Löpning • Kom igång • 10 inlägg • 5055 visningar •

Ta det lugnt i början!

Emil Lörelius
1976 • Skarpnäck
#1
•
28 augusti 2011 - 18:58
Gilla
Jag skulle vilja dela med mig lite av mina erfarenheter kring hur det har varit att på nytt börja med löpning under 2011 efter 18 års uppehåll. Jag tränade mycket fram till jag var 17, sedan dess har jag inte rört ett finger. Då gjorde jag 10 km kuperad löpning på 39 minuter. I år bestämde jag mig för att börja träna igen. Jag började med sporadiska rundor på 3-6 km i lugnt tempo, ca 6-7 min/km. I maj anmälde jag mig till Stockholm halvmara. Då ökade jag träningsdosen rejält, och började köra pass på ca en mil åt gången. Jag bestämde mig att jag skulle ligga på ca 5 min/km. Trots flera varningar bl.a här på jogg.se om skador och att ta det lugnt, så ignorerade jag det. Jag tänkte att jag trots allt är en gammal löpare, och det är bara att köra på.

Ganska snart fick jag rejält ont i höften. Jag började halta även när jag jag gick, men körde på hårt ändå med träning. Jag fick ont i ryggen också och gick till en kiropraktor. jag fick viss hjälp. Jag fortsatte med träningen, men det blev tyngre och tyngre. Efter 4 hårda pass på kort tid kunde jag inte springa längre. Det gick verkligen inte att ta ett löpsteg. Jag hade så ont och kunde knappt röra på benen.

Då jag till en sjukgymnast på Haninge Fysio Center. Hon hjälpte mig framförallt med stretchövningar. Jag började stretcha 1 till 2 gånger om dagen, både före och efter löpning. Jag drog efter hennes rekommendation ned på löpsträckorna rejält. JAg började om med rundor på ca 1-4 km i lugnt tempo. Det var dock viktigt att jag inte la av helt, då menade hon att det kunde bli värre. Det är tydligen viktigt att behålla blodgenomströmningen.

Det kändes snabbt bättre efter det här. Nu fick jag istället ont i höger höft, istället för vänster, lite ont i knät fick jag också. Jag fortsatte med lugna pass och mycket stretch. Efter ett tag släppte värken i höger höft också, och istället fick jag ont i höger fot. Nu är även den värken borta.

Nu har jag kommit upp i pass på ca 10 km på 50 minuter igen. I dagsläget har jag viss tendens till värk i vänster häl, men det är under kontroll.

Så mitt råd är verkligen att skynda långsamt!
Men jag vill också uppmuntra dig som är skadad att det blir bättre med rätt rehab. Det är framförallt sjukgymnasten på Haninge Fysio Center som har hjälpt mig, men jag har även haft hjälp av kiropraktorn på Kirokliniken i Liljeholmen, och ett massageställe på Hägerstensvägen 110.

Hoppas att detta kan vara till glädje för någon!
Linda Eriksson
1977 • Fagersta
#2
•
28 augusti 2011 kl 19:14
Gilla
Tack för ett bra inlägg!
Hur länge dröjde det innan du kunde börja öka distansen?
Emil Lörelius
1976 • Skarpnäck
#3
•
28 augusti 2011 kl 19:20
Gilla
Efter ca fyra veckor började jag öka på distanserna och tempot. Efter ca 6 veckor var jag uppe i en mil igen.
Niclas (@niclashill)
1972 • Stockholm
#4
•
28 augusti 2011 kl 19:38
Gilla
Tänkvärt. Har också ökat för mycket i sommar (10 km till 15 km till 20 km på två veckor ca) vilket var helt huvudlöst. Har begynnande hälsporre nu, och får köra cykling någon månad för att sedan börja köra 5k igen...

Emil Lörelius
1976 • Skarpnäck
#5
•
28 augusti 2011 kl 19:52
Gilla
Jo, det är verkligen lätt att skada sig...
Jag fick tipset att stretcha vaderna mycket och göra tåhävningar, samt knipövningar med tårna mot just hälsporre. Samt använda skor med avlastning av fotvalvet. Gärna använda fotriktiga tofflor inomhus med avlsatning för fotvalvet även här.
Marie-Louise Morsing
1973 • Färgelanda
#6
•
29 augusti 2011 kl 10:34
Gilla
Bra inlägg!
Har problem med en höft, går bra när jag springer, men därefter har jag ont i flera dagar. Har du förslag på stretchövningar eller andra bra tips, skall springa tjejmilen på lördag.
Jennie Salomonsson
1975 • Partille
#7
•
29 augusti 2011 kl 11:08
Gilla
Nån som har tips på bra klinik i Göteborg
Jag har problem med en häl/vad som inte ger sig trots stretch och massage. Nu börjar höften klaga på motsatt sida så jag behöver nog träffa ett proffs.
Känns deppigt att ha ont när löpningen förövrigt går så himla bra.
Camilla
1976 • Björklinge
#8
•
29 augusti 2011 kl 13:39
Gilla
Jag förstår dig precis Emil... Själv är jag också gammal löpare som inte sprungit regelbundet på typ 15 år. Sen började jag i år lite lätt först, men sen ökade jag dosen rejält. Har aldrig tränat så hårt inte ens då jag var aktiv skidåkare som ungdom. Mitt misstag var att mitt distanspass blev en halvmara efters om det gick så bra...Dock inte lika bra efter det. Drog på mig en klassisk överbelastnings skada...Fick ont insida/nedan vid knät. Kunde inte springa mer än 3,5 km innan jag blev stel i knät och det började ömma.. Behandlade med voltaren en vecka, och egen massage och en massa annan "egenvård"...Blev inte bättre....
Har nu varit på Idrottskadecentrum i Uppsala (som jag kan rekommendera) 2 ggr...och fått akupunktur och nu idag sprang jag mina första 5km och knät kändes som nytt! Sååååååååååååå härligt! Sista gången jag fick akupunktur var förra veckan i tisdags. Jag hade fått en ärrvävnad (tydligen vanligt) som stressades vid typ 3,5-4km och då bildades ledvätska som fick knät att kännas stumt. Sen började det ömma då små nervtrådar letat sig in i ärrvävnaden. Nu har man på kliniken tagit bort ärrvävnaden med nålar, så att ny fin vävnad bildats. Känns kanon.... Så jag rekommenderar också alla att ta hjälp av ngn som kan, då det inte blir bättre! "Ta det lugnt" är nog ett mantra man måste fortsätta att upprepa för sig själv....för knappt har jag hunnit känna mig bättre förrän jag börjar lägga upp olika träningspass jag vill göra... *ler*.....
Peter Fredriksson
1977 • Varberg
#9
•
29 augusti 2011 kl 21:32
Gilla
Känner precis igen det, resultatet för min del blev löparknä 2009. Det är först nu knät känns bra igen och jag kan springa över en mil utan känningar. Dock vill det till att fortsätta att öka lungt när det äntligen känns bra så att man inte åker dit igen.
Anlin71
1971 • Vendelsö
#10
•
29 augusti 2011 kl 21:46
Gilla
Jag försökte köra på som om inget hänt efter min senanste graviditet. Problemet var att jag hade fått enorma problem med mitt bäcken under graviditeten, som jag ignorerade och tänkte att det blir bättre! Men nej, det blev sämre. Nu har jag precis återupptagit min träning efter ca 1,5 år av total noll-träning. Det känns fantastiskt,och den här gången lyssnar jag på kroppen! :)

Mvh Anna http://i-ur-och-skur.blogspot.com/
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.