Löpning • Träning • 30 inlägg • 12535 visningar •

Jag kan äta hur mycket av vad som helst utan att bli fet

Elis E
1996 • Stockholm
#1
•
2 mars 2012 - 13:44 (Redigerad 2 mars 2012 - 13:56)
Gilla
Hej allesammans!

Jag har börjat tänka på mina vanor när det gäller mat och märkt att jag äter/dricker ovanligt mycket mat, chips, läsk etc jämfört med de flesta andra. Äter vanligtvis över 1 kg (blir inte sällan mer än 1 kg) mat om dagen och ett par liter läsk är inte ovanligt heller. Vanligtvis tar jag minst ett par påsar chips i veckan och smågodis, kakor etc. Men jag har mina perioder då det blir minst en påse chips om dagen med annat samt läsk på det. Äter snabbmat minst en gång om dagen på vardagarna.

Kan tillägga att jag oftast inte blir mätt efter min berg med mat (max en gång i veckan).

Jag anser att jag själv är i bra form, är bland de snabbare i min årskurs där resten tränar, är inte ett dugg tjock (vikt: 70 kg, längd: 180 cm). Jag tränar heller aldrig och har inte gjort det.

Har läst om folk som kan äta som jag i vuxenålder utan att bli tjocka. Men hur vanligt är det?
Finns det risker för att jag börjar lägga på mig vikt?

Har förövrigt inga sjukdomar om det nu skulle vara till någon hjälp.

Mycket tacksam för svar! // Elis
< < < 1 2 > > >
Dan E
1989 • Staffanstorp
#2
•
2 mars 2012 kl 13:50
Gilla
Räkna ut antal kalorier du får i dig på en genomsnittlig dag. Antagligen förbränner du mer än du gör av med. Många som äter "jättemycket" enligt egen utsago gör inte det i praktiken. Då ökar man i vikt. Annars har man mask i magen eller något allvarligt kroppsligt fel och borde söka vård.
Philip Sutherland
1980 • Kungsbacka
#3
•
2 mars 2012 kl 14:00
Gilla
Frågan är hur din kropp mår inuti. Det kanske inte syns på utsidan men inuti lär det vara värre med. Det är bara min gissning!
Peter Olsson
1966 • Malmö
#4
•
2 mars 2012 kl 14:20
Gilla
Är du född -96 och är 16 år så är detta inget ovanligt!
Håller du igång och är aktiv så lär du inte behöva bekymra dig förrän efter 30-års ålder. Du lär dock kanske få "plana" ut ditt ätande något efter tonåren.
Elis E
1996 • Stockholm
#5
•
2 mars 2012 kl 14:22
Gilla
Kan även säga att min bror har det likadant och samma sak med ett flertal andra i släkten.
Micke Larsson
1971 • Norge
#6
•
2 mars 2012 kl 14:44 Redigerad 2 mars 2012 kl 14:44
Gilla
Elis: Passa på att njuta av sakernas tillstånd. Jag tror att Peter är lite optimistisk. Tio år till klarar du dig nog, men sedan lär du få skärpa till intaget eller upptäcka att en bra ämnesomsättning är ungdomslyx.

Fast chips och läsk är ju inte precis hälsomat även om man lyckas förbränna kalorierna, så kanske skulle du må bättre redan nu av att hoppa över en och annan chipspåse.
Peter Andersson
1965 • Eksjö
#7
•
2 mars 2012 kl 15:50
Gilla
Du är ju född 1996 så är det med största sannolikhet ett pubertetsfenomen, som dock kan hålla i sig åtminstone ett tag till. Jag var likadan som dig i din ålder, kunde äta precis hur mycket som helst (kändes det som) utan att det märktes på vågen.

Detta höll i sig till jag var 25-26 år, jag låg runt 68 kg på 186 cm hela tiden, det vill säga nästan undernärd trots att jag vräkte i mig mat. Med exakt samma matvanor gick jag sedan helt "plötsligt" upp 24 kg på 4 år och fick börja tänka på vad jag stoppade i mig för att få ned vikten igen.
Kinsei
1974 • Malmö
#8
•
2 mars 2012 kl 17:06
Gilla
Nej, det kan du inte. Även om du äter en massa skräp äter du troligtvis inte så mycket som du tror sett över tid. Eller förbrukar du helt enkelt massor. Energi kan inte bara försvinna.
Per Carlin
1978 • Arboga
#9
•
2 mars 2012 kl 19:08
Gilla
Jag "lider" av samma fenomen. Ligger konstant mellan 65-68kg oavsett om jag tränar eller ej och jag kan smälla i mig en hel del godsaker i form av kakor, wienerbröd och godis, jag kan utan problem smälla i mig ett par kg godis per vecka om jag inte tänker mig för (det får magen lida för). Jag är inte heller snål med maten, både lunch och middag är normala eller något mera än normal stora.

En period i mitt liv vägde jag strax över 70kg och det var under lumpen. Jag låg på en av Sveriges minsta öar i så mängden konditionsträning var minimal, jag kompenserade med styrketräning.

Några av oss är helt enkelt lyckligt lottade, energi balansen stämmer inte på oss eller så skiter vi ut det som inte behövs.
Johan Dahlgren
1974 • Hisings Kärra
#10
•
2 mars 2012 kl 20:46
Gilla
Kollat dina kolesterolvärden?
Jonas Westerlund
1979 • Gävle
#11
•
2 mars 2012 kl 21:20
Gilla
Jag var som dig fram till 30 ungefär sen började gubbmagen komma. Nu är jag 12kg+ men kämpar hårt för att ta bort degen igen.
Conny Adolfsson
1954 • Hyltebruk
#12
•
2 mars 2012 kl 21:30
Gilla
Det finns folk som kan smälla i sig otroliga mängder mat och ändå se ut som undernärda, och ända upp i 60-årsåldern.
Fredrik
1975 • Stockholm
#13
•
2 mars 2012 kl 21:49
Gilla
Termodynamikens första huvudsats: energi kan inte skapas eller förstöras, endast omvandlas till olika former. Äter man en jädra massa så måste man också röra på sig.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#14
•
2 mars 2012 kl 21:51 Redigerad 2 mars 2012 kl 21:51
Gilla
Jag trycker inte i mig en massa läsk som trådskaparen utan försöker äta varierat och nyttigt men jag äter ganska stora portioner, rejäl frukost med fil och mackor, mycket mellanmål i form av frukt, lunch, frukt igen, rejäl middag och sedan något kvällsmål. jag har hela tiden fått höra, vänta tills du är 25/30/35...då kommer du inte kunna äta sådär utan att gå upp i vikt. Nu har jag fyllt 40 och sanningen är den att jag sett likadan ut hela mitt vuxna liv, tror inte vikten ens diffat 4-5 kg. Löpningen och lite kompletterande styrka har gett mig lite mer välsvarvade ben och lite fasthet överhuvudtaget men just nu väger jag ca 64kg till mina 183cm.

Kanske är det något fel på mig...
Lemmy_Rules
1976 • Linköping
#15
•
2 mars 2012 kl 21:59
Gilla
Har haft dessa diskussioner ett antal gånger med folk...Nu vet jag inte om jag har rätt men,många som säger att dom kan äta vad som helst gör visserligen det,men man får inte glömma att man ofta ersätter middagen med en påse chips,godis,eller ett par wienerbröd.Finns nog väldigt få som äter en rejäl middag för att sedan äta chipspåsen utöver det.Sen är ju alla otroligt olika i sättet man rör på sig.En del gör vad man ska,medan en del rör på sig massor under en dag utan att man tänker på det.
Var på en fettmätningsstudie med läkare för ett år sedan.Var då tvungen att fråga om just detta "Fenomen" Men han sade att ALLA
kan lägga på sig vikt,en del har lite högre förbränning än andra men att det var just väldigt lite.
Samma sak åt andra hållet,tjocka människor tenderar att skylla på dålig ämnesomsättning men det var väldigt få som egentligen hade det.
Magnus Svensson
1976 • Enköping
#16
•
2 mars 2012 kl 22:29
Gilla
När jag var i Elis ålder vägde jag ca 63 kg till mina 183 cm. Vid 35 års ålder har jag lyckats lägga på mig till 69 kg och börjar bli mer bekväm med vikten. Förmodligen för att jag tränar mycket mer numera och min viktökning är inte fett. Jag har haft perioder när jag verkligen har försökt gå upp och får fortfarande tänka på att äta tillräckligt för att inte tappa.
Conny Adolfsson
1954 • Hyltebruk
#17
•
3 mars 2012 kl 00:00
Gilla
Personen jag tänker på har jag sett och träffat under 40 års tid, armar och ben är som tändstickor, inga synliga muskler någonstans, äckligt smal, hans söner är nästan lika smala, folk säger att han äter som en häst och är ganska stark, det borde ju vara något med ämnesomsättningen, eftersom sönerna också är smala bör ju även generna ha någon betydelse i sammanhanget, dom tycks inte vara så kännsliga för kyla heller konstigt nog.
Magnus Bodin
1967 • Lund
#18
•
3 mars 2012 kl 08:28
Gilla
Hjärnan lär ju normalt stå för 20% av vår energiförbrukning. Kanske tänker du extra hårt?
Johan
1963 • LINKÖPING
#19
•
3 mars 2012 kl 09:10 Redigerad 3 mars 2012 kl 09:13
Gilla
En del har sämre verkningsgrad än andra, men förresten har de inbyggda värmeslingor..hmmmm.
Är du säker på att de inte är Extra Terrestrials?
Stephan Nylinder
1975 • Göteborg
#20
•
3 mars 2012 kl 09:36 Redigerad 3 mars 2012 kl 09:38
Gilla
Känner igen mig - Själv har jag alltid kunnat äta vad som helst i hur stora mängder som helst utan att lägga på mig ett enda gram. Har alltid fått höra av folk omkring mig att "vänta bara, när du blir XX år så kommer kalaskulan". Jag väntar fortfarande, och än så länge finns inte ens tendens till ett extra gram på kroppen, även om det hade varit lite charmigt att ta hand om och vårda en liten kalaskula.

Tränade hyfsat hårt i tonåren med minst tre st tretimmarspass i veckan, men hade sen ett uppehåll i träningen på åtta år utan att jag lyfte så mycket som ett finger. På dom åtta åren levde jag väl rätt osunt med mycket godis och annat skräp, och ett par år hade jag som målsättning att gå upp från mina stadiga 75 till minst 80 kg. Satte mig på en diet av minst tre stora mål mat om dagen med minst en påse chips och halvliter glass till, minst varannan dag (jo, du läste rätt!). Vad hände? Lite kass mage, men vågen stod kvar på exakt 75 kg hela tiden. Hälsoundersökning via jobbet under den perioden visade på gröna värden för allt. Kolesterolet var helt normalt, tom lite i underkant,

Nu springer jag lite då och då och tränar en del annat också, men vågen står där den står. Stilla, på 75 kg (plus minus vätskeförlust). Sånt är mitt liv. En del tycker jag ska njuta, andra fortsätter envist att hävda att kalaskulan kommer (hur länge ska man behöva vänta egentligen?), och andra skakar på huvudet. Själv ser jag det mer som ett problem. Skulle gärna ligga några kilo över min nuvarande vikt, men det går bara inte.

Det som återstår är väl antingen att börja punda på anabola, eller åka till ett obskyrt land för fettransplantation. Eller så får jag väl gilla läget...
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.