6 juni 2012 kl 08:44
Redigerad 6 juni 2012 kl 08:48
Re Andreas
Oj vad mycket data det finns -, tekniken har gått framåt (tvärtemot marathonstandarden på toppbredden) :-)
För Helsingsborgloppets mil verkar den kraftiga inbromsningen i fart strax före 2 km bero på att det är backigt md en stigning på omkring 25 meter på ett par hundratal meter, dvs kring 10 % eller lite till enligt Google Earth. Det vet jag är mycket brant som erfaren backloppslöpae i Spanien :-)
Eftersom nästa sista km innehåller utförparti på omkring 20 m i höjdled och det sedan är flackt mot mål kan den snabba avslutningen förklaras med det och bra löpning på slutet.
Förmodligen beror övrig tempovariation däremellan på höjdprofilen i övrigt som jag inte orkade kolla upp och på att backen vid 2 km kan ge bestående trötthetseffekter om det blir onödigt mycket mjölksyra.
För milloppet i Ängelholm verkar inbromsningen vid ungefär 2 km och strax efter bero på en stigning på ett 15-tal meter, och jag gissar att resten av loppets tempovariationerkan förklaras på liknande sätt som i Hlsingborgsfallet.
Man kan förklara det som att de två loppen inte är så snabblöpta så att en helt flack bana kunde ge miltid kanske någon minut till 40+ . dvs bättre än träningspasset. som, efter koll med Google Earth visade sig vara nästan platt efter snabb översiktlig koll.