19 juli 2012 kl 22:56
Jag håller med om mycket som Colting säger och mycket av det han förespråkar. Men, skulle jag äta som Colting föreskriver så VET jag att jag skulle bajsa på mig under loppet. Så hans kostråd är inget jag själv skulle kunna följa.
Jag tror de flesta vuxna människor förstår att man inte ska hälla i sig socker till vardags och ser man det ur ett långtidsperspektiv när det gäller dagen problematik med "tjocka motionärer" så håller jag helt med Bo Engwall i inlägget ovan.
Dessutom så ska man ju ha i åtanke att Colting trycker i sig en ansenlig mängd mycket snabba kolhydrater under själva loppet. Det är ju helt i enlighet med de flesta andra duktiga uthållighetsidrottares tankebanor.
Colting är en duktig atlet och som sådan en förebild för mig. Jag skulle inte vilja kalla Colting för en kostexpert, han har för dålig koll på den fysiologiska delen för att man ska ta honom på allvar när det och hans lekmannamässiga påståenden känns inte trovärdiga, men det är ju svårt att verifiera det när han hänvisar till överinlagring av vatten i kroppen i något så diffust som "vävnaden" vilket definitionsmässigt är tveksamt att säga.
Dessutom finns det en ganska stor skillnad på vatteninlagring i kroppen i samband med kolhydratintag jämfört med t ex fett och sådant verkar inte Colting ha koll på.
Det känns onödigt att ta utrymme för att gå in på det här, men det är en av de saker som för mig bevisar att kunskapen är "grund" och kanske mer "populistisk" än vad man skulle önska. Jag skulle gärna träffa Colting och fråga honom lite mer på djupet, men jag misstänker att han kanske skulle måla in sig i ett hörn med sina delvis felaktiga påståenden.
Jag tror att han helt enkelt inte vet hur det funkar, men att han tror att han vet det.
För den som läser på om energiomvandlingen i kroppen och hur den fungerar "på riktigt" så förstår man nog att kolhydraterna ÄR nödvändiga för en mängd livsnödvändiga processer i kroppen - men att det finns en baksida med ett överintag av kolhydrater.
Kolhydraterna i sig är inte problemet, utan fel- eller överkonsumtionen av dessa. Men, du kan inte ersätta dem med enbart fett och tro att samma saker sker i kroppen. För en hårt tränande individ är det ganska svårt att få i sig för mycket kolhydrater. Alla kolisar är inte stöpta i samma form heller.
Ackumulerad överkonsumtion av näring / när man har ett felaktigt konsumtionsmönster under flera år för en individ resulterar i ett för högt BMI. Det springer man inte bort under en helg och det bäddar inte för bra resultat i löpspåret heller.
En individ som tränar hårt och regelbundet i en uthållighetsidrott under flera år och bygger upp sin kropp har oftast inte problem med för högt BMI.
En person som inte tränar och sköter sin kost kan behålla en hyfsat god fysik och vigör och hålla ett lågt BMI. Även med en mycket kolhydratrik kost.
Under åtta år av noll löpning och nästan noll styrketräning så pendlade jag max plus minus två kilo i vikt och gick aldrig över 70kg i vikt. Detta "trots" ett kolhydratintag som låg på ca 75 till 80% av energivärdet i snitt. Enligt Colting så borde jag vara fet och ha diabetes och sockersvängningar. Men nej, jag har varit frisk, stark och uthållig på mitt fysiska jobb och inte sjuk mer än en vecka på åtta år och aldrig en influensa i vuxen ålder. Är ju dessutom mer deffad än Colting är, även när jag inte tränar, så kolhydrathetsen är i mitt tycke betydligt överdriven. Jag anstränger ju mig inte heller och följer ingen slavisk och uttänkt kostplan.
Men alla har vi olika erfaringar och en del kan ju inte kika på en morotskaka utan att byxknappen poppar iväg över halva rummet. Själv kan jag ju inte äta vad som helst - jag är inte immun mot fetma - men kolhydraterna har inte hindrat mig att behålla magrutorna genom hela livet - tränad som otränad. Däremot känns det som att min kropp inte gärna slukar fett och socker samtidigt.
Repeterar sista stycker av Bo Engwalls finfina inlägg ovan:
"Med ökad mängdträning skulle kostfaktorn bli mindre viktig dock förutsatt att man tränar med tillräckliga glykogendepåer speciellt vid fartträning."
Idag åt jag en smörgås till frukost och en smörgås till lunch och en smörgås till kvällsmål och då blev löppasset kl 20.00 lidande: 4:30 tempo i snitt. Det var dock inte ansträngande men det fanns för lite i kroppen.
Kommer trycka kolhydrater inför helgens fartlek och njuta av varje vingummi som för mig in i diabetesdimman och framåt i sub fyra tempo. ;)