Bryta ett lopp - Löpning

Peter P

1965 • Kungsholmen

#2

•

5 april 2016 kl 09:20

6 Gilla

Att jag inte har lust att fullfölja.

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

#3

•

5 april 2016 kl 09:24

Gilla

Att jag blir skadad/känner mig sjuk under loppet eller kommer upp i hög riskzon för att bli långtidsskadad av att fullfölja.

Mathias Johansson

1967 • Torslanda

#4

•

5 april 2016 kl 09:28

Gilla

100% oförmögen att röra mig framåt. Jag är dum nog att vägra ge upp, ovasett hur dålig sluttid jag får. Jag är fullt medveten om att det finns många riktigt bra tillfällen då man bör göra en DNF men som gammal militär så är det allt eller inget som gäller och kan inte med att ge upp. jag vet, det förvärrar bara skadan men ränderna går inte ur denna gamla skrutt.

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#5

•

5 april 2016 kl 09:45 Redigerad 5 april 2016 kl 09:45

6 Gilla

I mina gissningsvis över storleksordningen 50-tal brutna lopp kontra över 700 fullföljda har skälet oftast varit att jag har upplevt min prestation och form som oväntat svag vilket då gjorde att det kändes ointressant att fullfölja, medan det ett fåtal ggr har berott på skadekänning eller att jag har varit missnöjd med en långlopps bana i form av oväntade "snubbelrisk-rötter" e d.

Extremfallet bland mina brutna lopp var nog Lidingöloppets 30 km 1983 då jag lite spontant bröt något 100-tal meter före mål när jag tyckte tiden kring 1.53 h skulle bli alltför usel (jämfört med 1.44-1.47 i 4 st föregående lopp 1978-1980 och 1982) :-)

Staffan Nylund

1975 • Jakobstad

#6

•

5 april 2016 kl 12:43

Gilla

Helt kort svar - min egen död.

Patrik Magnerius

1968 • Kållered

#7

•

5 april 2016 kl 13:14

Gilla

Vet ej. Aldrig gjort.

Åsa

1983 • Fagersta

#8

•

5 april 2016 kl 13:41

Gilla

Fara för hälsan. Brutit en gång, då fick jag en astma/pollen attack. Fick lov att söka hjälp.

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#9

•

5 april 2016 kl 14:01 Redigerad 5 april 2016 kl 14:02

Gilla

Sprungit ett femtiotal lopp, brutit ett. Skulle kunna skriva svagt pannben som orsak. Det var ett lopp på 10000m på bana där jag klev av med med 2,8 km (sju varv) kvar där jag fyra veckor tidigare redan nått ett drömmål jag haft länge, nämligen att springa maran under tre timmar.

Jag hade ett dåligt förankrat mål på banloppet och dåligt med motivation att nå det och när det började gå tungt kunde jag inte uppbåda tillräcklig motivation för att fortsätta.

Skulle jag bryta ett lopp igen skulle det kunna vara p g a fara för hälsan, smärta jag inte vill förvärra, skada som riskerar påverka träningen under lång tid framöver. Jag ser ingen vinst med att fullfölja till varje pris om insatserna är så höga.

Ber om ursäkt för långrandigt svar...

Martin Edvardsson

1975 • Ystad

#10

•

5 april 2016 kl 15:55

Gilla

Aldrig brutit men fara för hälsan eller risk för långvarig skada som #9 skrev låter som rimliga anledningar.

Allie K

1974 • Knivsta

#11

•

5 april 2016 kl 17:05

Gilla

Att det inte känns kul och är ovärt plågan. Om tiden inte verkar bli bra och jag bara lider är det ovärt.

Hobbylöparn

Östermalms IP

#12

•

5 april 2016 kl 17:32

Gilla

Aldrig brutit ett löpningslopp.

Däremot ett seedningslopp till Vasaloppet. Vallade fel i plusföre (Orsashopens rekommendation VR55 funkade inte alls) och hade hopplöst bakhalt i 2,1 mil. Loppet var 4,2 mil, men seedningstiden var redan körd och jag var totalt slut. Så då klev jag av efter första varvet. Kändes litet snopet, både för mig och för anhöriga som åkte med upp till loppet.

Bengt

1979 • Vallentuna

#13

•

5 april 2016 kl 17:59

Gilla

Har jag startat bryter jag inte om jag inte går sönder eller känner mig sjuk. hittills har det som tur är inte hänt, men springer bara 3-4 lopp per år.

Age Stålberg

1962 • Åmål

#14

•

5 april 2016 kl 18:19

Gilla

En skada som gör det omöjligt att fortsätta.

JB

1977 • Vendelsö

#15

•

5 april 2016 kl 19:46

Gilla

#5 Lidingö storyn: Så rätt. Respekt!
:)??

JB

1977 • Vendelsö

#16

•

5 april 2016 kl 19:56

Gilla

Om jag inte är i den form jag trott. För mig gäller enbart bra tid (för mig) annars kan det vara.

Håkan Eriksson

1981 • Vegan Runners

#17

•

5 april 2016 kl 20:07

Gilla

Jag sprang ett millopp nån gång och hade bestämt i förväg att målet var att slå en annan kille som också ställde upp. Drog förbi honom med några kilometer kvar, han bröt loppet med nån ursäkt om "hade en dålig dag". Dålig dag? Dålig karma tycker jag.

Jag skulle bryta vid skada och har brutit efter att blivit visad fel väg av funktionärer. Att ta hand om nån annan som skadat sig känns också som ett givet skäl att bryta.

Sverker Olsson

1967 • Uppsala

#18

•

5 april 2016 kl 21:01

3 Gilla

Själv gjorde jag 2.53 på LL och hade aldrig en tanke på att bryta.

Helmer Tampongförtäraren

1985 • Türinge

#19

•

5 april 2016 kl 21:07 Redigerad 5 april 2016 kl 21:12

Gilla

Aldrig. Även om det innebär att jag går istället för att springa in i mål. Hände under Hbg Marathon. IBS som strulat dagar innan i följd, halva sträckan fick jag knip som fan, funderade starkt på att bryta. Men det fungerade att vila ett tag - lunka & gå vartannat.

Tiden den gången blev inte bra, runt 4:30.

Redigerat:

Med det sagt tycker jag inte att folk som bryter gör något fel, det får varje individ själv bedöma. Är det risk för skada så är det bara dumt att fortsätta - att någon inte pallar trycket och kollapsar (ev dör) är ju dumheter. Avbryt hellre.

csaba

1973 • Malmö

#20

•

5 april 2016 kl 21:41

Gilla

Jag brukar rangordna dom. Hur viktigt loppet är.
Eftersom jag kan springa många lopp, som "träning" inför något stort.

Själv har jag bara brutit ett lopp. Klubbtävling 1500m, hade problem med vaderna och 3 dagar kvar till Gtb.varvet. Dumt att riskera.

Men är det något lopp, Jag reser långt för bryter jag inte (exempelvis tog Jag mig runt Stockholm Marathon 2013, nästan en timme sämre med feber dagen innan).

Men jag tycker att det är dåligt att många elitlöpare bryter bara för att dom inte är nöjda med tiden.