Sandsjöbacka Trail 50 miles
Löpning - Tävling
Oj, det var jobbigt!
Det kom iofs inte som en överraskning att det skulle vara det, men ändå. :)
Klockan 3 ringde klockan hemma hos Niklas som hade vänligheten att erbjuda en bäddsoffa så att Anki skulle slippa kliva upp före tuppen och skjutsa mig till Slottskogsvallen där bussen, som skulle ta oss till starten vid Tjolöholms slott, stod.
De fyra första milen, fram till kontrollen i Lindome, gick relativt bra, men den senare delen, Hallandsleden, var ganska oinspirerande. Vi var lovade en vätskedepå vid Iglakärr efter 25k, men när vi kom dit fanns det ingen depå alls där. Det gjorde att jag var tvungen att klara mig på 1 liter Tailwind, som jag f ö av misstag blandat hälften så stark som jag hade tänkt, ända till depån i Lindome. Kanske inte helt optimalt, men det kändes faktiskt okej just då.
Vid den tidpunkten började det också ta emot en del och både jag och N fick aktivt tänka på inte tänka på målet utan bara nästa etapp. Under tiden satte vi ena foten framför den andra...
Vid 53-54k började det bli jobbigt att följa N och jag tappade honom, men jag kom ikapp igen då han hade pissestopp och efter det försökte jag bita ihop och följa, men jag kände att jag var farligt nära gränsen. Vi höll dock ihop till kontrollen vid 60k och en liten bit till, men sedan tog det stopp och därifrån hade jag sedan inte så mycket sällskap. Jag gick allt oftare, så de som kom ikapp, försvann i fjärran med en gång.
Ungefär vid kontrollen i Sisjön efter 70k var det dags att sätta på lampan igen och då märkte jag att den var förtvivlat svag. Note to self - byt batterier innan den här typen av aktiviteter!
Även om jag vid det laget hade haft ork att springa gjorde bristen på upplysning att det var mer eller mindre förenat med livsfara! Det märktes väldigt tydligt i ravinen då det kom ett par killar bakifrån och redan 30-40m bakom mig lystes skogen upp nästan som på dagen. Kanske även behöver investera i något mer kraftfullt...
De sista 8k var det bara den korta sträckan mellan Sahlgrenska och Slottskogsvallen som jag "sprang", resten var gång. Vilken glädje det var att se målet!
Andra som har rapporterat sina upplevelser från tävlingen har sagt att det var lerigt - jag skriver under på det! =)
En liten felspringning blev det också efter dryga 19k! :)
Känselbortfall i båda låren och en öm knäskål är krämporna som oroar en del så här efteråt, blåsorna på lilltårna och den allmänna ömheten går snart bort!
Jag har umgåtts med tanken på att köra BUM 100 miles i maj som förberedelse till CCC i augusti, för att få en erfarenhet av att vara ute omkring ett dygn, men efter det här känns det verkligen inte som det kommer bli så!
