Singapore marathon - Singapore

Ett lopp utan några egentliga mål eller förväntningar som gav ett positivt resultat.
Jag har kollat lite på det här loppet några år och det har alltid fått dåliga recensioner. Tills förra året, då ett antal förändringar till det bättre verkade ha gjort det mer attraktivt. Åtminstone för löparna och deras möjlighet att prestera någorlunda bra. Att det hade samband med att de ansökt om att få vara med i marathon majors spelar nog in.
Så därför slog jag till och tog en tripp till loppet. Mellan anmälan och lopp hände saker som gjorde att mina förutsättningar ändrades ordentligt.

Det visade sig att de har lite att jobba med innan det blir bra. Nummerlappsutdelningen hölls i konferensanläggningen i köpcentrumet invid casinot. Jag kom till köpcentrumet, men såg ingen indikation på att det skulle vara något där. Till slut hittade jag en entré till konferenssalar, men förutom en 'No Entry'-skylt med maraloggan så var där ingen hjälp. Sedan när sett jag en rygg med en plastkasse som indikerade löpare, letade jag mig fram på andra sidan centrumet varifrån kassen kom och hittade rätt. Det var inte mycket till annonsering om vad som pågick. När man väl hittat dit gick det snabbt att uträtta sitt ärende. Nu var jag ju i och för sig där tidigt första dagen av fyra, så det kan ha varit värre senare. Mässan var okej, även om utställarna var av mer lokal karaktär. De ville få mig att börja på ett lokalt gym och skaffa Singapore hälsoförsäkring bland annat.

Så till loppet. Starten var klockan 18:00, så min plan var att softa/sova på hotellrummet under eftermiddagen. Det blev en pizzafrukost klockan elva för att täcka dagens matbehov, även om det blev lite 7-Eleven-snacks också. Åkte till starten och var där nittio minuter innan. Här blev det problem, för de flesta kommer till samma tunnelbana och samma uppgång och sedan ska man vänta vid trafkljus innan man går på en smal trottoar fram mot starten vid Formula 1-depån. Så det var skapligt trångt att komma fram. Det var två insläpp, varav det ena gick snabbt och det andra tog tid. De utan bag hade expressväg in, medans vi med bag skulle få den genomsökt. Genomsökningen visade sig vara att de klämde lite på påsen, så jag ser inte riktigt anledningen till denna säkerhet.
Rykten sa att det kunde bli överfyllt i startfållorna, så man riskerade att hamna långt bak. Det verkar inte ha varit några såna problem med min fålla åtminstone. Själv gick jag in en halvtimme innan start. Vår fålla nådde man via att ta sig genom Kimi Räikkönens Alfa Romeogarage. Jag ställde mig långt bak och väntade in starten. Fem minuter innan start rörde jag mig framåt i den ganska glesa samlingen.
Med förra veckans misslyckande i åtanke, och en känsla av en mer sargad kropp, hade jag lite olika taktiker i min strategi. Lyckligtvis erbjuder de sju och en halv timmars maxtid, så det gavs fler alternativ. Den försiktiga taktiken var att jogga en kilometer och gå en kilometer om vartannat. Med sju respektive tolvminuterstempon, så blir det sju timmar ungefär. Jag beslutade mig för att ta två km löp och en km gång för att bygga upp en liten buffert mot maxtiden. Jag har nog tolv till femton kilometer joggkapacitet i kroppen, och det här upplägget borde nog ge lite mer. Jag vill ju heller inte ha någon lång vandring på slutet. Starten gick och fullt med folk sprang om mig, vilket jag var mer än förberedd på. Men jag kom faktiskt om en hel del själv. Jag missade tvåkilometersmärket så första joggsessionen blev tre kilometer. Det var svettigt och tunglöpt för att vara så tidigt i loppet. Jag var långt i från den förste att gå, men under den kilometern blev man konstant omsprungen. På den andra löpsessionen började tvivla på att det skulle bli någon målgång.
Två två-plus-ett etapper till och milmarkeringen var passerad. Det började kännas bättre och nu hade också solen gått ned. I fortsättningen riktade jag i stort sätt in mig på varannan kilometer gång.
Nu bar det upp på en avstängd motorväg. Därmed var det inte mycket till publik längre. Ungefär efter fyra kilometer vända man om och sprang tillbaka. Hela sträckan mötte man andra löpare, så det var många bakom mig fortfarande. Det var täta vätskestationer längs med banan. Ungefär två kilometer mellan varje. Det blev en eller två muggar vatten och en sportdryck på de ställen det serverades. Dessutom var det tre stycken stationer som hade gel. Jag tog gel på två ställen.
En kort sträcka genom centrala delar av stan med lite publik igen innan det blev lite mer ensligt och dessutom mörkt. Halvmaran passerades innan det bar över en bro för ännu en i princip fram och tillbakalöpning. Här fanns det lite underhållning och publik åtminstone, så det var lite roligare. Tempot hade varit konstant med cirka 6:30jogg och 10-11-gång. Därmed hade jag gott om utrymme för att komma in under maxtiden. Jag roade mig med lite matematik, för att se hur långsamt jag kunde genomföra resten av tävlingen. Vid halvmaran var det drygt tolvminuterstempo och det klarade jag ju galant redan nu på gångavsnitten till och med. Nu blev det lite roligt eftersom min joggfart hörde hemma bland 4.5 timmarslöpare och de var ju långt fram i fältet. Så under joggandet plockade jag placeringar ideligen, för att sedan tappa dessa under gången. Det var några ryggar som jag lärde mig känna igen.
Vid tio kilometer kvar, och trettiominuterstempo skulle räcka för att komma i mål, blev det inget intressant att göra den räkningen något mer. I stället började jag räkna mot sextimmarsgränsen. Det var cirka elvaminuterstemp som gällde i så fall. Fortfarande höll jag mitt upplägg. Därmed skulle det vara helt möjligt att klara av. På ett avsnitt var här helt avsaknad av belysning, men stan erbjud lite svagt ljus från andra sidan vattnet. Det blev bara två joggkilometer till, sedan blev det i stort sett gång in i mål. Sextimmarsgränsen var säkrad, och vid två kilometer kvar hittade jag på den målsättningen att komma in innan december. Jag hade ingen koll på tiden då, men med 1500 meter kvar var klockan 23:48. Det skulle behövas lite joggande till nu för att klara av det. Efter några kortare joggsessioner var det precis på håret hur det skulle bli, och när upploppet började vid 42-skylten så hade jag knappa två minuter på mig; enkelt tyckte jag och joggspurtade. Men när väl jag tryckte av klockan vid mållinjen var det ganska exakt midnatt. Då började speakern räkna ned sekunder till midnatt, och enligt honom var jag före med cirka fyra sekunder! Hursomhelst, var det ett mycket positivt besked trots att sex timmar inte är att skryta med.

Väl i mål fick man en stooor medalj, lite vätska, chips, banan, och en finisherTshirt. Vid Tshirtsutlämningen blev man varse att det gillar att skapa ringlande köer. För det använde de vid nummerlappsutdelningen - trots att det var tomt - och vid väskinlämningen där det bara stoppade upp. Här efter att ha tagit sig runt hela loppet blev man tvungen att gå fram och tillbaka en massa längder innan man var framme för att få sin Tshirt och då satt ändå flera där utan att behöva betjäna någon.
Dessutom erbjöds en våt handduk. Det var helt perfekt att torka av svettig och lite kletig kropp. Den gav också avkylning. Efter att ha suttit ner i depåinfarten och ätit och druckit och hämtat ut väskan började den långa vägen tillbaka till hotellet. Det blev en timmes gång genom stan i natten med personsämsta i bagaget, men ändå ett nytt banrekord att glädja sig åt.