Försök till Ultra

Dags att ge sig ut och ta chansen att förverkliga en löpardröm, springa 5 mil vilket är lägsta gränsen för ett ultralopp. Ladda med gröt, proteindrink och 1 GB olaglig musik. Satsade friskt och körde 5 min/km och det kändes bra. Efter ca 8 km hade jag antydan till kramp och helt plötsligt förvandlades jag från en gladiator till en blöt hund, ur skulle det här gå? Efter 1,5 mil öppnade himlen sig och detta väder höll i sig hela rundan och jag behövde inte tänka på att stanna för att dricka, det var bara att springa med munnen öppen. Nackdelen är att man blir tung och kall. Efter 2 mil raglade jag in på McDonald/Rosengården, jag lovar alla blickar riktades mot mig när jag knallblöt stelt gick in med styva bröstvårtor. – Hej! Jag vill ha en mellanshake och två hamburgare, jag vill gärna ha pengar tillbaka som sedlar, jag är ute och springer lite. Hon sa, jag har bara en hamburgare kvar men jag tar denna hamburgare ifrån denna kunden, ok? Jag har inte riktigt analyserat klart, var det för att jag såg galen ut, medlidande, liknade jag en sjuk vän? Nåväl, ätandes sprang jag vidare mot min gamla arbetsgivare AddPro och där lyste flitens lampa på ovanvåningen. Vidare mot Bulltofta och Kirseberg. I Kirseberg och Värnhem fick jag springa sicksack för att inte hamna vattenpölarna som hade en storlek av dubbla badkar. Vidare mot centrum, västra hamnen förbi Atea (där det var släckt : ), Ribersborg och efter 3,5 mil i Sibbarp tog det slut. Walkman la av (karma?) och även jag själv. Nu låg jag på 8 min/km, inte trött men jag hade ont överallt utom i vänstra axeln. Efter moget övervägande insåg jag att detta inte var en bra dag att kalla sig ultralöpare, jag tog en kortare väg hem och lyckades pricka exakt 4,2 mil. Det är inte dåligt men 8 km ifrån min ambition. Nya tag när solen lyser, sommaren är lång ?