Foruminlägg av david rinnan

< < < 1 2 3 4 > > >
#1
•
7 augusti 2013 kl 21:33
Gilla
min puls är också hög. Jag kör med band ibland. efter bara en kilometer eller så är jag på 160-180 och att gå över 200 är inte ovanligt för mig. Jag uppskattar grovt att min 80% belastning är på ca 180bpm och då får man räkna med att den toppar på 220.

Så vitt jag hört/läst är det normalt med en maxpuls på 180-220 och att det finns väldigt stora variationer.

Om du är orolig är det ju bara att gå och testa dig.

Jag är nyligen fyllda 38 och började träna först i april förra året.
#2
•
15 augusti 2013 kl 19:15
Gilla
löplabbets nedläggning i örebro gör att även i stockholmsbutikerna finns de konstiga vita saucony fastwitch 6. I stället för de orangea.

Jag tycker löplabbet är en bra butik. Synd att man ofta måste ta sig in till city race-butiken för de lite mer "extrema" skorna.
#3
•
15 augusti 2013 kl 19:16
Gilla
pers
(som i personbästa)
#4
•
8 september 2013 kl 13:12
Gilla
jag startar i grupp D och har tänkt springa på 1:55.
Det finns farthållare i grupp C och D som springer på 1:50 respektive 2:00

Om jag vill disponera loppet rätt samt befinna mig i en position att jag har farthållare så stor del av loppet som möjligt, men framför allt på slutet, hur ska jag göra då?

Om jag förstår det rätt är det 5 minuter mellan varje grupp?

#5
•
9 september 2013 kl 00:58
Gilla
Mikael med flera:
tack för förslagen. Jag tycker negativ split låter rimligt och mina bästa rundor är ofta just med negativ split.

Men så räknade jag lite. Om jag hakar på 1.50 farthållaren i grupp D. Så kommer jag efter 8-9 km vara ikapp 2:00 farthållaren i grupp C. Då har jag sprungit ca 5,10 tempo i knappa milen vilket är helt ok. För att sedan få gå ner på 5,40 tempo resterande del av loppet. Vilket då helt plötsligt låter mycket lockande :)

Får jag tillbaks krafter kan jag då välja att börja "spurta" sista 2-3 km och komma in på en tid under 1:55

Ett tredje alternativ är att springa med 1:50 farthållaren så länge man orkar. När man väl tappar är det bara pannben som gäller och hålla ihop tills i västa fall, 2:00 farthållaren i grupp C kommer ikapp och då är det ännu mer pannben som gäller.
#6
•
9 september 2013 kl 09:16
Gilla
du har helt rätt Mikael. och jag vill inte ha en upprepning av göteborgsfarsen. :)

Det rimligaste förefaller att springa i eget tempo. Ca 5,25 vilket gör att jag vid 15-16km kan välja att ansluta till 2:00 farthållaren eller köra vidare i eget tempo.
#7
•
9 september 2013 kl 09:22
Gilla
Sandra C,

Bra fråga och jag undrar också. Det är ingen kul om hela sessionen blir fel bara för man springer genom en tunnel.

Jag har påpekat för runkeeper att dom borde ha ett lopp-läge där din GPS position används för att indikera vart längs bansträckningen du befinner dig snarare än hur långt du har sicksackat längs banan.

All tekniken finns redan i mobilen och det enda som krävs är en funktion som heter typ "race" och att den då kräver att det finns en fördefinierad rutt.

Så slipper man bli lurad och missa sin sedan länge uppsatta måltid med 20 sekunder....

#8
•
9 september 2013 kl 12:15
Gilla
Mellantidsarmband..
ja varför inte!!
#9
•
13 januari 2014 kl 19:45
Gilla
Jag har inte nämnvärt förändrat mina drycks, mat eller snus-vanor sedan jag började träna. Snarast då att jag kanske äter mer nu.

Allt i mitt liv har bara blivit bättre sedan jag började träna.

För mig är svaret alltså att, allt annat lika, kan det inte bli sämre av att man motionerar.

Vad som är en korrekt mängd snus, vin eller mat per dag antar jag är högst individuellt.

Samt att summan av ens laster är konstant. Och ja en last kan vara träning... :)

#10
•
12 februari 2014 kl 01:03 Redigerad 12 februari 2014 kl 01:05
Gilla
I den senaste filmen skulle man vilja se lite mer stolthet i övre delen av kroppen. Mindre häng med huvudet. och den regionen.
Sedan tycker jag nog att det vore bra att öka från 170bpm och gå ännu lite högre. För att hitta ännu mer rätt.

För mig är inte avslappnat att sjunka ihop utan att låta kroppen röra på sig. Dvs att man inte motverkar.

Om vi tar axlar som ett exempel. Man säger "spänn inte axlarna" så visar man en person som drar upp axlarna till öronen. Varpå adepten spänner axlarna åt motsatt håll. Nedåt bakåt. Det är ju bättre, no shit at all, men det är fortfarande spänt.

Jag tycker knipövning med skinkorna för att få fram höften i kombination med hög stegfrekvens 180+ är bra. Men jag kan ibland notera att de som gör detta som ett sätt att hitta rätt får lite problem när dom har skor med hög häl/tå skillnad.

Med den högre frekvensen vill man komma mer mot 5-6 på klockan men tillåts inte på grund av dom höga klackarna, varpå man blir tvingad att söka ett lite mer överdrivet framfota steg. Jag får mycket mindre ont i vaderna av 0-4 mm drop än 8-12mm.

Det svåra är att få fram budskapet med att slappna av mer, samtidigt som personen i fråga ska räta upp kroppen och springa med en för personen i fråga obekant hög frekvens. Men efter ett tag går det. Shake it loose!! Det är ok att det känns lite fjantigt i början :)
#11
•
4 mars 2014 kl 00:45
2 Gilla
Se bara upp så det inte blir så att du faktiskt skulle klara av en mara under 4h om en månad, eller kanske redan i dag?? Och har för ont för att faktiskt springa maran om tre månader.... Om du verkligen ser denna mara som en viktig milstolpe är det ju onödigt att formtoppa för tidigt.

Det framgår inte i din fråga om du har utövat någon idrott tidigare. Det kan så klart ha starkt positiv inverkan på din möjlighet att hantera belastning på muskler etc. Är du som jag och aldrig tränat någonting i hela mitt ditt så är risken för skador stor. Men jag hade ju fördelen av att inte ens klara av att springa mer än 2-3km när jag började för snart 2år sedan. Det var så att säga självsanerande :)

Jag ska göra min första mara i paris i april i år. Visst vore det trevligt om jag kommer under 4h men viktigast är att komma runt. En mara, inte bara första gången, är så pass långt att det är en rejäl prestation att överhuvudtaget fixa det utan att klappa ihop.

Ett bra recept för att hålla sig skadefri är att inte öka distans och fart samtidigt. Vore jag du, vilket jag inte är, men du har ju trots allt frågat på ett forum, så skulle jag dra ner på tempot ganska mycket och fokusera på lugna pass på 1-2 mil för att efter hand börja introducera lite mer fart på kortare distanser. Det är ju faktiskt 3 månader kvar så det är nog onödigt att stressa både fart och distans givet att du ju faktiskt redan har det förstnämnda i kroppen.


Vi kan ju omöjligtvis bedöma din kroppskvalité men den träningsmängd och fart du anger och de mål du har satt upp för en person som aldrig har tränat jogg/löpning är ett nästan givet skaderecept. Och då det ju finns andra som läser poster här på forumet så är ett varningens finger på sin plats, även om det kanske inte är relevant för just dig.
#12
•
4 mars 2014 kl 01:07 Redigerad 4 mars 2014 kl 01:07
Gilla
En kul sak att experimentera med Martin. När du är ute nästa gång ta ett tillfälle och testa att överdriva armpendlingen. Och då på ett sätt att du säkerställer att händerna passerar något bakom en linje med höften.

För min egen del tycker jag att, precis som Klas nämnt i tråden, så fungerar ett fokus på lyftet snarare än isättning eller frånskjut klart bäst. (om man nu känner att man vill fokusera på något överhuvudtaget, men ibland vill man ju det). Detta kände jag inledningsvis gjorde påtagligast förändring och förbättring vid löpning i uppförsbacke.

Den andra delen är fokus på armarnas rörelse. känner jag att jag tappar tempo, takt eller ork så försöker jag fokusera på att röra armarna ordentligt. Armarna kan verkligen fungera som en gaspedal.

I takt med att jag fått bättre bålstabilitet och hittat rätt känsla så är dessa två nog de enda punkterna jag behöver fundera på när jag känner att jag börjar tappa (i båda punkterna ligger så klart takten inräknad). Men innan jag kom till den punkten så tyckte jag att det fungerade bäst att spänna skinkorna, lite överdrivet, jag såg det som ett sätt att träna inte bara hållning utan även bålen. Jag avskyr nämligen all annan form av träning. Körde jag en mil och fick fram höften ordentligt så kände jag träningsverk i hela magtrakten!

#13
•
4 mars 2014 kl 12:48
Gilla
Jag tänkte nog närmast på, om man ska generalisera, att om någon ställer mig frågan:

"hej jag har aldrig löptränat förut. Nu är det januari och i slutet på maj tänkte jag springa min första mara. Och det ska ske under 4h."

Så blir mitt svar att det troligen inte är en så bra idé och att det kanske vore en idé att sätta upp ett mål mot ett lite kortare lopp och ta det hela steg för steg. För att bibehålla lust och träna upp kroppen så den håller även på lång sikt.



Är man en kategori av person som vet vad man klarar och har fysik och kropp för att fixa detta så ställer man kanske inte frågan ens.


Det är mycket nu förtiden där det eftersträvas en quick-fix eller 10 veckors program hit och dit. Min uppfattning (vilken är den enda jag kan stå för även om jag så klart respekterar att andra har annan uppfattning) när det kommer till löpning är mycket mer långsiktig än så.

Personligen har jag ett mål att komma under 4h på min första mara. Jag har alltid mål med det jag gör. Jag tycker mål är bra! Det bästa tycker jag är att ha en kombination av korta mål och långa. Där det inte är hela världen i fall man råkar missa lite på ett kort mål. Man kommer inte alltid vinna varje gång man står på startlinjen.




#14
•
4 mars 2014 kl 12:58
Gilla
Med mindre frånskjut får jag mindre ont och guppar mindre upp och ner. Det blir lättare att hålla en takt som gör att jag får effektivt driv genom steget i stället för att säcka ihop och mala.

När jag går brukar jag tänka på, öva och fundera, testa och experimentera. Med höft, hållning och steg.

Att gå kraftfullt med ett rejält frånskjut kan göra att även mina väl tränade vader får krampkänningar efter bara ett par hundra meter. Speciellt om det är lite uppförs.

När jag gör ett mindre frånskjut så minskar också farten så vida jag inte kompenserar. Jag försöker fundera över och känna efter hur jag kompenserar och det enda jag tycker mig kunna notera är att höften jobbar mer.

Tänk dig känslan när man står stilla med båda fötterna fast i marken och vrider överkroppen ömsom vänster och höger.

Stämmer det och är det korrekt att rörligheten i höften i kombination med bålmusklerna gör att jag får större muskelgrupper som jobbar i stället för att bara vaden trycker i från precis islutet på steget?

Det är lätt att tro att jag är inne på att foten är i marken längre tid bara för att höften jobbar. Men det är inte vad jag syftar på, i alla fall inte på ett markant sätt. Takten bibehålles fortfarande.

Eller är det helt fel. Är det bara så att tar mig igenom ett fall på mest effektiva sätt. Dvs utan att bromsa och utan att skjuta i från extra mycket vilket bara tenderar att resultera i ett "översteg".

#15
•
4 mars 2014 kl 16:15
Gilla
absolut. tiderna är inte representativa för en person som aldrig löptränat och som är närmare 40 år.

Med lite tur håller det hela vägen. Dvs att kroppen i övrigt hinner med bra muskler och kondition! För att det kommer gå under 4h känns ganska klart givet tiderna som presterats än så länge!!




#16
•
4 mars 2014 kl 21:48
Gilla
Linus, du undrar varför jag minskat frånskjutet.

Jag tror jag skrev det först i mitt inlägg.
"Med mindre frånskjut får jag mindre ont och guppar mindre upp och ner. Det blir lättare att hålla en takt som gör att jag får effektivt driv genom steget i stället för att säcka ihop och mala. "

Jag påstår inte att det är mer effektivt än något annat. Även om jag skulle våga på mig att påstå att det nog kanske är fallet om vi talar om löpning i uppförsbacke.

Det här handlar om hur jag upplever det. Alltså inte konkret forskning på något sätt. Min fråga är. När jag gör detta, från vilket jag tycker jag får positiva effekter av, så måste ju rimligen några andra muskler jobba mer i stället. Är det höften? eller något annat?


Andreas. Ja jag är glidare till 100% skulle jag tro. Säkert inte när jag maxar farten på en kort intervall. Just nu tränar jag inför paris marathon som blir mitt första marathon. Det vore kul att komma under 4h.

Jag har inga extrema fartambitioner utan gillar att springa lite längre sträckor. Jag försöker hela tiden finjustera min löpteknik med syfte att finna det som känns bäst och som är mest effektiv.

Vidare info är att jag har alltid haft ganska korta hälsenor och vad jag uppfattar som god spänstighet. För mig har ett mer "framfota" steg känts naturligt. Jag springer i skor med 0 till 4mm drop oavsett om det är 5km eller 30km. Det sätt som jag springer på och hur min kropp är skapt gör att jag lätt kan råka gå upp för mycket på framfoten. Det tenderar att leda till lite överansträngda vader. Men egentligen inget överdrivet problem.
#17
•
4 mars 2014 kl 21:49
Gilla
nice!
#18
•
5 mars 2014 kl 12:38
Gilla
Men är det alltså inga andra muskler som får jobba mer när det aktiva frånskjutet minskas?

Måste det inte bli lite mer av att dra sig fram med fötterna kontra att skjuta sig fram i slutet av steget? Dvs lite mer som gång.

#19
•
7 mars 2014 kl 01:22
Gilla
Lite kul att testa är att slappna av i benen och fötter extremt mycket. veva på med armarna rejält!! och med hög, ökande frekvens. Och notera hur farten och tempot på bena ökar och man springer på autopilot. Med armarna som enda gaspedal utan märkbart frånskjut. Det är som om någon annan springer åt en.

Ett överdrivet test bara för testets skull. Men roligt i alla fall. Och gaspedalen i armen kan vara väldigt nyttig att använda när man börjar säcka ihop mot slutet av en runda. För att få igång rörelsen i kroppen ordentligt utan att bara förlita sig på de muskler i benen som redan är slutkörda :)



Jag vet i alla fall att jag lätt spänner mig och blir lite irriterad i nedre delen av smalbenet (sidor och baksida) och hälsena. Något som försvinner i fall jag slappnar av ordentligt. Jag brukar tänka "skaka loss". Tyvärr är det ju lätt att falla tillbaks och spänna sig, speciellt när man blir överansträngd. Samma gäller för armar/axlar/nacke.

#20
•
7 mars 2014 kl 18:05
Gilla
Distans och volymökningar brukar man få krämpor av. Lösningen brukar vara att ta det mycket mycket lugnare om man ökar volym och eller distans. Tills man vant sig med distansen ordentligt.



< < < 1 2 3 4 > > >