Foruminlägg av Andreas Larson

#1
•
11 juni 2018 kl 21:00
Gilla
Hej,

Nu ställer jag mitt hopp till alla er som finns här. Jag har ägnat åtskilliga timmar åt att googla men hittar inte svar på mina frågor.

Jag fick ont i underbenet efter en lite för intensiv period med löpträning inför Stockholm Marathon. Det började med en smärta på insida skenben ca 7 cm ovanför fotknölen, det känns som ett blåmärke men är inte blått. Jag gjorde ytterligare ett träningspass trots smärtan och vilade därefter de återstående tio dagarna inför loppet. Det hjälpte inte så ett sista försök att genomföra loppet var att tejpa det hos en specialist på idrottsskador. Det hjälpte så till vida att jag var smärtfri i vardagen men loppet fick jag bryta eftersom smärtan i underbenet bara växte och till slut blev outhärdlig. De tre dagarna efter loppet kunde jag i princip inte stödja på benet, efter ytterligare tejpning i några omgångar kan jag fungera hjälpligt men det gör fortfarande fruktansvärt ont vid ansträngning. Att gå nedför ett trappsteg med det ömmande benet som stödjeben är omöjligt. Jag känner också viss instabilitet i vristen, smärtan sprider sig liksom den mot fotknölen och runt på framsidan av benet mot den yttre fotknölen. Men framförallt är det mjukdel på insida smalben ungefär mittemellan vrist och knä.

Jag har som sagt googlat ihjäl mig och det närmaste jag kommer symptommässigt är ”shin splints” eller ”benhinneinflammation”. Kanske är det vad det är men det som bekymrar mig är att det inte blir bättre. Minsta ansträngning gör ont.

Finns det någon som känner igen sig? Hur blev du bra? Vad finns att göra? Jag blir deprimerad av ovissheten :-(
#2
•
11 juni 2018 kl 22:26
Gilla
Jag använder inte dagboken här men det är alldeles säkert en överbelastning, frågan är bara hur jag bäst läker den. Om någon har erfarenhet av liknande besvär? Ska jag försöka vara helt stilla (ganska svårt) eller belasta försiktigt med typ promenad eller crosstrainer trots att det gör ont?

Jag sprang 27 mil på tre veckor i maj, vilket är mer än jag brukar och ffa med endast två löpfria dagar. Bytte sko (samma skomodell som innan) i mitten på maj och gjorde nog några för många långpass på kort tid i dessa för tidigt. Orsaken är jag alltså inte så fundersam på... Jag söker heller inga quick fixes men är mån om att inte göra skadan värre nu utan försöka läka den på bästa sätt...
#3
•
13 juni 2018 kl 12:18
Gilla
Tack för all omtanke.

Att springa är inte ett alternativ så det lär inte ske på ett bra tag känns det som :(

Går hos en fysio specialiserad på idrottsskador och får benet tejpat ca 1 gång i veckan. Var där senast idag. Fysion menar att det är irriterad vävnad pga överansträngning, köper det fullt ut.

Vad som bekymrar mig är att jag inte vet hur jag ska bete mig för att maximera läkningen. Om det är att vara stilla så mycket som möjligt eller alternativträning som cykel och överkroppsstyrka?

När jag fick skadan slutade jag springa men fortsatte gå promenader (kändes men funkade), efter mitt brutna marathon kunde jag inte gå på ett par dagar och har därefter varit stilla maximalt (~3000 steg per dag). Men jag vet inte om det är rätt metod.

Övningar att göra av fysion var att stå på ett ben och lyfta tårna uppåt med hälen kvar i marken samt hasa mig fram på fötter med hjälp av tårna, detta gör inte ont och syftar till att träna upp den friska muskulaturen. Får väl göra det ett tag...

Mitt lilla rop här var mer efter andras erfarenheter, vad som funkat eller kanske inte funkat i rehaben. Jag kan tänka mig göra nästan vad som helst för att dels minimera läkningstiden och dels få nån slags förutsägbarhet i tidsspannet jag har framför mig.

Stressfraktur är det gudskelov inte, det avgjordes genom att knacka på fotknöl och smalben.
#4
•
15 juni 2018 kl 17:51
Gilla
Jag har köpt en motionscykel för motionen och tejpar för avlastning. Får hoppas det ger med sig...

Jag springer i princip bara på asfalt och har ett pronerande löpsteg, det påverkar säkert också.
#5
•
22 juni 2018 kl 09:41
Gilla
Tack för engagemang.
Efter ytterligare timmar av maniskt googlande, besök hos sjukgymnast för regelbunden tejpning, konsultation med läkare samt stillhet (förutom motionscykeln dårå) så börjar det ge med sig litegrann faktiskt nu tre veckor efter maran o 4,5 veckor efter skadetillfället.

Högst sannolikt rör det sig om en muskelbristning och jag fick rådet av en hästortoped (!) att käka nsaid regelbundet trots att jag inte upplever någon effekt. Jag har knaprar 2-3 tabletter naproxen sedan i måndags och håller tummarna.

Om vi nu leker med tanken att jag blir smärtfri inom ett par veckor, har någon tips på hur jag ska börja belasta benet igen, hur rampar jag upp utan att riva upp skiten igen?
#6
•
22 juni 2018 kl 15:04
Gilla
_Hon_ gjorde inte det. Jag fixar mitt foder på annat vis :)
#7
•
24 juni 2018 kl 15:19
Gilla
Tack!
#8
•
16 september 2018 kl 22:05
Gilla
Jag tänkte uppdatera hur det gått för mig, mest därför att jag upplever att de flesta trådarna dör ut utan återkoppling på hur det gick osv.

Ca en månad efter mitt avbrutna Stockholm Marathon kunde jag gå någorlunda obehindrat. Otaliga besök hos sjukgymnast (för avlastande tejpning) besökte jag en naprapat som övertygade mig om att det är mitt höga fotvalv som är boven. Han masserade underbenet och tejpade upp mig med stöd för hålfoten (detta hade inte sjukgymnasten gjort). Det gav omedelbar effekt så jag kompletterade med att köpa ett par Hoka Clifton-skor med en avgjuten sula på Intersport. Strax därefter (nu är vi ca 2 mån efter marathon) blev jag helt smärtfri vid promenad men löptest kom jag ca 100 m innan det gjorde för ont.

I slutet på augusti (knappt 3 mån efter marathon) besökte jag så även en kiropraktor ett antal gånger. Knak i rygg och fotleder inledningsvis men sen testade jag två behandlingsr dry needling som minskade smärtan ytterligare. I samband med detta gjorde jag gipsavgjutningar av fötterna och fick ortopediska iläggssulor. Nu drygt 3 månadet efter marathon har jag kunnar springa knappt 3 km med ganska liten smärta men med ökad svullnad efteråt.

Någon diagnos har jag ännu inte men en sannolik teori;
Jag har ett pronerande löpsteg och ganska högt fotvalv, mina Saucony Omni-dojjor har troligen inte kunnat parera det tillräckligt vid den träningsmängd jag hade i april/maj. Detta ledde till en överansträngning eller möjligen liten bristning i någon av underbenets muskler, sannolikt flexor digitorum longis. När jag 10 dagar efter skadan belastade genom att springa sisådär 12 km på Stockholm Marathon startade en inflammation i hela underbenet vilket ledde till mitt handikappade tillstånd under juni månad.

Om jag kunnat spola tiden tillbaka och göra saker annorlunda från att jag skadade mig hade jag;

1. Inte sprungit dagen efter jag kände smärta första gången.
2. Omgående börjat käka nsaid (började istället kring midsommar) och vilat från allt som belstar benet.
3. Omgående skaffat skor och sulor för att avlasta ordentligt
4. Inte startat på Stockholm Marathon.

Med detta är jag övertygad om att jag kunnat korta skadeperioden till omkring 4 veckor.

Jag har tid hos idrottsläkare nästa vecka som nån slags sista utpost att komma underfund med vad det är för något. Men om inte det har jag gott hopp om att kunna löpa ”rent” inom någon månad eller så.

Lidingöloppet är givetvis kört för min del så om nån är intresserad av en nummerlapp i startled 2 så säg till :)
#9
•
19 september 2018 kl 11:32
Gilla
Ortopeden på idrottsskademottagningen diagnostierade mig med medialt tibiasyndrom och remiss för magnetkameraundersökning för att utesluta stressfraktur. Jag får fortsätta med alternativträning tills det ger med sig, tålamodet har kommit med tiden. Inte ovanligt med up till 6 månaders rehab fick jag veta, jag är ”bara” uppe i 3,5 månad än så länge :-|
#10
•
9 oktober 2018 kl 08:17
Gilla
Svar från MR; Stressfraktur. Bara att fortsätta vila och trappa upp belastningen successivt.
#11
•
23 oktober 2018 kl 14:33
Gilla
Jag började springa kortare sträckor i mitten på september men upplevde smärta i området dagarna efteråt så nu är jag inne i total löpvila igen. Jag är smärtfri vid promenad. Hur länge var du smärtfri innan du började med rehabprogrammet?

Låter lovande att du är uppe i den distansen, bra jobbat!
#12
•
2 november 2018 kl 11:12
Gilla
Ni med erfarenhet. Ibland kan jag känna som en ilning i benet ikring området för stressfrakturen. Det gör inte ont när jag går men kan känna det vid vila under små korta perioder. Signal om läkning eller signal om att minska belastningen ytterligare?

Är inne på tredje veckan av total löpvila. Har en ambition om att starta rehabschemat om två veckor.
#13
•
4 november 2018 kl 18:24
Gilla
Jag styrketränar utöver promenader/pw’s. Tränar ben var tredje dag och gör alla övningar utom sådana som innebär hopp. Känner inget vid ex. vadpress som jag gjorde för några månader sen.

Gick på löpning i slutet av september men ökade nog för snabbt så jag bestämde mig för total löpvila 4-5 veckor och därefter kliva på schemat som någon tipsade om här:

Pass 1: Gå 5 min + (jogg 1 min, gå 1 min) x 5 = 15 min
Pass 2: Gå 5 min + (jogg 2 min, gå 1 min) x 5 = 20 min
Pass 3: Gå 5 min + (jogg 3 min, gå 1 min) x 5 = 25 min
Pass 4: Gå 5 min + (jogg 5 min, gå 1 min) x 3 = 25 min
Pass 5: Gå 5 min + (jogg 5 min, gå 1 min) x 5 = 35 min
Pass 6: Gå 5 min + (jogg 10 min, gå 1 min) x 2 = 27 min
Pass 7: Gå 5 min + (jogg 10 min, gå 1 min) x 3 = 38 min
Pass 8: Gå 5 min + (jogg 15 min, gå 1 min) x 2 = 37 min
Pass 9: Gå 5 min + (jogg 20 min, gå 1 min) x 2 = 47 min
Pass 10: Gå 5 min + (jogg 15 min, gå 1 min) x 3 = 53 min
#14
•
5 november 2018 kl 10:22
Gilla
Har en vilodag i veckan när jag styrketränar (alternerar muskelgrupper). I rehabschemat är det två löpfria dagar emellan varje pass.

Har gott hopp om att jag ska kunna springa min traditionsenliga mil på julafton :)