Löpning • Avancerad träning • 101 inlägg • 5694 visningar •

Tålöpning.

Thomas Dahlgren
1969 • RONNEBY
#1
•
10 augusti 2006 - 12:17 (Redigerad 31 december 2005 - 00:00)
Gilla
Att hitta den optimala löparstilen är iget svårt. Då vi alla människor har en kropp som är anpassad att förflytta sig med hjälp av gång eller löpning. Och lika många löparstilar finns det som löpare. Men en grund princip som jag själv har varit mycket nöjd med är "tålöpning". Har väl hunnit att revidera min löparstil en så där 20-tal gånger, men denna trivs jag bäst med. Börja med att ha knäleden lätt böjd. dett ska man sträva efter igenom hela steget. Luta överkroppen lätt framåt, så tyngdkraften sköter accelerationen. Dra sedan upp underbenet, jobba med hamstrings, mot rumpan. Och när foten närma sig marken. Ska fot isättningen helst vara under kroppen. Och främre trampdynorna landar först. Lite som att gå på tå, men inte så extremt. Försök löpa så avslappnat som möjligt, och ge kroppen en chans att vänja sig vid det nya rörelsemönstret. Detta tar några gånger, 10-20 pass, innan det känns bra. Jag har själv haft knäproblem i höger knäled, patellaseneinflamation. Och opererade för detta i början på 90-talet. Började springa enligt tåprincipen för ca 1 år sedan, och har förbättrat både mina tider. Och nästan helt blivit av med knä smärtan. Lycka till, och fråga på om det är någotni undrar över. Keep on running. E.T
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Per Lindman
1958 • Tullinge
#41
•
14 december 2009 kl 14:41 Redigerad 14 december 2009 kl 16:00
Gilla
Anders,Jag håller med föregående att du skall skynda långsamt med ökningen, för du belastar vaderna och hälsenan oerhört mycket. Försök alltid tänka dig hur du tar emot dig när du står rakt upp och lutar dig framåt. Då tar du emot dig med ena foten på ett mycket naturligt sätt och så fungerar framfotslöpningen.
Jag började med max 1 mil i början och när man sedan känner att msn vill mera så kan man öka 10%. Jag började för snart 3 år sedan och det tog ett halvår innan jag sprang maraton på detta sätt.
När det gäller skorna är jag lte tveksam. Jag började de första månaderna med gamla joggingskor, men för mig skapade det mera ont i benen. Det kändes som att hälen var i vägen. När jag bytte till lättare skor (Asics DS Racer, passar mig mycket bra) kändes oet otroligt befriande, för nu händer det inte så ofta att hälen tar i marken och är i vägen.
Jag har testat löpa med mina gamla skor senare och det har känts myckt felaktigt.
När det gäller skoval måste du prova dig fram och hör gärna efter här på jogg.se, för här verkar finas många duktiga och erfarna löpare.
Enligt grundaren till Pose Method har inte pronationen så stor betydelse eftersom man landar på främre delen av foten och där är stegen ganska lika hos samtliga löpare.
Lycka till och ta det lungt och njut av löpningen.
Oldboy
1952 • Danderyd
#42
•
14 december 2009 kl 15:08
Gilla
Tycker som Per att pronation normalt inte borde betyda något om man landar längre fram på foten. Och att tunnare skor absolut är att föredra. Däremot låter en mil rätt mycket att börja med, har sett rekommendationer på 2-3km men prova dig fram. Nu när du kört lite bör du inte springa så långt på framfoten att du får träningsvärk i vaderna eller blir så trött att du inte kan springa nästa dag om du vill.

Om du brukar springa där det är kuperat kan du också prova att byta till framfotslöpning så snart det blir lite motlut, dels blir det lättare då, dels kan du klara dig med de gamla skorna ett tag till. Skorna måste inte vara tunna och lätta, huvudsaken är att hälen inte är särskilt mycket tjockare än sulan fram. På långa pass på hårt underlag använder jag gärna exv Nike Lunar Light Racer som är väl dämpad medan jag kör tunnare på korta pass eller i skogen. Jag tycker man ska ha minst två par användbara skor att växla mellan.
Tor
1975 • Göteborg
#43
•
14 december 2009 kl 16:48 Redigerad 14 december 2009 kl 16:49
Gilla
Övergången från en hällandning till en framfotslandning beror ju också till stor del på hur kraftig hällanding man har/hade. Jag fick inte speciellt mycket träningsverk när jag bytte löpsteg och kunde ganska så snabbt (efter c:a 1 månad) börja springa en mil utan att få några problem. Det tror jag beror på att mitt löpsteg inte var speciellt illa från början.

När det gäller skor så tror jag inte att det är fel att behålla sina "boots" ett tag även om man byter teknik. Men har man väl upplevt hur ett par 180 grammare känns så vill man inte byta tillbaka. ;-)
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#44
•
14 december 2009 kl 23:48
Gilla
Om man får mycket träningsvärk i vaderna, beror det antagligen också på att man spänner vaderna för mycket. Det felet gör i stort sett alla i början. Vaderna ska vara så avslappnade som möjligt. Annars bromsar och studsar man för mycket, förutom att man kan skada sig.
Anders E Andersson
1947 • Linköping
#45
•
15 december 2009 kl 08:49
Gilla
Först, tack alla för era svar, synpunkter och råd!
De stärker och ger inspiration!
Nya frågor; hur kan man konstatera OM man spänner vaderna (och därför får värre träningsvärk) och hur kan man undvika det. Finns det några speciella träningar mot detta?
Henrik Andersson
1973 • Göteborg
#46
•
15 december 2009 kl 12:38
Gilla
Hej
Jag har en fundering om pose. Jag har tränat pose ungefär ett år och trivs fint med det. Videofilmade mig själv och upptäckte att jag har en helt rak och upprät ställning när jag springer. Vad jag förstår så ska man luta framåt för att få till "fallet" men känner att det känns onaturligt. Om nån har några erfarenheter kring detta är jag tacksam.
Undrar också vad för skor ni pose löpare kör med. Själv gillar jag Fivefingers och feelmax som jag tycker är underbara i skogen. Dock upplever jag det lite för strängt att springa längre på asfalt med dom, tips är välkomna!
H
Martin Hedbäck
1965 • Västra Frölunda
#47
•
15 december 2009 kl 13:32
Gilla
Vet inte om jag har någon uttalad Pose teknik men jag landar iallafall på framfoten :-). Har också en relativt upprätt löpstil. Kör mina lånpass med Nike Free som passar mej utmärkt. Tillräckligt fräsh dagen efter för springa lugnt morgonpass och lite snabbare pass hem från jobbet, dvs fötter och vader återhämtar sej även efter långpass.
Tor
1975 • Göteborg
#48
•
15 december 2009 kl 14:32
Gilla
Henrik:
Man behöver luta oerhört lite för att flytta balansen framåt. Om du pausar filmen när du befinner dig i mitten av löpsteget räcker det med att du har en liten övervikt framåt och inte bakåt. Det handlar om en så liten viktskillnadt att det inte känns som att man lutar.

När det gäller skor har jag gett några förslag längre upp i tråden.
Mikael Karlsson
1956 • Lund
#49
•
15 december 2009 kl 18:34
Gilla
Henrik.

Jag tränar POSE med en POSE-coach som säger att Romanov förordar en aning framåtlutad stil, medan min coach självföredrar en upprätt (rak) hållning. Lätt att annars böja i i ryggslutet och tro att man får till ett bra "fall".
Zingo Andersen
1974 • Lund
#50
•
15 december 2009 kl 19:28
Gilla
Jag skulle säga (som Mikael oven) att "en upprätt (rak) hållning" är viktigare änn att råka böja sig frammåt, sedan när det känns bra så lutar man hela sin "(raka) hållning" och det känns lite okontrolerat lite som man håller på att tappa balansen då kommer man springa som RoadRunner(tm) i en rasande fart. Jag har dock inte lyckas få till det sista "raka" lutet så ofta ennu (är fortfarande ett POSE barn som jobbar med att lyckas ta avslappande steg) men när det infinner sig känns det som det går fort.
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#51
•
15 december 2009 kl 20:52
Gilla
Hur konstatera om man spänner vaderna? Inte så jättelätt.

Det enklaste är nog att göra lite övningar och känna efter. Du kan t ex studsa lite jämfota på stället, så avslappnat som möjligt, och tänka på att ankeln verkligen viker ihop sig i landningen, och att du studsar så lite som möjligt. Du ska känna och se att ankeln viker ihop sig.

Gör sedan motsvarande genom att springa på stället. Spring jättelångsamt och känn samma sak.

Du kan också stå still på ett ben med tyngden mest på framfoten, lyfta den andra ankeln rakt upp och sätta ned den igen tills du har tyngd på den ända till hälen. Då ska du också känna och se att ankeln viker ihop sig.

Ett intressant test för att inse värdet av att slappna av är att stå rakt upp och slappna av i vaden. Då faller man handlöst framåt, med ankeln som vridpunkt.
Om man istället spänner till vaden och foten igen när man har börjat falla, så bromsar man fallet helt. Den som springer med spänd vad kommer att ha framfoten som vridpunkt. Man bromsar ju så länge kroppens tyngdpunkt är bakom vridpunkten. Bromssträckan blir längre och accelerationssträckan blir kortare.

En annan övning man kan göra är att träna antagonistmuskeln på framsidan av underbenet, som lyfter fotbladet. Stå på hälen och lyft upp foten. Du kan även gå omkring lite så. När dessa muskler blir starkare, så är det lättare för vaden att slappna av.





Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#52
•
15 december 2009 kl 21:15
Gilla
Angående överkroppens lutning så är beskrivningarna i Pose-metoden lite inkonsekventa på den punkten.

Det fall man pratar om sker ju mellan foten och höften. Många övningar går ut på att man ska känna att man faller framåt snarare än skjuter sig framåt när man springer. Dessa övningar handlar ofta om att man ska falla "som en fura". När man springer sker det dock inte alls så. Det är benet som faller framåt, medan överkroppen ska hållas stabil. I många sammanhang säger Pose-metoden att överkroppen ska hållas vertikal. Det är egentligen också en förenkling. Men jag tycker inte du ska bekymra dig för att du springer så.

När man lutar överkroppen framåt så accelererar man, men lutningen av överkroppen ska ske från höften och inte från midjan. Ryggraden ska inte böjas. Det är egentligen luftmotståndet som gör att man behöver luta överkroppen lite framåt även när man springer i konstant fart. Ju fortare man springer, eller ju mer motvind, desto mer behöver man luta överkroppen framåt. Men det sker egentligen automatisk när man springer avslappnat. Det ska inte kännas som att man lutar sig. Det ska snarare kännas som att överkroppen balanserar på höften.

Tänk att du balanserar en käpp på den utsträckta handflatan. Om du börjar gå framåt, så måste du luta käppen lite framåt för att den ska balansera. Ju fortare du går, desto mer måste den luta.

Jag antar att det är samma sak när man cyklar på en enhjuling.
#53
•
16 december 2009 kl 11:44
Detta inlägg har raderats
Patrick Litens
1968 • upplands väsby
#54
•
16 december 2009 kl 11:49
Gilla
Har tagit min första lektion i löpteknik baserat på POSE och det var väldigt givande. Själva lutningen fram sker inte genom att luta överkroppen, den behålls upprätt. Förskjutningen av tyngdpunkte framåt sker istället genom att skjua fram höften något. Det är tdligen den tyngsta delen på kroppen.
Det känns lite onaturligt i början , men går kanonbra när man tränat lite på det.
Tor
1975 • Göteborg
#55
•
16 december 2009 kl 13:53
Gilla
Precis! Se på Michael Johnsson http://i.factmonster.com/images/michaeljohnson.jpg

Tyckte tidigare att det såg ut som att han lutade bakåt men inser numera att han bara trycker fram höften.
Anders E Andersson
1947 • Linköping
#56
•
30 december 2009 kl 10:20
Gilla
Jag har nu tränat framfotslöpning ca 1 månad. Från att i början ha fått ont i vaderna efter bara en kort sträcka, så kan jag numera springa/jogga 4 x 1 km i 6-minuterstempo utan att få träningsvärk.
Jag tycker numera att löpsteget känns rätt så lätt :-)
Jag lät filma mig på löpband för ett par veckor sedan och såg då att jag sätter i fötterna olika; vänsterfoten landar lite mer på hela framfoten och högerfoten något lite längre fram mot tårna (hoppas ni förstår vad jag menar).
Är en sådan detalj något att bry sig om?
Likaså ser jag, av fotspåren i snön, att jag springer utåt med fötterna, kanske omkring 45 grader mellan fötterna. Det verkar vara ganska vanligt att folk går så. Är den detaljen något jag ska bekymra mig för. Jag menar, det kan ju vara ganska svårt för en gubbe på snart 63 att ändra på sådant :-)
Gott nytt löparår önskar jag alla kända och okända!
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#57
•
30 december 2009 kl 15:35
Gilla
Anders,

bra att du tar det försiktigt. Ju äldre man är, desto större risk för överansträngning med nytt löpsteg.

Att höger och vänster fot hamnar lite olika borde inte vara något större problem i sig. Men om du verkligen landar på framfoten efter bara en månands träning, och till och med längre fram på framfoten, så är nog risken rätt stor att du gör det genom att spänna vaden i landningen för att foten ska peka nedåt. Det kommer knappast att hålla om du inte är väldigt vältränad. Det kan ge allvarliga problem i foten.

Att fötterna pekar utåt är inte bra. Om du är van vid det, så kanske det funkar. Det finns ju många som klarar att springa med konstigt steg. Men det kan säkert ge problem i längden. Jag skulle tro att du kan jobba bort det genom bättre bålstabilitet och smidighet, om du vill. Det vinner du väldigt mycket på i vilket fall som helst.



Henrik Andersson
1973 • Göteborg
#58
•
1 januari 2010 kl 19:00
Gilla
Bra och kompetenta komentarer, jag gillar forum kunskap.
En fråga till Klas och er andra. Jag springer gärna i VFF och feelmax som funkar bra om jag bortser ömma vader. Vill gärna springa in mina racerflats (har två olika) nu när det är snorkallt men löparknät slår till efter två rundor i dom. Testar och försöker hitta rätt i steget (exprimenterar med kroppens lutning). Känner inget i knät när jag spurtar men så fort jag slår av på takten kommer hugget i utsidan på knät. Börjar kännas förvirrande, jag gör ju uppenbart något fel som ger utslag när jag springer i skor, men vad!
Hur får jag tag på en pose instruktör i GBG?
Tor
1975 • Göteborg
#59
•
1 januari 2010 kl 19:48 Redigerad 1 januari 2010 kl 19:59
Gilla
Henrik:
Vad jag vet så finns det bara en certifierad POSE-instruktör som håller öppna kurser i Sverige och det är Markus Stålbom. Han kommer till Göteborg den 20 mars och det verkar finnas platser kvar till kursen http://www.bgmsanalys.se/kalender/kalender.htm
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#60
•
1 januari 2010 kl 22:52
Gilla
Henrik, jag kan inte inse någon koppling mellan racing flats vs VFF/feelmax och löparknä.

Är du säker på att det beror på skorna? Har du testat att byta tillbaka till VFF?

Vilka racing flats använder du? Om de är typ DS Racer med tjockare häl, så kanske du landar mer på hälen i dem.

Du får ju lite bättre markkontakt i tunnare skor som VFF/feelmax, vilket kan göra att du snabbare lyfter fram benet och därmed landar närmare kroppen med mindre belastning på knät, men jag har inte hört talas om eller upplevt någon signifikant skillnad.

Det är dels subjektivt, ju bättre det känns, desto mer avslappnat springer man, vilket förstås är viktigt för även för knäna. Vinterlöpning är väl allmänt mer spänt.

Den stora skillnaden är för fötterna. I VFF (men inte i feelmax) kan framfoten expandera som den behöver i landningen, och du riskerar inte mjukdelarna kläms ihop i landningen. Och du belastar fotmuskulaturen på ett mer naturligt sätt, vilket är bra i längden.

Men det är förstås individuellt hur man reagerar på skorna. Jag läser mest om Pose och där försöker man ju ha örnkoll på tekniken oavsett skor.

Kolla gärna om kadensen skiljer för dig med olika skor. Normalt är det så att högre kadens (vid en given fart) gör att du landar närmare kroppen, med mindre belastning på knät.

Det är bara Markus som undervisar i Pose i Sverige - men han är bra, så anmäl dig till det!
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.