Löpning Kom igång 24 inlägg 985 visningar

Är jag för ivrig?

Helén Moggia
1978 • Växjö
#1
10 december 2009 - 22:27
Gilla
Jag har bara sprungit sedan mitten av november, men tycker det är fantastiskt roligt och vill gärna ut så fort jag har en stund över, fast när jag läser här så inser jag att jag kanske inte skyndar så långsamt som jag kanske borde?
Jag var inte otränad när jag började springa, utan har tränat en hel del spinning och lite styrketräning regelbundet (vilket jag fortfarande gör, men inte lika mycket längre.)
Jag har gått mellan 5 och 10 km om dagen tidigare, men nu har jag alltså bytt tempo och skor och joggar istället. Hittills denna veckan har jag sprungit 3x10 km och ett pass på 14 km är inbokat på söndag med en träningskompis. Är det okej? Eller är det för mycket för en nybörjare? Jag vill inte riskera att skada mig, men det känns ju trist att inte springa nu när jag vet att jag kan liksom ;-)
< < < 1 2 > > >
Eva Larsson
1962 • Falun
#21
4 januari 2010 kl 09:41
Gilla
Martin: Du har sprungit i "några år" och springer marathon på under tre timmar. Helén började springa i mitten av november förra året. Det är en viss skillnad på hur många dagar i veckan och hur långa pass ni kan och ska träna! :-)
Helén Moggia
1978 • Växjö
#22
4 januari 2010 kl 15:56
Gilla
Tack igen allihop!
Eva: Jag har sprungit lite på löpband nu när det varit svinkallt, och det är så tråkigt så det har inte blivit lika långa pass som ute. Dessutom tröttnar barnen som är i lekrummet på gymmet ganska fort, så där har det blivit lite tempo - någon slags spontana intervaller utan att kolla klocka eller så.

Walker: Hanaslöv har det blivit ett par gånger redan, men då med pulka och varm choklad. Antar att det är viss träning att dra en fyraåring som är "trött i benen" upp för en backe gång på gång också ;-) Det är Växjöloppet som lockar. Jag vill gärna anmäla mig till 21 km loppet, men kanske borde inse mina begränsningar och nöja mig med 10 km...

Jag tror att grejen med löpning för mig är mer upplevelsen av att vara i naturen och ta mig fram för egen kraft än själva träningen. Jag tycker om att vara utomhus och röra på mig, och känner väl inte att det är riktigt "lönt" att bara ge sig ut på en kort löprunda på en halvtimme. Då tar jag hellre kängorna och ryggsäcken och promenerar ett par timmar och dricker kaffe på en stubbe i skogen. Och för att få lite natur behöver jag ge mig iväg en bit dessutom.
Jag kan ta dagen idag som exempel. Jag gav mig ut och sprang när det just börjat snöa. Det var så vansinnigt vackert att springa på de små landsvägarna i nysnö, och ingen bil hade kommit och gjort spår i den ännu. Helt vindstilla och alldeles tyst och så denna vita snö som nästan hypnotiserar. Hade jag inte vetat bättre hade jag nog tagit båda rundorna med löpskorna på, men med era goda råd färskt i minnet sprang jag hem och duschade, men var bara tvungen att ge mig ut igen. Så nästa runda blev en promenad istället.
Det sitter nog i sedan barndom och ungdomsår. Jag är uppvuxen i skogen och har bott i tält hela somrarna. Kokat makaroner i sjövatten och somnat vid lägerelden om kvällarna. Jag har haft hästar och varit ute från morgon till kväll så ofta jag haft tillfälle, och nu sedan jag råkade bli vuxen och hamnade i en lägenhet är löpning ett tidseffektivt sätt att få både rörelse och natur mitt i vardagen har jag upptäckt. Lätt att ta för sig lite väl mycket i glädjen över att ha funnit någont som jag verkligen gillar, och som fungerar hyfsat med resten av mitt liv, äntligen, men jag lovar, jag ska vara rädd om mig så jag inte måste lägga av lika snabbt som jag började.
Eva Larsson
1962 • Falun
#23
4 januari 2010 kl 17:01
Gilla
Helén, jag lägger till dig som kompis på Funbeat, så jag kan hålla koll på att du inte blir för ivrig! :-)
1973 • Lysekil
#24
19 mars 2010 kl 13:59
Gilla
Hittade din tråd nyss och känner så igen mig!! Vi är några slappisar på jobbet som anmälde oss till Göteborgvarvet 2010. Sommaren och hösten 2009 kom och gick och träningen var tuff att ta tag i. Helt plötsligt var det bara 100 dar kvar och paniken sätter in!! Efter en veckas magsjuka får jag äntligen på mig joggskorna och ger mig ut, och det känns så bra!! Och nu vill jag bara ut och jogga varenda dag, men alla runt omkring varnar?! Det är jobbigt när man äntligen funnit motivationen att hålla tillbaka....
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.