4 januari 2010 kl 15:56
Tack igen allihop!
Eva: Jag har sprungit lite på löpband nu när det varit svinkallt, och det är så tråkigt så det har inte blivit lika långa pass som ute. Dessutom tröttnar barnen som är i lekrummet på gymmet ganska fort, så där har det blivit lite tempo - någon slags spontana intervaller utan att kolla klocka eller så.
Walker: Hanaslöv har det blivit ett par gånger redan, men då med pulka och varm choklad. Antar att det är viss träning att dra en fyraåring som är "trött i benen" upp för en backe gång på gång också ;-) Det är Växjöloppet som lockar. Jag vill gärna anmäla mig till 21 km loppet, men kanske borde inse mina begränsningar och nöja mig med 10 km...
Jag tror att grejen med löpning för mig är mer upplevelsen av att vara i naturen och ta mig fram för egen kraft än själva träningen. Jag tycker om att vara utomhus och röra på mig, och känner väl inte att det är riktigt "lönt" att bara ge sig ut på en kort löprunda på en halvtimme. Då tar jag hellre kängorna och ryggsäcken och promenerar ett par timmar och dricker kaffe på en stubbe i skogen. Och för att få lite natur behöver jag ge mig iväg en bit dessutom.
Jag kan ta dagen idag som exempel. Jag gav mig ut och sprang när det just börjat snöa. Det var så vansinnigt vackert att springa på de små landsvägarna i nysnö, och ingen bil hade kommit och gjort spår i den ännu. Helt vindstilla och alldeles tyst och så denna vita snö som nästan hypnotiserar. Hade jag inte vetat bättre hade jag nog tagit båda rundorna med löpskorna på, men med era goda råd färskt i minnet sprang jag hem och duschade, men var bara tvungen att ge mig ut igen. Så nästa runda blev en promenad istället.
Det sitter nog i sedan barndom och ungdomsår. Jag är uppvuxen i skogen och har bott i tält hela somrarna. Kokat makaroner i sjövatten och somnat vid lägerelden om kvällarna. Jag har haft hästar och varit ute från morgon till kväll så ofta jag haft tillfälle, och nu sedan jag råkade bli vuxen och hamnade i en lägenhet är löpning ett tidseffektivt sätt att få både rörelse och natur mitt i vardagen har jag upptäckt. Lätt att ta för sig lite väl mycket i glädjen över att ha funnit någont som jag verkligen gillar, och som fungerar hyfsat med resten av mitt liv, äntligen, men jag lovar, jag ska vara rädd om mig så jag inte måste lägga av lika snabbt som jag började.
