Löpning • Träning • 25 inlägg • 2735 visningar •

Hur motiverar ni er?

Angelica

1991 • borlänge

•

9 februari 2010 - 15:44

Gilla

Ja, som topic lyder. Hur motiverar ni er när ni springer "lång"distanser 5km och längre?

I nuläget skulle jag säkert kunna springa ca 2-5 km utan uppehåll. Men mitt problem är motivation speciellt när jag springer ute, på ett löpband är det så mkt enklare spec nu på vintern eller när man springer med nån för då sätter min tävlingsinstink in och jag vill vara bättre.

Så ge mig gärna tips! :)

< < < 1 2 > > >

Zingo Andersen

1974 • Lund

•

9 februari 2010 kl 16:00

Gilla

Anmäl dig till något lopp some är "riktigt långt" det fungerar för mig, då måste jag ut för att få "längd" i benen. Om det tar emot så tillåter jag mig faktist köra långsammare då blir det inte lika motigt, ibland gör det att jag faktiskt springer lite längre änn jag tänkt från början.

Vad som är "riktigt långt" är helt personilgt men det bör vara längre än du är bekväm med.

Anders Carbonnier

1983 • Stockholm

•

9 februari 2010 kl 16:04

Gilla

Jag har snarare svårt att motivera mig att springa kortare än 8-9 km. Känns som att tiden för förberedelser och stretch, dusch och mat blir längre än själva löpningen.
Alla träningspass motiveras av att det är ett steg närmare mina mål. Oavsett om målet är 5 km under en viss tid eller klara av att springa ett maraton. Sen är det väldigt skönt att komma hem efter ett riktigt långpass och känna endorfinerna strömma runt i kroppen.

Carl Wyckman

1991 • Oskarshamn

•

9 februari 2010 kl 16:28

Gilla

Kör långa distanser i lugnt tempo och korta distanser i högt tempo. Mitt tips (som jag själv är väldigt dålig på) är att du inte ska snegla så mkt på distansen. Bestäm dig för hur länge du ska springa, sedan håller du ett tempo som du klarar springa så länge i. Du kommer efter hand hinna längre på samma tid. Ibland kan du t.ex. köra 15-25 min löpning, en annan gång kan du springa längre tid: 30-40 min osv. Om man inte orkar springa hela vägen gör det inget, då kan man lägga in partier där man går istället.

Konditionsträning är psykiskt och det kräver vilja. Man måste bestämma sig helt enkelt. Att ha olika mål är en god idé, kanske i form av en sträcka, tid eller ett lopp som man ska delta i. Lycka till!

Running Richard

1962 • Stockholm

•

9 februari 2010 kl 16:54

Gilla

Håller med Anders, det som tar emot är att komma ut och igång.
När man väl har sprungit 3-5 km brukar tankarna klarna och alltid känns lättare.

Och ännu bättre blir det med dusch/bastu efteråt!
Jag brukar se fram mot det för att orka ta mig samman och ge mig ut.
Om det är extra tungt brukar jag lyssna på nån bra "pepp"-musik.

Andra alternativ är ju som du säger att ha sällskap ;)

David Epstein

1969 • Stockholm

•

9 februari 2010 kl 16:55

Gilla

Variation det är det absolut viktigaste för mig. Det är alltid spännande att försöka planera en ny runda eller att springa en gammal runda andra hållet. Variera kort och långt samt tid på dagen om du kan.Prova vanlig distans blandat med backe eller intervaller.
Anmäl dig till ett 10km lopp bra att ha som morot.
Lycka till

Fredrik Johansson

1981 • Lund

•

9 februari 2010 kl 17:03

Gilla

Jag har inte så svårt att motivera mig för just långpass eftersom jag njuter mycket av dem. Jag tror att rätt intensitet är viktigt som någon sade. Men frågan om motivation är intressant rent allmänt. Vi har nog alla olika pass som är svårt att motivera sig för; må det vara korta, långa, snabba eller långsamma pass.

Jag tycker att planering är viktigt. När man väl gjort ett träningsschema är det inte upp till "lusten" att bestämma. När man följt schemat en tid blir det en del av vardagen.

Det är också viktigt att man vet vad varje pass är bra för. Någon nämnde att anmäla sig till ett långt lopp. Då har man ett mål och vet att man måste lägga upp en träning med längre sträckor. Man kan ha andra mål också. Det viktiga är att träningen inte blir ett planlöst irrande utan att varje pass har en betydelse i den övergripande planen.

Linda P

1984 • Knästorp

•

9 februari 2010 kl 17:16

Gilla

Har man väl intalat sig själv att löpning med allt vad det innebär alltid ska vara det roligaste som finns så slår man på den rutinerade autopiloten och bara kör på.

Vill man inte springa borde man göra något annat istället.

Alexander Kjäll

1979 • stockholm

•

9 februari 2010 kl 17:18

Gilla

För mig så fungerar det bra att ha hög mätbarhet, genom att jag har minimerat så många variationsdimensioner som möjligt så är det väldigt lätt att jämnföra en träningsvecka med en annan.

Och så har jag några standardtider jag brukar springa, 30 minuter och 42 minuter, vilket gör att jag slår mitt personbästa på de tiderna lite då och då, och det är alltid lika motiverande.

Crocker

1996 • Bjurholm

#10

•

9 februari 2010 kl 17:28

Gilla

Behövs ej motivation för min del.

Björn Paxling

1980 • Malmö

#11

•

9 februari 2010 kl 20:32

Gilla

Jag tror många känner sig omotiverade till längre löppass för att det blir för jobbigt, man försöker öka längden på passen för snabbt, och när det är jobbigt så känns det tråkigt i början. Jämför med promenader, jag har hört få säga att långa promenader är långtråkiga, folk brukare snarare säga att det är skönt att vara utomhus och att det varit en fin runda (både natur och stadsrundor). Detsamma tycker jag sker vid löpning, men att man får köpa att det tar ett litet tag innan konditionen är där (åtminstone var det så för mig). Själv körde jag många korta pass (2-4km) ganska ofta under en månads tid för att komma igång, sen vänjer sig kroppen vid att springa o sen blir det bara bättre och bättre, och längre och längre. Du verkar ha en skön inställning till träning (som jag läser din löpdagbok), när du börjar kunna blicken uppe och njuta av din omgivning i 5km-rundor så kommer motivationen till dig automatiskt.

Du kan se det i blicken på dessa löpare tycker jag: http://www.youtube.com/watch?v=L-7Vu7cqB20
:)

Fredrik Johansson

1981 • Lund

#12

•

9 februari 2010 kl 20:48

Gilla

Björn: Du har alldeles rätt. Jag vill bara tillägga att ibland är det intensiteten det handlar om. Jag började springa längre men gick ner rejält i intensitet. Då var det skönt redan första gången även om jag fick lite ont i axlarna mot slutet. Nu kan jag trycka på lite mer utan att vara rädd att "ta slut". Går pulsen upp för mycket under långpasset så är det ett tecken på att man springer för långt eller för fort. Var gärna ute i två timmar eller mer - men se till att hålla rätt intensitet även om det innebär att gå.

Emil Westin

1991 • Linköping

#13

•

9 februari 2010 kl 23:31

Gilla

Känslan av att ha klarat av ett löp-pass är oslagbar. Man känner sig trött, glad, stolt och tillfredsställd. Inte nog med det. Man får en skön naturupplevelse på köpet.

Bara det är något att se fram emot när man löper. Det motiverar mig mycket.

En annan grej som motiverar mig är att man vet att man hela tiden utvecklas. Hela tiden. Även om man inte känner av någon utveckling så är det bättre än att inte göra någonting. Det är en motiverande tanke. :)

Angelica

1991 • borlänge

#14

•

10 februari 2010 kl 11:17

Gilla

Har fått väldigt många bra svar! Ska prova era förslag. Men just löptränar jag inne i väntan på våren ska komma eller när det slutar snöar. Som alla vet är löp träning inne inte det roligaste. Men så fort snön försvinner lite så är det ute träning som gäller och kämpa att klara 5 km utan uppehåll tills blodomloppet senare iår!

Henrik Hallberg

1980 • Mölnlycke

#15

•

10 februari 2010 kl 11:38

Gilla

Inomhus: Självbedrägeri, viljestyrka och pod-radio.

Långa långpass: Fundera inte över hur långt det är, när man börjar tjojna är man oftast en bit förbi halvvägs.

Tuffa fart-pass: Tänk på hur ful träningsdagboken blir om man inte fullföljer

Trött och sliten (men inte så mycket att man bör vila): Passet krävs för att nå tänkt veckomängd

I övrigt, det vill säga absolut oftast: Bara gör det, ofta känns det bra både i stunden och efteråt.

Tobias

1974 • Stockholm

#16

•

10 februari 2010 kl 13:07

Gilla

Att springa till något och inte bara göra en träningsrunda kan vara mycket motiverande. Det är ju i och för sig svårare på löpband ;-).

Jag har i alla fall betydligt lättare att genomföra sträckan om jag springa till ett bestämt mål än om jag genomför ett träningspass där jag börjar och slutar på samma ställe. Då är risken mycket större att jag kortar av sträckan för att jag tycker det är tråkigt, jobbigt eller liknande.

Karin

1983 • Stockholm

#17

•

10 februari 2010 kl 14:15

Gilla

När jag började löpträna "den här svängen" (jag har sprungit förr i perioder, men nu regelbundet i snart två år) så var det för att jag skulle springa en stafett med jobbet. Jag tror jag ville visa inför mina nya kollegor att jag dög. Min stafettsträcka gick jättebra och i och med det fick jag blodad tand. Dagen efter anmälde jag mig till nästa lopp - Tjurruset (kanske inte så bra nybörjarlopp haha). Eftersom det var dubbelt så långt som min stafettsträcka och bara låg en månad bort i tiden så var jag tvungen att fortsätta träna ganska hårt. Någonstans där började jag få sådan löpkondition så att jag kunde springa relativt långa sträckor utan ansträngning. Och den känslan är fantastiskt härlig, när man är ute och det känns i benen som om man skulle kunna springa hur långt som helst! Det är den jag lever på. Om det alltid vore jobbigt att springa så skulle jag inte springa.

Jag är nog ingen riktig inbiten löpare, för jag tvingar aldrig mig själv att springa. Däremot tvingar jag mig själv att träna. Känner jag inte för att springa så gör jag något annat istället, allra minst en promenad. För formens och hälsans skull. Igår var jag ute och sprang efter att mestadels ha kört på gym senaste månaden, och det var härligt att känna hur mycket även de andra träningsformerna hade gjort för min löpform.

Gun Öhman

1963 • Skellefteå

#18

•

10 februari 2010 kl 18:42

Gilla

Jag springer för att jag mår så gott i både kropp och själ av mina löpturer.Behöver ingen annan motivation än den.

Förkylningar,huvudvärk,stress eller bara allmänt dåligt humör en dag blir så mycket bättre efter att jag tagit en riktig löpsväng ute i skogen.Man kan bota mycket med lite svett och endorfiner.:-))

Lena Österlund

1965 • Nacka

#19

•

10 februari 2010 kl 20:16

Gilla

För mig behövs det minst 2 km innan jag, kroppen är uppvärmd och kan börja springa/jogga. Musik kan göra det roligare som en variation. Annars brinner jag för boot camp just nu. Det är så himla kul och det bara måste bli lättare i spåret till våren, utan alla kläder, snön (oplogat) och riktiga bil bildäck att släpa på:)

Angelica

1991 • borlänge

#20

•

10 februari 2010 kl 22:08

Gilla

Har suttit och läst alla råd och dom är verkligen bra! Bestämde mig för att jogga en runda nära mig. Började jogga och tänkte detta känns bra, de va så mycket skönare och enklare att jogga ute. Sen försökte jag inte att fokusera på längden utan mer ta bit för bit och springa långsamt för att orka längre och jag lyckades! Jag sprang ca 1,78km utan uppehåll och det är väldigt stort för mig och jag är så himla stolt och längtar tills nästa löp pass då jag kan förbättra mig ännu mer! Det enda negativa va nog att min hosta blev ganska irriterad av kylan och jag hostade mer under rundan än under hela dagen.

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.