6 september 2007 kl 15:18
Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Jag sprang för Språvägen som junior men ruttnade totalt och lovade mig själv att aldrig springa mer. Jag hade dessutom problem med mina muskelfästen runt högra knät. Detta var på mitten av 80 talet.
Min "comeback" beror på att min fru(runt 40 år) ville springa Stockholm maraton 2006. Man ville ju vara sällskap så jag tränade med henne genom hela hösten/vintern/våren och kände att "suget" kom tillbaka.
Hejade på henne på västerbron och beslutade mig för att prova St Eriksloppet 2006. Knät höll och insåg att det var riktigt kul. Tränade vidare och sprang Hässelbyloppet i oktober 2006. Tränade hela vinter och sprang Stockholm maraton 2007 samt nu St Eriksloppet förra helgen.
Min inspirationskälla var således min fru men min morot är nu loppen jag har framför mig. Som det känns nu så får jag abstinensbesvär då jag inte kan springa pga skador etc.
Hoppas att jag håller mig hel och frisk nu.