Löpning • Övrigt • 85 inlägg • 11088 visningar •

Vad skall man göra när en okopplad hund kommer emot en?

Mia Emilsson
1966 • Trollhättan
#1
•
18 juli 2010 - 16:43
Gilla
När jag och min man var ute och luffsade här om dagen kom en okopplad pitbullterrier emot oss som tur var stannade den några meter ifrån oss. Den morrade, skällde och visade tänderna. Hundens matte kom och ropade på den men den brydde sig inte. Vi stannade direkt vi såg att den kom farande emot oss och tittade inte in i hundens ögon. När matte kom fram till den då slutade den morra och visa tänder och började vifta på svansen. Jag kan säga att jag inte fick hjärtstopp var ett under. Vi har ingen aning vad man skall göra i ett sådant läge för att minska ned risken att bli biten, vet någon?
Tacksam för tips!
Mia
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Mikael Solstrid
1983 • Skellefteå
#21
•
19 juli 2010 kl 11:53
Gilla
För mig är det enkelt att visa pondus utan att vara hotfull..eller ska jag byta ordet till självsäker, bestämd, trygg, säker. En hotfull person har sällan pondus utan framstår snarare som osäker och utan självkontroll!

Om du framstår som ett byte för hunden så, ursäkta uttrycket, skiter den i om du är fredlig eller inte. Du blir snarare ett ännu enklare byte. Därför skulle jag aldrig vända sida eller rygg mot en hund som uppträder hotfullt!

Lena M
1961 • Norrtälje
#22
•
19 juli 2010 kl 12:26
Gilla
Ni har säkert rätt, Mikael, Emma och andra hundkunniga personer. Men om man är rädd, allitfrån stark fobi till osäkerhetsskänlsa för hundar, så är det svårt att göra rätt. När hunden kommer springande emot en, och om den dessutom morrar och visar tänder - ja, då är impulsen bara att springa därifrån, skrika, bli blickstilla eller bete sig allmänt panikslaget.

Om en hund av pitbullutseende stod några meter ifrån mig och morrade skulle jag varken våga vända mig emot eller ifrån den. Jag vet ärligt talat inte hur jag skulle fixa en sådan situation!
Och det stör mig att möjligheten att sådana situationer ska uppstå ska hindra mig och andra från att promenera, springa osv hemma i våra egna städer och närhområden.
Johanna
1975 • Hässelby
#23
•
19 juli 2010 kl 13:03
Gilla
Mikael: Om jag står inför situationen att hunden skulle tro att jag är ett potentiellt byte, så skulle jag nog göra som du föreslår. Det finns dock inte mycket i Mias berättelse som tyder på att hunden verkade ta dem för ett byte. Snarast signalerar hunden ett hotfullt beteendet. Och en hund som signalerar hotfullhet bryr sig definitivt om huruvida du signalerar fredlighet eller inte.



Mikael Solstrid
1983 • Skellefteå
#24
•
19 juli 2010 kl 14:14
Gilla
Johanna: Jag hakade nog inte upp mig på just Mias berättelse utan kanske hundattacker i allmänhet då folk började prata om hur dom hanterar hundar som på eller annat sätt anfaller. Och som löpare blir du nog ganska lätt sedd som ett byte iom att du springer=flyr. Jag håller med dig att en hotfull/aggresiv hund triggas om du också agerar hotfullt. Men jag ser inget samband med att ha pondus (eller vilket ord man nu vill använda) och vara hotfull. Vi kanske bara tolkar orden olika?

Lena: Jag är inte heller säker att jag skulle agera helt korrekt i en väldigt pressad situation även om jag inte alls upplever hundar som ett hot. Men tråden handlade ju om tips på hur man ska agera om det inträffar. Vad som är sanning låter jag vara osagt, jag talar bara av egen uppfattning och erfarenhet. Det stör även mig som hundägare något ofantligt att situationer där folk känner sig hotade av hundar kan inträffa. Det skapar rubriker>fördomar och får folk att dra alla hundar och hundägare över en kam. Tråkigt när man själv verkligen lägger ner tid på sin hund..
Jenny
1979 • mölndal
#25
•
19 juli 2010 kl 14:48
Gilla
Mia: jag tyckte ni gjorde helt rätt men jag skulle även sagt till ägaren på skarpen också!
Jag har haft hund de senaste 10 åren och just nu är jag stolt ägare till en staffordshire bullterrier tik ( folk som ser henne tror ofta att hon är en pitbull eller en " sån där kamphund"). Tycker det är hemskt tråkigt att läsa om allas fördomar då detta är den trevligaste hund jag nånsin ägt. Hon är visserligen både väluppfostrad och väl omhändertagen men även den vänligaste hundras i fel händer kan ju bli tokig så lite mer fokus på hundägarna än raserna vore att efterlysa tycker jag.
Fredrik Olsson
1979 • Bonnarp
#26
•
19 juli 2010 kl 16:19
Gilla
Man stannar, står still och tittar på ett annat håll.
Se hunden i ögonen och den tolkar det som en utmaning.

Alternativ två är att bara fortsätta springa vidare i samma fart och inte låtsas
om hunden, den känner sig då ignorerad och struntar i er med.

Alternativ tre är att höja armen tillräckligt för att låta hunden bita i den i händelse
av att den inte har något annat i skallen än att gå till attack.
När det bitit och håller fast använder ni andra handen för att ta tag i nacken, hålla fast och vrida armen nedåt och utåt och på sätt avsluta attacken.

Uppsök efteråt läkare för att ta hand om såret på armen.
Kontakta polis för att göra anmälan på ägaren.
badgear
1960 • Skåne
#27
•
19 juli 2010 kl 16:47
Gilla
Hundägare har sällan nån empati för andra människors hundrädsla, eller att deras hundra skäller dagarna i ett när de lämnas ensamma hemma, för att inte tala om alla de härliga högar av skit som lämnas av hundägarnas trevliga och välskötta djur.

Hundägarna har alltid rätt, det är bara fel på oss idioter som klagar på att deras väluppfostrade djur försöker sätta tänderna i oss.
Henrik Ekstrand
1978 • Malmö
#28
•
19 juli 2010 kl 17:52
Gilla
Jag har själv en hund som jag älskar men vid minsta morrande på en människa åker hon i backen och får en utskällning. Även om det bara händer när någon skrämmer henne eller beter sig korkat så som att helt oförhappandes gå rakt fram till henne med blicken stirrandes och luta sig över henne så får hon samma behandling. Noll tolerans. Detta gör jag för hennes egen skull. Skulle något otrevligt hända så förlorar jag henne. Tyvärr är det många ägare till småhundar som inte tänker så eftersom deras jyckar är så ofarliga. Det är anledningen till att jag vid flera tillfällen blivit anfallen av små knähundar när jag sprungit. Enda gången något större kommit efter mig var när en Ridgeback såg att jag var på väg mot hans matte ca 30m bort. Trots mycket stor hundvana blev jag lite uppjagad får jag erkänna. Men jag stannade upp och pratade lugnt med hunden i vanlig auktoritär stämma medan jag väntade in matte som ursäktade sig väldigt mycket. På vägen tillbaka hoppade samma hund på mig igen, då fick den ett knä i bröstet. Det finns dåliga hundförare överallt men det finns även korkade cyklister, bilförare, föräldrar som inte håller koll på sina ungar alternativt går tre i bredd med barnvagnar så varför hundar får så mycket skit förstår jag inte. Cyklister och bilförare har i alla fall varit betydligt större skaderisk för mig.

Vad gäller kamphundar är de avlade att inte vara aggressiva mot människor. Men jag förstår att folk känner rädsla, särskilt efter medias behandling av ämnet. Jag har aldrig träffat en "kamphund" som varit annat än trevlig mot mig, men jag har heller inget argument för hundtypens fortlevnad. Det finns många raser som är jättesnälla mot människor så det är inget argument sett till att det är en hundras som inblandad i många incidenter med andra hundar.
Johan Liljestrand
1985 • Gröndal, Stockholm
#29
•
19 juli 2010 kl 19:50
Gilla
Ta med en köttbullemacka som du kan kasta in i skogen. Sen är stigen fri!
Christoffer Andersson
1985 • Malmö
#30
•
19 juli 2010 kl 21:02
Gilla
Från vad jag upplevt än så länge när jag varit ute och sprungit så är det bara små knähundar som gör utfall mot mig när jag kommer springandes. Senast det hände var förra hösten då en liten dvärgpinscher höll på att hugga mig i benet vid slussen i Malmö. Som tur var fick han slut på koppel ungefär 1dm ifrån mig så det blev bara att ryta till åt matte som gick i sin egna lilla värld och inte kasta koppelråttan i kanalen.

Det enda jag varit med om när det kommer till hundar av större modell var någon understimulerad jäkel som rymt från sin gård och skulle envist valla mig, farsan och hans träningspolare i 20min trots att vi försökte i princip alla icke-våldsamma knep i boken. Han var ju dock inte aggressiv utan bara ett fruktansvärt irritationsmoment då han flög fram och tillbaka mellan klungans början och slut i ett tappert försök att hålla ihop oss.
Micke
1981 • Göteborg
#31
•
19 juli 2010 kl 21:07
Gilla
För drygt en månad sedan när jag var i början av rundan, stod 2 st rotweiller och kom mot mig.
Tittade längre fram där stod 2 st mammor med barnvagnar. Jag hann tänka "då är dom inte farliga". Jag gick mot hundarna och började klappa dom, dom var snälla men pulsen hann stiga.

Efter 15 sekunder sprang jag förbi hundarna och mammorna. Då dom sa till mig "tur att du inte var rädd för dom". Men vad skulle hända om jag var rädd?

Möter ofta hundar som inte är kopplade, tycker det är rent sagt för j.vligt
Erik B
1972 • Partille
#32
•
19 juli 2010 kl 21:38
Gilla
Mitt bästa tipset är att skaffa hundvana.
Anders Fritz
1965 • SAXTORP
#33
•
19 juli 2010 kl 22:46
Gilla
Jag var med om en ovanlig grej häromdagen när jag var ute och sprang: en vad jag trodde var en hund kom springades mot mig i full fart på den smala stigen i det höga gräset, jag stannar, sätter upp handflatorna och vrålar för full hals "STANNA".
"Hunden" stannade precis innan mina fötter och visade sig vara en RÄV!!
Vi stod och stirrade på varandra ett par sekunder innan mikkel helt coolt vänder sig om och går en bit bort och kollar när jag med maxpuls, lätt nervös, spurtar därifrån. :-)
Sven Andersson
1966 • Kista
#34
•
19 juli 2010 kl 23:36
Gilla
EB: Jag hoppas verkligen att inte någon hundägare inbillar sig att någon annan människa har någon som helst skyldighet att "skaffa hundvana" för att skyla inkompetensen bland hundägare.
Anders E
1968 • Sollentuna
#35
•
19 juli 2010 kl 23:37
Gilla
Längre upp i tråden fanns en länk till en lagtext avseende hundar (http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19430459.HTM). Det har tillkommit en nyare förordning på samma tema:
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20071150.htm

Om man störs av lösspringande hundar har man stöd av denna förordning på två sätt:

1) Hundägaren skall förebygga att hunden skapar avsevärda olägenheter (§1) och
2) Hundar inte får vistas lösa i marker där det finns vilt under perioden 1 mars-20 augusti (§14).

Vad som är avsevärd olägenhet kan diskuteras och §1 blir därför ganska uddlös. Vad som är "marker där det finns vilt" (§14) är dock enklare - alltifrån små skogspartier till tiomilaskogar kan förväntas innehålla vilt vilket innebär att joggingspår ute i skogen enligt lag aldrig skall ha ha några lösspringande hundar under perioden 1 mars - 20 augusti.
Staffan Nilsson
1971 • Helsingborg
#36
•
20 juli 2010 kl 07:50
Gilla
I Hbg är ska hundar alltid hållas kopplade i joggingspår enligt den lokala stadgan, men det är sällan någon känner till det. Man skyltar inte och det går bara att hitta stadgarna på hemsidan om man vet vad man letar efter. Det är kanske inte så konstigt att folk är okunniga då.

Dock borde hundägarna veta att man inte får ha hundar lösa enligt perioden som Anders E skriver och de struntar uppenbarligen helt i det i alla fall, så frågan är hur mycket som ökat kunskap hade hjälpt...
Sven Andersson
1966 • Kista
#37
•
20 juli 2010 kl 08:35
Gilla
Alla som vistas i en svensk kommun (tillfälligt eller stadigvarande) är skyldiga att känna till kommunens ordningsföreskrifter. Det går aldrig att skylla ifrån sig.
Sven Andersson
1966 • Kista
#38
•
20 juli 2010 kl 08:47
Gilla
http://www.aftonbladet.se/debatt/article7491383.ab
Oldboy
1952 • Danderyd
#39
•
20 juli 2010 kl 12:26
Gilla
@Henrik Ekstrand: ett knä i bröstet på en anfallande hund, är det effektivt och måste man göra på något särskilt sätt? Kan det rekommenderas till mig som aldrig provat?

Möter rätt ofta okopplade hundar i spåren fast det är skyltat att kopplingstvång gäller året runt. Hundarna beter sig dock nästan undantagslöst exemplariskt: nosar omkring i kanterna och ger blanka tusan i mig. Eller så har ägaren ett "mentalt koppel" och får den att sitta eller tar tag i halsbandet osv när jag kommer. Annars får ägaren en åthutning, vilket bara hänt ett par gånger.
Att hunden är ordentlig ursäktar dock inte att ägaren bryter mot bestämmelserna, hundar är i princip farliga och därför är det legitimt att vara hundrädd. Jag tycker i allmänhet om djur men tycker ändå att det är otrevligt med lösa hundar, särskilt när jag kanske dryper av adrenalin under ett fartpass.

En del kopplade hundar är däremot lite väl nyfikna och där brister ofta ägaren i att hålla in hunden hårt nog. Dessutom ser jag ibland ofoget att ägaren går på ena sidan och låter hunden korsa spåret/gångvägen hur som helst så att kopplet blir en snubbellina. Vill man låta hunden gå hur som helst måste man ju följa efter noga.
Anders Ström
1956 • Skogås
#40
•
20 juli 2010 kl 12:31
Gilla
När man fjällvandrar, så finns det myggmedel att smeta på sig, som skrämmer bort myggen (åtminstone teoretiskt). Varför inte uppfinna hundmeddel att smeta på sig, vars lukt de inte gillar. Själv vet jag att jag luktar katt, men det skrämmer inte bort dem, snarare tvärtom.
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.