Löpning • Skador & Rehab • 70 inlägg • 30186 visningar •

Rejäl värk i vaden, önskar tips

Johan
1977 • Värmland
#1
•
31 juli 2011 - 20:32
Gilla
Hej!

Mitt första inlägg på detta eminenta forum, där jag tidigare bara läst och lärt som anonym gäst. Nu är det däremot dags att kasta sig in som fullvärdig medlem och mitt första inlägg gäller något så egoistiskt som mig själv:

Jag är 34 år och har i ärlighetens namn inte varit särskilt aktiv i motionsspåret sedan 10-12 år tillbaka. Innan dess var jag ingen elitidrottare, men en okej motionslöpare. Den första juli i år kom jag däremot till insikt med att nu måste något göras åt kroppsvikten som bara ökar. Jag ligger nu c:a 4-5 kg över min "matchvikt". Beslutet? Att kasta mig ut i joggingspåret igen. Nyinköpta skor som kändes bra, jag började med terränglöpning 3 km de första två veckorna. Gick därefter över till grusvägslöpning en halv vecka, men benhinnorna satte effektivt stopp för det. Resterande månaden har jag sprungit 3-4 ggr i veckan på ett elljusspår. Normal löprunda har varit 5 km med en snitthastighet omkring 6-7 min/km.

I torsdags tog det stopp. Efter 3 km skulle jag springa nedför en kort men brant backe. Eftersom jag mer lufsar än springer, ville jag bromsa farten lite i backen, något jag gjort på samma sätt varje löppass tidigare. Men nu kände jag en plötslig smärta i vänster vad, trodde det var kramp och bromsade in, men hann springa 2-3 steg till, varpå smärtan blev så intensiv att jag inte kunde ta ett steg till. Trodde det var kramp ändå, och försökte stretcha bort den, men direkt när jag skulle ta första löpsteget så brände det till något enormt i vaden så fort den sträcktes ut bakåt i löpsteget, alltså precis i skedet där man trycket ifrån och foten just ska lämna marken.

Linkade hem och fick för mig att det var en muskelbristning. Dagen därpå behandlade jag mig med Tigerbalsam och mot kvällen kändes det okej, men absolut inte bra. Haltade hela tiden. Dagen efter kändes det ännu bättre, varpå jag företog mig en heldag ute på stan där jag haltade runt och gjorde ärenden.

Så, imorse. Steg ur sängen och kunde knappt ens halta. Tänkte att det nog berodde på att jag var morgonstel, men detta har hållit i sig hela dagen. Haltar nu mer än någonsin. Det konstiga är nu att smärtan inte bara sitter i samma punkt på vaden, utan nu även känns i knävecket.

Tyder detta fortfarande på en bristning? Ursäkta min långa roman, hoppas ni orkar läsa :)
< < < 1 2 3 4 > > >
Oldboy
1952 • Danderyd
#41
•
12 augusti 2011 kl 01:07
Gilla
Håller med Mikael, det viktiga är att det är någon som kan idrottsskador. Naprapater har länngre utbildning så har man något som är svårbedömt kan det vara en fördel, men en "vanlig muskelbristning i vaden" tror jag erfarenheten är viktigast för.

Det kan säkert vara så att eftersom du inte har någon aktuell löpvana kan du behöva träna upp styrkan mera innan du testar löpning igen, kör tåhävningar ofta! I min rehab-bok talas om att lägga på tyngder (ryggsäck) för att öka belastningen efter ett tag. Det har jag aldrig provat.

Om skadan går upp när man joggar lätt och man märker det genast och stannar tvärt tror jag inte det är så farligt., det är nog "halvläkt" fortfarande då och går fortare att läka är räknat från den ursprungliga skadan. Men det är min tolkning, från min kropp. Diskutera gärna detta med sjukgymnasten! Jag tycker det låter länge att vänta i månader med att jogga lätt efter en liten bristning.
Johan
1977 • Värmland
#42
•
5 september 2011 kl 19:53
Gilla
Hej igen!

Ursäkta för att jag enträget drar igång den här gamla tråden då och då, men min följetong med vaden fortlöper och jag ber som vanligt om era tankar och åsikter.

Jag har nu promenerat en hel del sedan jag slet upp skadan på nytt. Det har gått bra och idag genomförde jag en rask promenad på 4 km i ett kuperat elljusspår. Det kändes bra, men någon gång då och då under passet, i synnerhet på de sista två kilometrarna, kändes det som att jag var precis i inledningsskedet till att få kramp. Jag var förstås livrädd för att detta skulle vara precis på gränsen till en ny bristning, varpå jag stannade och vilade en kort stund, och började därefter promenera långsamt igen. Efter en stund kunde jag åter öka farten, men efter en stund kom "krampkänslorna" krypande igen, varpå jag gjorde om proceduren med vila, långsam promenad, ökande promenad.

Nu undrar jag vad ni tror om detta. Är jag så otroligt nära att dra upp det hela på nytt, eller är det snarare så att jag haft kramp på gång? Svårt att svara på förstås, men vet någon av er bristningserfarna hur det känns precis när en ny bristning är på gång?
Johan
1977 • Värmland
#43
•
5 september 2011 kl 19:55
Gilla
Ska även tillägga att jag på dessa 4 km kanske löpte 100 m totalt i rent testsyfte. 50 m under de två första kilometrarna och 50 m under de sista två. Detta mellan att krampkänslorna dök upp.
Joakim Ljungberg
1973 • Älvängen
#44
•
5 september 2011 kl 20:58
Gilla
Dina probem liknar dom jag hade under 2,5 år, också sedan jag ökade träningsdosen alldeles för fort. Spiken i kistan kom den 1 augusti förra året då jag inte kunde jogga mer än ett par kilometer utan att få problem igen!

Lösningen för mig blev cykel och styrketräning under nästan tre månader för att därefter långsamt öka löpningen från max en mil per vecka och öka med 5-10% per vecka. Har efter det bara haft ett återfall och det var när jag sprang i mina Fivefingers två dagar på raken nu i somras. Dock räckte det då med en veckas vila och sedan har det varit lugnt igen.

Kolla gärna min träningsdagbok aug-dec förra året, dock är inte alltid styrketräningen med. Tåhävningar eller balansplatta dagligen i samband med tandborstning under den perioden var också en nyckel till framgång.
Johan
1977 • Värmland
#45
•
5 september 2011 kl 21:31
Gilla
Tack för ditt svar Joakim. Ja, lite rädd är jag ju att det kommer att handla om månader även för min del. Det svåra är att inte veta om krampkänslan innebär att jag är nära en ny bristning, eller om det helt enkelt bara handlar om en trött muskel som krampar.

Ska kolla din träningsdagbok och tack även för att du berättade hur du klarade ut situationen!
Oldboy
1952 • Danderyd
#46
•
5 september 2011 kl 23:37
Gilla
Johan, att krampkänslan återkom flera gånger tyder på att det är skadan som ger sig tillkänna. Möjligen kan det förstås vara stelhet eller ärrbildning som känns, men det är bättre att vara på säkra sidan. Ibland kan känningen komma av att man inte använder det skadade partiet av muskeln när man går/joggar avslappnat med koncentration på steget, men när tankarna far åt annat håll eller det kommer något oväntat i vägen så tar man ett steg som inte är lika skonsamt. Man kan, lite chansartat, fortsätta om det inte blir värre och inte gör ont utan bara "känns lite". Genom att koncentrera sig på att slappna av ska det kunna minska och försvinna då, annars ska man nog stoppa i vilket fall.

Fortsätt promenera och att bygga styrka. Jag tror det är OK att prova som du gör att jogga lugnt 50m i taget, men gör det på mjukt underlag. Går det bra så öka lite i taget. Men just idag lät det som om det inte gick så bra så vänta ett par dar.
Johan
1977 • Värmland
#47
•
6 september 2011 kl 09:27
Gilla
Tack Oldboy, det låter som väldigt bra tips det där. Ja, jag får väl inse att det blir till att promenera vidare tills allt successivt börjar kännas bättre. Alternativet är ju att köra på och riskera att återigen stå på ruta ett. Den risken är jag inte så sugen på att ta.

Tror helt och fullt på din teori om att när tankarna far iväg, kanske man tar ett eller två mindre skonsamma steg.
Fredrik Eriksson
1978 • Linköping
#48
•
6 september 2011 kl 09:41
Gilla
Jag slog upp min vadskada på exakt samma sätt som du gjorde nämligen genom att "bromsa" i nedförsbacke den 8:e aug. Jag har tidigare fått bristning i vaden, men det här kändes inte på samma sätt. Jag känner även igen mig i att smärtan har vandrat från knäveck till hälsena.

Jag vilade ca en vecka, men körde tåhävningar även under den perioden. Sedan när jag började igen så kändes det som att jag skulle slå upp skadan, men ingenting hände. Jag tror att väldigt mycket sitter i huvudet. Kom ihåg när jag kom tillbaka efter korsbandsskada som fotbollsspelare, då tog det väldigt lång tid innan man vågade gå in i duellerna. Jag kan även tillägga att jag fortfarande har ont, men det blir alltid bättre när musklerna blivit varma.
Oldboy
1952 • Danderyd
#49
•
6 september 2011 kl 10:51
Gilla
Fredrik, jag har haft minst 4 "återfall" under läkning av olika bristningar så jag vet hur lätt de kan gå upp - på mig - i verkligheten. Men jag har också satt PB på ett marathon där jag började känna en nyss läkt skada efter 17km men lyckades slippa återfall genom att koncentrera mig på varje steg, det var inte bara ett pers utan även en pärs :--P

Men visst kan det sitta kvar i huvudet även sedan det läkt helt, vilket jag tror att det gör ibland - man kan bli starkare efteråt, men ibland har man säkert en bestående svaghet för att det inte läkte optimalt. Borde kunna kompenseras med extra styrketräning dock.
Peter Bergson
1965 • Stockholm
#50
•
6 september 2011 kl 11:16
Gilla
Antiinflammatoriskt läkemedel, streching, excentrisk träning typ tåhävningar och nya skor med rejäl dämpning!
Johan
1977 • Värmland
#51
•
6 september 2011 kl 19:20
Gilla
Mmm...det är det där med skorna ja. Jag återkommer till det när jag läser era tips och andra forumtrådar där folk haft samma vadproblem. Kanske är de där relativt nya skorna boven i dramat. Terrängskor med okej dämpning, men förvisso inte den mest rejäla dämpningen jag känt. Kanske behöver bekosta en rejäl utprovning av sko trots allt...
Oldboy
1952 • Danderyd
#52
•
6 september 2011 kl 22:54
Gilla
Tror inte dämpningen i skorna är viktig i ditt fall. Antagligen landar du på hälen när du springer - det gör de flesta som springer med dämpade skor - och då är det frånskjutet som ger den stora vadbelastningen.
Är det så att du landar med framfoten först så ger förmodligen fotisättningen största belastningen på vaden. Det är inte fel, men du får helt enkelt träna upp styrkan mera och börja springa väldigt korta stumpar när du börjar igen.

Rejält dämpade skor behöver man om man landar på hälen och springer långt eller på hårt underlag, men det är inte för att skona vaderna utan för knän och höftleder.
Johan
1977 • Värmland
#53
•
7 september 2011 kl 19:51
Gilla
Tack Oldboy, jag tror det snart är dags att anställa dig som min skadecoach. Dina tips är ovärderliga och jag är fortsatt tacksam att du orkar hänga kvar i den här tråden trots mina ideliga klagomål om min arma stackars vad :)

Johan
1977 • Värmland
#54
•
8 september 2011 kl 22:20
Gilla
Idag har jag varit ute på ännu en relativt rask promenad på c:a 4 km. Idag gick jag snabbare än jag gjort tidigare och jag tog några lätta löpsteg då och då. Mot slutet började jag få känningar i vaden och den kändes stel, som en hård klump. När jag kom hem hade jag en märkbart konstig känsla i vaden, men efter att jag känt efter inser jag att det faktiskt känns som att vaden är extremt trött. Som att jag låtit den slita som tusan.

Kan det bli så med en tidigare brusten vad? Att den blir svag och märkbart påverkad av något så enkelt som en rask promenad på 4 km?

....eller är detta ytterligare ett tecken på att bristningen snart gör sitt inträde igen...
Oldboy
1952 • Danderyd
#55
•
8 september 2011 kl 23:50
Gilla
Du hann ju inte bli så löpvan innan du blev skadad så jag tror din känsla är rätt, vaden är trött. Och spänd. Strecha lite, kör tåhävningar i morgon (stretcha lätt efter) och om det känns bra så ta nästa promenad på lördage. Tycker det låter rätt normalt, du är nog på rätt väg. Lite lätt massage av vaden under vilodagarna kan nog också vara bra, man kan fixa det själv men det blir ju bättre om nån annan gör det.
Johan
1977 • Värmland
#56
•
11 september 2011 kl 21:41
Gilla
Fyra nya friska kilometer idag, och där jag lyckats ta löpsteg under 200-300 meter totalt. Kändes kanon även om jag är riktigt skraj att det ska smälla till igen när jag springer.

Planen är nu att fortsätta så här. Promenera 4 km 3-4 ggr i veckan och under dessa pass öka mängden löpning successivt. Hoppas det funkar!
Johnny Bråttom
2007 • Stockholm
#57
•
12 september 2011 kl 16:20
Gilla
Låter som en klockren gubbvad som du råkat ut för. Kör du tåhävningar varje dag?
Anders Hedlund
1942 • Båstad
#58
•
19 september 2011 kl 09:36
Gilla
Eftersom ja e såå j... långsam e de ingen som lyssnar på mig, men skriver ändå ...
Köpte för ett år sedan ett par Terra plana Vivo lågprofilskor o tränade oförnuftigt med dessa, dvs för ofta för snabbt osv. Jag fick en bristning i vaden så klart.
Den 6. mars spann jag Vasaloppspinnet o va tvungen att ha pedalen under hälen för att jag hade så ont i vaden.
Jag var anmäld till 6 timmars i Skövde veckan efter. Va fahn jag testar tänkte jag, o så blev det. Hade innan köpt (o dom kom lagom t Skövde) ett par "Sketcher SRR Running" påminner lite om MBT skor. SRR Running kostar på nätet 1000:-
Klarade 6 timmars utan problem. Har sedan dess sprungit 1-mara, 3-halvmaror, 1-6milalopp och div millopp. Obs utan några känningar i mina gamla ben. Förr va jag rätt duktig på att springa, men har aldrig haft några skor som känns så underbara att ha på fötterna.
Kolla på "Forrest Gump" här på Jogg, han springer maror o halvmaror var o varannan vecka och just i "SRR Running" Utan skador !!!!
Jo
2000 • Göteborg
#59
•
19 september 2011 kl 09:57
Gilla
Oj, Vilken intressant tråd för mig nu. Inser att det är lättare sagt än gjort att lyssna på kroppen. Tror att jag kan ha fått en bristning...

Johan
1977 • Värmland
#60
•
25 september 2011 kl 21:44
Gilla
Härligt att tråden fortsatt lever! Ja, kanske är det en gubbvad, vad vet jag. Börjar onekligen bli gubbe på fler än ett sätt :)

Men...idag är en härlig dag! Första löprundan på 4,2 km utan känning i vaden! Det är otroligt! Visst, det gick extremt långsamt och jag sprang inte i backar, men vilken känsla! Trodde aldrig jag kunde vara så glad över att springa 4,2 km i snigelfart! :)
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.