11 november 2011 kl 01:23
Daniel, kroppen/hjärnan är stentuff i skyddet mot dödliga skador och låter under inga omständigheter utom akut livshot hjärtat nå den puls som hjärtats skadegräns ligger vid (gissar att jag läst det hos Tim Noakes i "Lore of Running"). Så det som kallas maxpuls styrs helt av hur mycket hjärtat behöver arbeta för att förse de arbetande muskelgrupperna+hjärna med syre när dessa arbetar med maximal aerob kapacitet tillräckligt länge (så att man kommer i balans avseende depåer/reserver som jag uppfattar det).
Därav är den grenspecifik för olika grenar använder olika mycket muskler. Som du säger beror detta på den lokala kapaciteten. Visst kan man öka muskelkapaciteten i en gren och därmed få upp den maximalt nåbara arbetspulsen (vare sig det är i "labb" eller på löparbana/testrunda med vederbörlig assistans). Förmodligen är skidlöpning uppför eller möjligen simning (fjäril?) de grenar som använder störst del av kroppens muskler.
Ändå finns det en reserv hos själva hjärtat som man inte kommer åt under några rimligt tänkbara kontrollerade omständigheter. Den högsta puls jag själv mätt upp var under en lång uppförsbacke på skidor när jag efteråt upptäckte att jag var förkyld.
Naturligtvis kan jag har missförstått hur maxpulsen ev påverkas av träning. Å ena sidan tar det ju 6(?) till 12 minuter innan man kan nå sin maxpuls så det låter ju svårt att få till om man är dåligt tränad. Å andra sidan är det ovedersägligen så att hjärtats slagvolym ökar under åtminstone några veckor när man från bastränad eller soffliggarstatus kör träningspass med hög puls och så fort ökar väl inte benmusklernas kapacitet?
Om jag åter ser till mig själv har jag lättast att få upp pulsen ordentligt när jag är i bra form.
Att eliten tar hjälp av pulsen i sin träning tycker jag inte är konstigt. De, eller deras tränare, har säkert stenkoll på hur olika faktorer påverkar och puls+fart och typ av pass bör ge en rätt bra bild av formen, försöker man ange "upplevd ansträngning" mer exakt än Borgskalan ( där man i praktiken ligger på 12-19 vid träning) påverkas man säkert av humörfaktorer, då kan något slags ändring av medelpulsen kanske ge mer information och i vilket fall behöver inte tränaren gissa om atleten mörkar "upplevd ansträngning" när han/hon är grinig eller uppspelt.
Vill man som amatör göra sammalunda kan man förstås göra det, bara man lär sig hur man fungerar.