Stukning, när är jag tillbaka?

HR

1972 • Stockholm

#2

•

9 september 2012 kl 22:18

Gilla

Det finns absolut en chans att komma tillbaka snabbt efter en stukning. Börja inte med att ge upp. Eller: börja med att INTE ge upp. ;)

Stukningar är en av de vanligaste skadorna och så länge du inte stukat insidan (vilket är ovanligare men kan vara allvarligare) så brukar man kunna hantera det hyfsat bra. En del vrickar och stukar fötterna regelbundet, har man fått en kraftig stukning så finns det en risk att man får lättare att råka ut för det igen - men det behöver inte betyda att det är slutet för en aktiv livsstil - absolut inte.

Känner dansare som stukat samma fot regelbundet och som numera springer mycket långa distanser. Bara som lite pepp.

Sitter lite dåligt till för att skriva om något rehabtips, jag måste konsultera min sambo och hoppas kunna återkomma i morgon. Du har säkert en del bra tips innan dess.

Åsa Cedervall

1984 • Göteborg

#3

•

9 september 2012 kl 22:30

Gilla

Tack för din peppning! Det värmer ska du veta. Jag har nu ringt sjukvårdsrådgivningen. De säger att ja gjort helt rätt till å börja med med att kyla och linda å så. Är det helt åt fanders imorgon ska jag ringa vårdcentralen. Det kan nog va bra .Där jobbar alla möjliga specialister, bla. Sten Björnum som är känd inom ortopedi (det går ju dock inte å få akuttid till honom han är uppbokad rätt långt fram) men de har sjukgymnaster å så där också.
Men finns de t fler med tips tar ja g gladelien emot!

HR

1972 • Stockholm

#4

•

9 september 2012 kl 22:45 Redigerad 9 september 2012 kl 22:45

Gilla

Vassegou.

En stukning gör man inte så mycket åt, normalt sett. Om du inte har dragit av något ligament så får det helt enkelt gå över. Har du dragit av ett ligament så... ...får det helt enkelt gå över. Kanske har du tänjt ut den stödjande strukturen och då kan du heller inte göra så mycket åt det utan helt enkelt så får du kompensera med muskulaturen framöver.

Man gör mycket sällan ingrepp och rehab består av rörlighetsträning, lite balansträning och återgång till lätt löpning när man kan börja belasta foten igen. Inte stressa fram det dock.

Låt svullnaden gå ner och sedan börjar du röra på foten med att t ex sitta och rita cirklar i luften och schasa fram och tillbaka foten på golvet sittandes i en stol, kanske med en ullstrumpa på för minskad friktion. Vänta lite med belastning av foten dock. När svullnaden gått ner ordentligt och du bara är "öm" kanske du kan prova en tejpning av foten och se till att komma ut och gå en sväng. Helst inte i högklackat på kullersten. ;)

Efter akutfasen är det min åsikt att man ska försöka få igång rörelseapparaten så fort som möjligt. Vill svullnaden inte gå ner på ett par dagar så skadar det ju inte att kolla upp det, åtminstone så att man slipper oroa sig.

Dock så är jag ju ingen specialist på något sätt, utan berättar endast efter min egen praktiska erfarenhet och andras erfarenheter av den typen av skada.

Lycka till och krya på dig!

Åsa Cedervall

1984 • Göteborg

#5

•

9 september 2012 kl 23:14

Gilla

Mmm jag antog att det var så. Men tänkte att eftersom de sa så på sjukvårdsrådgivningen så kanske det finns någon vits. Om inte annat så är det nog så att om jag inte ska stödja på den, eller tills jag får stödja på den, så kommer jag behöva kryckor eller nåt. Som hundägare måste jag utanför dörren, annars är det djurmisshandel.
Lyckades i alla fall släpa mig till duschen och varmvattnet var väldigt skönt på. Nu återstår väl att se om det går att sova.
Är samtidigt arg på mig själv. Tog avsiktligt en liten omväg för att få rundan till 10 km istället för 9,5. Vad skulle jag göra det för... På den större vägen hem hade det förmodligen aldrig hänt.

Oldboy

1952 • Danderyd

#6

•

10 september 2012 kl 01:17

Gilla

Det finns bra rehabtips på webben, tror du kan kika på traningslara.se och hitta en hel del. Jag sprang Lidingö Ultra med en fot jag stukat (åt "fel" håll dessutom) ett par veckor tidigare. Men det funkar bara om det inte gör ont att springa, det märker du när svullnaden gått ner.
Man kan linda foten för att hålla tillbaka svullnaden i akutskedet, sedan tejpa den när man springer. Inte för att tejpen gör nån nytta för stabiliteten, men min erfarenhet var att den hjälper en att landa rakt med foten. Man ska absolut inte trampa snett igen nämligen, ledbanden ska inte tänjas ut ytterligare. Man blir ändå lätt stukad igen.
Jag TROR att man ska börja gå på foten så fort det inte gör ont, även om den är svullen. Men det bör du kolla upp.

tomas lindahl

1971 • skåpafors

#7

•

10 september 2012 kl 08:12

Gilla

Jag stukade foten rejält när jag hade en km kvar på ett terränglopp. Fick snabb hjälp när jag kom i mål. Började gå på foten runt i huset direkt nästa dag. Viktigt att man försöker gå normalt men försiktigt. Börja göra övningar. Text lyft som när man tränar vaderna. Balansövningar, i början stå på ett ben. Börja småjogga redan efter 7-8 dagar. Låt känslan bestämma hur långt. Sov med foten högre än resten av kroppen. Dock en liten varning.... Ska du springa Lidingöloppet bör du INTE slarva med rehaben..

Åsa Cedervall

1984 • Göteborg

#8

•

10 september 2012 kl 10:01

Gilla

Tack ska ni ha. Jag ska kolla de där övningarna. Allt jag får röra mig är värdefullt nu när jag inte kan springa
Har pratat med vårdcentralen nu på morgonen och de har sagt att ge det 3-4 dagar innan det börjar ge med sig. Till dess ska jag försöka belasta (redan idag alltså) så normalt som möjligt, sätta ner hela foten osv. Linda när jag ska röra på foten, ha foten i högläge när jag inte ska röra på foten. Försöker med det... men fy vad tråkigt detta är!

Samtidigt är det ju så här: När man under en period inte får eller kan springa, saknar man det så mycket, att när det väl går igen, så finns det motivation i överflöd. Så är det i alla fall för mig..

Stephan Nylinder

1975 • Göteborg

#9

•

10 september 2012 kl 10:18

Gilla

Stukade foten förra året på LL när jag hade 25 km kvar. Kom ändå i mål på under 3h. Gjorde egentligen inte ont förrän jag stannade och drack vid 20 km, den korta pausen gjorde att ankeln hann svullna upp lite och sen blev det.... jobbigt.

Vilade en dryg vecka tills missfärgningen gått ner lite, och började sen ta luuugna pass på flackt underlag. Stack ju en del i foten, men med träning på skadans villkor gick det över hyfsat snabbt ändå. Kanske inte superoptimalt, men 2003 när jag stukade foten på liknande sätt i en klätterolycka satt jag still i en månad istället. Tog ordentligt mycket längre tid innan rörligheten kom tillbaka då.

Åsa Cedervall

1984 • Göteborg

#10

•

10 september 2012 kl 10:34

Gilla

Mycket intressant Stephan. Tog du dig 25 km på Lidingöloppet med nystukad fot måste det finnas hopp för mig.
Nu försöker jag glädja mig åt att jag faktiskt kan stödja på den, även om det inte är att föredra. Men samtidigt som jag skapade denna skadan slog jag förmodligen i vänster knä så precis under knäskålen på andra benet har jag ett skrubbsår och... en bula! Tadaa! Vilket innebär att vilket ben jag än stödjer på gör det ont.. Och då blir det att jag stödjer på båda två, och det funkar. Nu ska jag snart sakta sakta gå ut med min fyrbente bästis och löparkompis! Ska bli spännande...

tomas lindahl

1971 • skåpafors

#11

•

10 september 2012 kl 13:38

Gilla

Jag har exakt samma i knät efter stukningen!! Jag kan springa 15 km men har problem med att gå... Eller efter jag suttit gör det ont att gå första 5 metrarna...

Martin Eriksson

1974 • Västerås

#12

•

10 september 2012 kl 13:40

Gilla

Jag stukade foten riktigt ordentligt i slutet av juni. Håller på med klassikern i år och har "bara" Lidingö kvar. Jag sprang och var nöjd med att ha 2,5 månad kvar för löpträningen innan Lidingö och då i en nedförsbacke trampade jag snett, det lät ungefär som när man bryter av en blyertspenna inne i foten. Var högläge och hård lindning som gällde några dagar. Sen fick jag order av min kompis som är naprapat att börja belasta så tidigt som möjligt. På sjukhuset efter röntgen som inte visade några frakturer fick jag rådet att gå på kryckor. Följde min vän naprapatens tips och belastade och skippade kryckorna. I min rehab har jag kört mycket balansövningar för foten, balansplatta, stå på ett ben med en arm upp och blunda, röra på armen och parera med fotleden.
Fick även väldigt smärtsam naprapatbehandling för att få ner svullnaden och få igång cirkulationen vilket jag tror hjälpte mig bra.
Enkelt förklarat gick han in djupt i muskeln mellan skenbenet och vaden så att säga. Hela vägen på underbenet uppifrån och ned.
Dock tog det för mig ca 5 veckor innan jag kunde börja springa i lungt tempo utan smärta. Idag ca 2 måndader efter springer jag som förut igen.
Så du kan nog få det tufft att på tre veckor komma i fas med skadan men allt är ju individuellt så det är bara att köra på med rehab och som många andra skrivit så funkar ju även tejpning bra.
Lycka till!

Åsa Cedervall

1984 • Göteborg

#13

•

10 september 2012 kl 14:15

Gilla

Tack för era tips och råd!
Tror i alla fall inte det kom något otäckt ljud. Fast jag vet inte säkert, mitt hjärtskärande skrik kan ha överröstat något ev. ljud i foten.. Första stunden låg jag ett par meter från 8:an här i Skatås och kved, grät och mumlade typ aj, Lidingöloppet och en massa svordomar.

Jag lyckades med hundpromenaden (efter att ha kämpat ett tag med att få på mig sandalen). Det gjorde mer ont i början av promenaden än mot slutet och det ser jag som ett bra tecken. Då måste det vara positivt att röra sig tänker jag. Promenaden tar med friska fötter ca 30-40 min. Idag tog det en timme å en kvart, inklusive en liten vila. Väldigt lugnt å sansat. Jag tror i alla fall inte jag förvärrat något. Men visst jobbigt är det ju, och tänka på hur man går hela tiden.

Laban ber att få flika in att matte är kopiöst tråkig och långsam just nu ;)

Stephan Nylinder

1975 • Göteborg

#14

•

10 september 2012 kl 16:50

Gilla

Kan bara tillägga att det kan ta ett bra tag innan svullnaden lägger sig ordentligt. Idag, nära ett år efter det hände, ser man fortfarande en aning svullnad kvar där det var som värst.

Stukningen i sig var intressant. Nedförsbacke i full fart, snedtramp på rullgrus och vips kände jag delar av den övre ankeln dra i gruset som inte borde vara möjlig att få ner i den vinkeln...

Åsa Cedervall

1984 • Göteborg

#15

•

10 september 2012 kl 17:48

Gilla

Oj då så pass... Ja är det lite svullet kanske går att leva med om smärtan är borta.. Låter som en otäck upplevelse. Jag är inte helt hundra på hur min stukning gick till. Jag har förmodligen klivit snett i en liten grop i asfalten, fallit och på något vis landat väldigt fel. Men allt sånt där går ju förståss väldigt fort..
Nu har även huden börjat skifta i nyans, så färggrannt så! Typ något blågrön aktigt som inte fanns där igår... Bra eller dåligt!?

Åsa Cedervall

1984 • Göteborg

#16

•

13 september 2012 kl 14:36

Gilla

Uppdaterar läget lite. Det där med sjukgymnastik för det här måste ju vara suveränt. Framsteg dagligen! I måndags gick jag (om det förtjänar att kallas gång. Stapplade är nog mer riktigt) ut med vovven med foten hårt lindad. Det kändes inte sämre efteråt men jag ska nämna att gå till en viss plats vi brukar gå tog ca 25 minuter. Jag springer normalt sträckan på ca 5 min. Går på 10-15 min (beror på hur mycket spännande dofter det finns för vovvens nos på vägen). Idag gick jag sträckan på ungefär 12 min!

Svullnaden har gått ner men jag tycker även den går lite upp och ner, får det lov å göra det utan att det är nån fara?

Jag har även gått med vandringsstav som stöd men det vågade jag skippa idag.
Har fått låna en jättebra grej av min mamma också, som hon fick från ortopeden när ett ben i hennes fot gått av. Det är en grej som sitter som två skenor, en på insidan och en på utsidan benet, och så fäster den liksom under hälen. Den spänner inte åt så värst hårt på benet utan det den ska göra är att om man trampar snett första tiden efter skadan ska den hålla emot så man inte stukar om lika lätt. Alltså att ha medan man får upp styrkan i foten igen.

Håller också på med massa övningar jag hittat. Försiktiga tåhävningar, "vinka" med tårna och hela foten. Stå på ett ben (läskigt vad dålig balans man har helt plötsligt) osv. Har gjort lite försiktigt med gummiband också.

Promenerar försiktigt men gärna o-banat så foten får jobba lite. Går utan skydd inomhus.
Hoppet om Lidingö lever. Det lär ju inte bli nåt pers men vad gör det.

Har något några fler tips eller tankar att dela med er av så gör gärna det :)

HR

1972 • Stockholm

#17

•

13 september 2012 kl 19:00

Gilla

Svullnaden kommer att gå upp och ner lite i början. Lite av det beror på att du belastar leden när den är svullen och strukturerna uttänjda, så lite moment 22 kan man säga.

Därav att jag tycker att du väntar med att belasta leden med kroppsvikt tills svullnaden gått ner. Röra på foten - så fort som möjligt. Belasta foten - när svullnaden gått ner.

Jag sympatistukade foten igår, eller snarare en vrickning då jag bar ganska tungt virke och trampade snett i en slänt men det svullnade aldrig upp som tur var. Så, jag fortsatte dagen som vanligt och kände av lite grann under kvällen, då jag var ute och sprang på det. Men en vrickning är lindrigt och det skakar man av sig på rot känns det som. Skulle det svullna upp så får man vara lite försiktigare då fotleden inte tål lika mycket belastning - det är ju kroppen som försöker skydda leden.

Fortsätt vinka med benen, gummiband och om du sitter ner så kan du ha tjock strumpa på foten och schasa den fram och tillbaka.

Fortsätt krya på dig. :)

Tomas Stenskog

1977 • Storvreta

#18

•

13 september 2012 kl 20:13

Gilla

Har inte läst igenom allt. Gick en tejp och skadeutbildning genom att jag är innebandyledare. Då fick man lära sig att linda stukningen hårt och börja nere från tårna låta det sitta på i 8-10 min med kyla på. Men tårna ska inte bli blåa!! Sedan tar man bort lindan ett par minuter för att sedan göra om samma sak igen!! Vi har räddat så det inte har blivit några längre skade tider med det har själv också provat det efter en stukning efter en löprunda!!

Åsa Cedervall

1984 • Göteborg

#19

•

16 september 2012 kl 10:54

Gilla

Ursäkta att jag inte svarat förrän nu. Har inte hållit full koll på tråden de senaste dagarna. Jag har förstått nu att svullnaden kan gå ganska mycket upp och ner under ganska många veckor.
Idag ska jag faktiskt försöka ta mig till gymmet och köra försiktig styrketräning, så jag kommer igång och får röra mig igen. Hoppas att kunna springa någon dag i veckan som kommer. Om än väldigt sakta och lugnt. Hittade den här länken också, som var väldigt intressant: http://blog.svd.se/maratonbloggen/2012/06/09/fraga-dan-springa-med-stukad-fot/

Åsa Cedervall

1984 • Göteborg

#20

•

21 september 2012 kl 20:57

Gilla

Tiden går, en vecka kvar till Lidingö...

I tisdags, när jag var på Skatås för styrketräning, ställde jag mig på löpbandet. Jag började med å gå en god stund för att få upp rörelse i fötterna. Sen ökade jag tempot och lunkade, oerhört sakta, kanske 50-100 meter. Vågade inte mer. Men det gjorde inte ont, å det var helt underbart. Jag log säkert som bara den :) På vägen hem parkerade jag cykeln på en raksträcka (inget lut och inga kurvor) och joggade ytterst försiktigt. Även det gick bra. Hela jag strålade, jag lovar! Så fantastiskt lycklig. Allt detta med foten lindad.

Idag tänkte jag ta det ett steg själv. Gjorde som förra gången och gick en god stund först, på löpbandet alltså. Sen ökade jag upp och nu var det mer löpning. I stukningen gjorde det inte ont alls, vilket är jätteskönt. Stukningen sitter liksom vid fotknölen. Men däremot gjorde det efter en liten stund ont typ mitt emellan hälen och lilltån. På sidan av foten, och in under undersidan av foten. En liten yta där som värkte. Inte alls där stukningen sitter alltså.
Jag förstår det inte riktigt, varför blir det så där? Hur ska jag hantera det? En spekulation jag hade var om det liksom blev för trångt med lindan och strumpan och skon. Men jag tycker inte det borde göra så här.. Känner mig förvirrad!