16 januari 2013 kl 07:53
Redigerad 16 januari 2013 kl 07:53
Jag snittade ca 14 mil i veckan över hela perioden 1978-1997 vilket var tillräckligt för mig för att under flera år vara på svensk elitnivå i marathon och övrig tid vara god för 32-33 på milen och 1.10-1.13 på halvmaran.
Men det var med vissa variationer i mängd främst pga skador. I flera fall kunde jag kanske minskat skadeeffekterna genom att tolka signalerna mindre optimistiskt men i många andra fall kunde jag hantera dem bättre och träna igenom incidenterna tämligen opåverkat. Det var inget fel på min hörsel när signalerna kom såldes men tolkningen av dem är ganska subjektivt :-)
Med den höga löpmängden är det nog ganska naturligt att skadesignaler uppkommer relativt ofta och ska man nå mycket bra resultat duger det inte med för små träningsmängder, och trots en del skadeperioder blev alltså träningsfacit väldigt bra.
Nu med löpträningsmängd kring eller knappt hälften så stor kommer skadesignalerna ytterst sällan (en plötslig och tydlig ljumskskadesignal för några månader sedan ignorerades nästan och utmynnade i ingenting) men med ynka 6-7 mil i veckan når man inte så långt även om man är skadefri (även om åldersfaktorbegränsningen pga kraftigt sänkt maxpuls i mitt fall ändå skulle förhindra bra resultat nu).