Löpning • Träning • 14 inlägg • 3348 visningar •

Projektarbete om löpning i gymnasiet

Filip L

1995 • Umeå

•

2 juni 2013 - 15:29

Gilla

Hejsan!

Jag går för närvarande i tvaån på det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet och skall till hösten alltså börja trean, och då är det dags för projektarbete. Jag funderar på att göra ett projektarbete om träning, då främst löpning. Jag undrar ifall ni har några förslag på ämnen som går att gå in på djupet på, göra egna tester osv.
Kriterierna är:

- Det ska gå att lägga 100 timmar på arbetet. I dessa 100 timmar kan planering, tester, skrivande i loggbok, intervjuer, analyser osv ingå. Man kan alltså spendera dem ganska fritt.

- Arbetet ska gå att analysera ur ett naturvetenskapligt perspektiv, men samtidigt inte vara för knepigt. I mitt fall ska jag ju inte genomföra någon medicinsk studie, så enkla mätbara resultat med hjälp av exempelvis puls är att föredra.

Jag har funderat på att analysera hur mycket faktorer utanför träningen påverkar själva träningen. Till exempel testa att springa milen med 3 timmars sömn i kroppen och med 8 timmars sömn i kroppen, för att sedan analysera både upplevd och faktiskt ansträngningsförmåga med hjälp av puls m.m. Jag har även övervägt att kolla på hur en kosthållning så som periodisk fasta (kombinerat med en vegetarisk kost då jag är vegetarian) påverkar löpträningen.

Vad tycker ni om dessa förslag, har ni några synpunkter på hur jag kan utveckla dem? Om ni har något helt nytt förslag är ni så klart välkomna att posta det med. Allting uppskattas. :)

Mvh Filip

David Ardegård

1979 • Karlshamn

•

2 juni 2013 kl 16:58

Gilla

Kul idé.

Jag och en kompis gjorde något liknande men mindre avancerat när jag gick på gymnasiet. Vi förde dagbok över all träning under ett år och gjorde regelbundna pulstest på motionscykel för att se hur den ändrades.

Jag tränade fotboll 4-5 ggr i veckan och han hade ingen regelbunden träning alls utan spelade lite innebandy på vintern och lite löpning på våren etc.

Jag minns inte vad vi kom fram till för slutsatser men jag minns att vi fick MVG:)

Ett tips är att mäta din vilopuls när du vaknar på morgonen flera dagar i veckan och föra dagbok över den.

Om vilopulsen är ovanligt hög kan du räkna med att din kropp inte är i balans trots att du inte känner det rent fysiskt. Detta brukar också ge utslag i prestationen när du tränar den dagen.

Ett annat tips är att samla mycket data i början. Efter ett tag märker du vad som funkar att mäta och vad som inte funkar och du kan koncentrera dig på de delar du finner intressanta.

Lycka till

Helene Berggren

1973 • LJUNGBYHED

•

2 juni 2013 kl 18:52

Gilla

Man kan ju också tänka sig att du väljer att träna inför ett lite längre lopp (halvmara-mara) och lägger upp ett träningsprogram för detta som du sedan följer och utvärderar.

Bo Engwall

1955 • Uppsala

•

2 juni 2013 kl 19:12

Gilla

Att med intervjuer eller liknande utröna hur mycket de hundra bästa svenskfödda löparna i Stockholm Marathon de första fem åren (1979-1983) tränade i mil/vecka i genomsnitt och jämföra med motsvarande löpare 2009-2013 och relatera det till de tider som uppnåddes i loppet vore ett intressant projekt vars resultat jag tror skulle ha stor betydelse för förståelse av marathonträning i bredare kretsar.

Naturligtvis tror jag på ett starkt samband mellan träningsdos och löphastighet på marathon, men det vore intressant att få det bekräftat statistiskt oxå.

Numera finns väl historiska resultat med vissa persondata på Stockholm Marathons sajt men inte kontaktinformation, men med iofs tidskrävande detektivarbete borde man kunna nå många av dessa.

Det borde räcka med ett slumpmässigt urval av dessa 500 löpare då och nu (minus dubbel- och trippelstarter etc), dock bra utspritt resultatmässigt.

Gissningsvis kanske 50 löpare då dvs en dryg tiondel av alla och 50 nu skulle räcka för att få statistiskt tillräckligt signifikanta resultat ?

Oldboy

1952 • Danderyd

•

2 juni 2013 kl 22:54

Gilla

Bo hade ett intressant förslag men 100 timmar räcker inte till det, kanske om ni kan vara flera om det?

Själv är jag nyfiken på varför marathoneliten inte springer i ultralätta skor på tävling. Det är knappast för att de inte klarar det, jag kan. Men enligt en undersökning går det fortare att springa i lätta skor än barfota, trots att det tar kraft att svänga skon fram och tillbaka med foten. Så det kanske finns en optimal vikt (med nuvarande konstruktion av skor)? Eller får de inte springa i vilka skor de vill? De har ju sponsring av någon skofabrikant som säkert har vissa villkor.
Här behöver man inte intervjua mer än 10-20 nu aktiva löpare men man får ägna lite tid åt att få tillräckligt bra svar och att analysera dem och jämföra.

Bo Engwall

1955 • Uppsala

•

2 juni 2013 kl 23:12 Redigerad 2 juni 2013 kl 23:16

Gilla

Re Oldboy

Optimal skokonstruktion bör ju vara individuell i någon mån.
De borde vara så lätta som möjligt men ändå inte försvåra ett avslappnat lätt och effektivt löpsteg. Man måste dessutom ha tränat in sig under lång tid och frågan är hur "interaktionen" blir med träningsskor dvs hur distanslöpningsskor ska se ut med de krav på enormt stor träningsvolym som finns.

Min gissning är att tidsvinsterna med ultralätta skor räknat från "klassiska" tävlingsskor vägandes kring 200 gram är mycket marginella, i vart fall avseende den rena viktrelaterade energivinsten med en ultralätt sko på t ex 100 gram.
Jag gissar den eventuella tidsvinsten motsvarar storleksordningen någon mil förändrad mängd per vecka hos en elitlöpare som snittar en 15 mil/v utan att presentera någon överslagskalkyl för det (vilket dock går att göra).

På världselitnivå där konkurrensen är avsevärt bredare och hårdare borde dock ultralätta skor slå igenom snart OM de visar sig underlätta att nå prispengar och lite extra ära oxå :-)

Oldboy

1952 • Danderyd

•

2 juni 2013 kl 23:35

Gilla

Bo, den rent mekaniska energivinsten blir lika stor när man går från 200g till 100g som från 300 till 200g. Frågan är nog snarare hur mycket dämpning eller stöd eller utjämning av "kornigheten" i asfalt som behövs för att man ska kunna springa optimalt avslappnad.
Tror inte tillvänjningen är något problem, möjligen vill de inte chansa när det är prispengar på spel, kanske har de inte heller klart för sig själva viktens betydelse. Eller så är själva känslan så viktig att de väljer en sko som känns skön att springa i helt enkelt?
Spekulationer, värt att fråga:-)

Bo Engwall

1955 • Uppsala

•

3 juni 2013 kl 08:50

Gilla

Re Oldboy

"Bo, den rent mekaniska energivinsten blir lika stor när man går från 200g till 100g som från 300 till 200g. "

Ja den borde åtminstone bli ungefär lika stor i "första approximation" .

För en löpare kan steget från 300 gram (som känns klart "besvärande" tycker jag själv som är mycket lätt) till 200 gram dvs 0.1 kg eller 0.2 % av kroppsvikten ge en utväxling i ökad energiåtgång på storleksordningen 2 x 0.9 %= 1.8 % om man får tro ett återgivande av en slutsats från denna sajt :
http://christofschwiening.blogspot.se/2012/05/shoe-weight-and-running-speed.html

Det är dock förstås direkt ovetenskapligt med sådana resultat som inte anges relativt vikten hos löparen så man får anta att det gäller löpare med någon form av medelvikt, gissningsvis högre än elitlöpares.

Så låt säga minst ca 2 % minskad energiåtgång för en elitlöpare som väger litet mindre än snittet eller grovt 2-3 % för alla elitlöpare.

Tar man och drar av 2-3 % för en ganska - mycket lätt 2.30 h-löpare blir det faktiskt 3-4.5 minuter i uppskattad förbättringspotential.

I praktiken blir det mer komplicerat men jag tror denna grova uppskattning kan stämma relativt bra för elitlöpare på låt säga 50-70 kg i kroppsvikt när skorna initialt är så tunga som 300 gram styck.
Jag tror jag själv testade ganska tunga skor på snabbdistans på 1980-talet någon gång och effekten kändes som jag minns nu vara av storleksordningen minut per mil.

För nedgång från 200 gram dvs vanlig elittävlingsskovikt både förr och nu till 100 gram tror jag de övriga mer komplicerade energi/teknik-aspekterna i praktiken resulterar i att det inte ger till närmelsevis lika stor tidsvinst för de många löpare även om det säkert blir beroende av hur "fulländade" skorna är och hur löparen kan anpassa sig till dem teknikmässigt.
En del löpare kan kanske anpassa sig bra nog och dra stor nytta även av den sänkningen som ju annars inte "känns" så påtaglig viktmässigt (tror jag utan att ens ha provat själv) men det är bara en gissning.

Jag själv tävlade som bäst i Stockholm Marathon 1980 (näst bäste svensk efter Ståhl-mannen) och fick 2.21.30 med ca 180 grams Nike Eagle som kändes "försumbart" lätta.
Året innan hade jag lite sämre tid 2.22.10 med något tyngre Nike Elite som väl vägde kring 230 gram eller så.
Där var det alltså ungefär halva viktskillnaden mot ovan, men jag var något lite lite sämre tror jag 1980 (sprang då visserligen strax innan 65.24 i en landskamp på 20 km landsvägslöpning men gjorde 65.58 på ett snabbdistanspass innan maran 1979 på jobbigare bana !) men man kan förstås ändå inte dra någon slutsats av dessa 2 lopp men helt klart är att skor som känns tunga påverkar negativt för lätta löpare som ligger nära max under loppet.

Kaj Bouic

1979 • Farsta

•

3 juni 2013 kl 08:58

Gilla

Tycker Helens riktning låter mest intressant att se resultatet av, och lyssna på när du presenterar i slutändan.

Gör en fullständig hälsoundersökning på dig själv, kolla blodvärden, puls, fettprocent. Beskriv ditt eget välmående och andra mjuka värden. Mät vilka tider du springer 400m, 1 km, 3km, 5 km
Spring under hela den perioden fram till du ska vara klar. Lägg 60 timmar av de 100 + valfritt antal frivilliga timmar. Gör en slutmätning. Presentera skillnaderna - inklusive hur du själv tycker att du mår (och kanske hur din energinivå överlag känns). Få med läkarens utlåtande.

Oldboy

1952 • Danderyd

#10

•

3 juni 2013 kl 09:12 Redigerad 3 juni 2013 kl 09:15

Gilla

Re Bo. Nu har vi kapat tråden!
Tack för länken, det fanns många referenser som jag nog ska kolla in. Det jag har läst om det mekaniska arbetet finns nog i en av de äldre och det var en rent teoretisk beräkning av energiåtgången för att accelerera foten med extra vikt när benet svängs fram från frånskjutet till landningen. Den energiåtgången är oberoende av löparens vikt och allt annat än farten och vissa detaljer i löpsteget (tiden med markkontakt främst). Men löparens vikt inverkar på tidsbesparingen genom att "skopendlingens" energiåtgång måste relateras till själva löpningens energiåtgång vilken beror av en massa faktorer, bland annat vikten. I princip tror jag vi är överens, får se vad vidare studier av referenserna ger, när jag nu hinner läsa dem. Men jag vill ju tävla med optimal skor!

Re Kaj
Kan vara ungefär det man hinner med. Och det är ju helt klart det som ger mest positiva sidovinster genom att man "får" en massa träning på köpet!

Filip L

1995 • Umeå

#11

•

7 juni 2013 kl 14:07

Gilla

Oj, tack så mycket för alla svar. :) Mycket bra idéer. Har funderat på något som du David tipsade om och det är något jag skulle kunna tänka mig att göra, men då helst i kombination med något annat - till exempel Helenes förslag.

Mitt problem med Helenes förslag är att jag inte vet vilket halvmara eller mara man skulle kunna träna till. Presentationen av projektarbetet ska ske i början av Juni så Stockholm Marathon kanske blir lite för sent. Kanske Göteborgsvarvet.

Bo - ditt förslag är bra, problematiken är väl att börja diskutera naturvetenskapligt kring det. Det skulle vara att förklara varför mängd > intensitet, men då skulle det börja bli väldigt avancerat och på snudd till en vetenskaplig studie. Visserligen inte omöjligt, men förmodligen lite omständigt. Om du har något enklare förslag på hur jag skulle kunna koppla det till naturvetenskapen så får du gärna skriva det. :)

Samma sak med Oldboy, egentligen. Intressant förslag men omständigt att diskutera naturvetenskapligt kring det.

Som sagt, tack så mycket för förslagen. Keep them coming!

Olle Dahlberg

1987 • Göteborg

#12

•

7 juni 2013 kl 20:05

Gilla

Jag undersökte en blomma som växte på fjället i mitt projektarbete i gymnasiet. Väldigt bra upplägg eftersom jag var tvungen att göra ett antal löpturer för att samla jordprov och frön som jag sedan analyserade för att se metallhalter och sånt. Väldigt kul va det!
Men det har ju inte nåt med träning att göra förutom själva genomförandet.
Jag tänkte mest på att du inte vill göra det till "en vetenskaplig studie". va inte rädd för det! Jag tyckte det va väldigt mycket roligare att göra lite för ambitiöst än lite för slappt. Man ångrar väldigt sällan att man tagit det ambitiösa alternativet, däremot ångrar jag ofta att jag har vart för slapp.
Men vill du göra mer praktisk studie skulle det ju vara kul att se vad du själv får för resultat med olika lätta skor, kör samma bana ett stort antal gånger och variera sko-val, kolla puls, kost, sömn etc. och gör analys av det.
Problemet är kanske att du måste springa så jädra många gånger för att det ska bli nåt bra statistiskt resultat om du har så många variabler. Om du nu måste ha det, ett enkelt medelvärde och en bra diskussion räcker ju långt.

Helene Berggren

1973 • LJUNGBYHED

#13

•

10 juni 2013 kl 21:24

Gilla

Börja träna, följ ett program, samla resultat och dokumentera redan nu i sommar och satsa på Umehalvmarathon 2:a helgen i oktober 2013. Då har du tid att sammanställa, analysera och skriva arbetet innan jul. Tro mig, du kommer uppskatta att vara klar! Vårterminen är hektisk nog med slutplugg och studentfestligheter. Ev kan du ju springa Gbgs varvet också:)

(Jag är gy-lärare och har handlett ett par projektarbete...)

Annelie

1971 • Skövde

#14

•

10 juni 2013 kl 21:39

Gilla

Du kan ju alltid studera hur kroppen reagerar/fungerar under ultraintervaller. Där får du ju in sömnbrist, energibrist mm

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.