26 mars 2013 kl 16:25
Redigerad 26 mars 2013 kl 16:28
Rasmus: jag tycker det kan skilja ganska mycket beroende på vilken sträcka man tänkt springa och om man har satt upp något tidsmål eller snittfart.
Ska jag springa en mil så kanske det låter bakvänt att värma upp 3km innan men det är ungefär vad jag behöver för att komma igång ordentligt - ungefär som för Gabriel. Det påverkar då enbart positivt. Springer jag t ex 15km så brukar sista milen vara snabbare än första milen om man kikar på vad som händer före och efter 5km.
Ska jag springa 5km så kanske jag klarar mig på två km men en km kan vara lite väl knappt, speciellt om det är på förmiddagen. På eftermiddagen kan jag ofta springa på med kortare uppvärmning och det räcker med en knapp km på bra dagar.
Före intervaller så räcker det med att jag joggar till platsen, i mitt fall ca tio minuter och sedan är det bara att tugga på.
På längre pass med någon snittfartsambition brukar det lösa sig med att springa på ifrån start med lite långsammare första kilometer och sedan bara springa på. När jag sprungit med sällskap så har det oftast rört sig om en lugnare första km och sedan med en gradvis ökning av farten på passen.
Jag är notoriskt slarvig med nerjogg och tycker sällan att jag behöver det eller har nytta av det. Eftersom många av mina lugnare pass avslutas med en eller ett par snabbare sista km och om de iallafall inte ligger på max så känner jag det som att jag kan vara utan nerjogg. Har jag inga känningar under passet så tycker jag att jag kan vara utan nerjogg.
För att slippa känningar på passet brukar jag tycka att det känns bra med uppvärmning. Men, man är lite äldre och segare nuförtiden också.
