Löpning Löpning - Triathlon 63 inlägg 10654 visningar

Tips inför första ultra distansen

elin antonsson
1983 • Tidaholm
#1
29 oktober 2013 - 22:00
1 Gilla
Hej!

Efter ett svårt år har av hittat det som hjälper 100 gånger bättre än antidepressiva, nämligen långdistans. Alltså känslan av att "klara" ett långt pass är underbart!

Därför har jag bestämt mig för att ta mig från Ullared till skillingaryd på mina egna ben med hunden som sällskap. Just bara för att jag kan och lever.

Nu söker jag därför Er expertis, vad ska jag tänka på, ha för strumpor och så vidare. Har aldrig gjort något liknande innan.

Planerar att gå och springa om vart annat.

Vänligen
Elin
< < < 1 2 3 4 > > >
1963 • hunnebostrand
#41
31 oktober 2013 kl 12:36
Gilla
Lycka till men var lyhörd på både din och hundens signaler .Det är absolut ingen skam om ni avbryter men håller tummarna för er båda
rapportera gärna efteråt både negativt och positivt hur resan (äventyret varit)
1984 • Stockholm
#42
31 oktober 2013 kl 13:27
Gilla
Ironiskt att det i tråden här: http://jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=36561

diskuteras om utifall det är OK att ta med en liten hund på 1, 3, 10 eller kanske 20 kilometers löpning medans det i denna argumenteras om 120 km...

Bäst för hunden kanske är att stanna hemma eller att följa med 5k, 10k eller 20k - det vet jag inte. Men att följa med 120k eller att springa tills den stupar/får ont/blir för trött kan aldrig vara vad som är bäst för hunden.
1981 • Linköping
#43
31 oktober 2013 kl 14:23
Gilla
Jan, jag som då har hund som jag springer (sprang, han är 9år nu) långt med, är ultralöpare samt har haft häst OCH tävlat i distansritt kan inte annat än understryka det du säger. Att man har dessa tävlingskontroller i distansritt (även på så korta distanser som 4mil) är för att 1) i stundens/tävlingens hetta riskeras annars att vissa ryttare överutnyttjar sina hästar och 2) att det helt enkelt (som flera av oss har argumenterat här) är jäkligt svårt att se på ett djur när de är trötta/fått nog! Hundar gäller detta särskilt för då de, förutom att likt hästen är ett flockdjur som måste/vill hänga på sin flock, dessutom är obotligt lojala. I det vilda kan dessutom förmågan att inte visa trötthet vara skillnaden mellan liv och död.
12 mil är en otrolig påfrestnig även för den mest vältränade och välpassande hund. Och med välpassande menar jag av en ras som är lämpad för långdistanslöpning...
1968 • Kapp
#44
2 november 2013 kl 10:03
1 Gilla
Har oxå tävlat i distans ritt. Skillnaden på häst och hund är att ryttaren klarar att driva hästen fram hårdare än vad man klarar med hund, ett känt faktum vid slädhund körning på de längsta distanserna år att om hundarna inte är tränade och då inte är klarar dra mer så stoppar dom och du får de inte framåt,, sett det flera gånger och är ett känt fenomen vid hundspann körning.
Även vid sådana tävlingar är det vet kontroller där man kollar hundarna med vätskeballans osv.
Det som tråden gäller här,så vist kan hon plåga hunden igenom utan hänsyn till hundens bästa och dra den i kopplet utan hänsyn till hundens välbefinnade. men som jag har tolkat det så har hon personer som tar hunden om den inte verkar trivas och är hänsynsful mot den, då bara för att det är en den rasen så blir hon närmast idiot förklarad. Det tycker jag är onödigt och tyder mer på okunskap om hur en hund egt fungerar.
Sett otroligt många hundar på jaktprov andra typer tävlingar,långa ridturer med all från newfoundland till chiuaua.där hundarna klarat uppgiften långt mycket bättre än vad någon trott.
Ni som inte tycker det är lämpligt verkar glömma att en hund faktiskt är gjort och trivs med motion och arbete,och att en hund tar upp träningen 10-20 gånger lättare än vad människan gör,det är oxå liksom för oss inget farligt alls att blir trött och sliten utan hellre motsatt det har vi gott av både hundar och vi!!
Det man hellre kan säga om 80% av hundarna där ute får alldeles för lite motion och blir behandla som små ömtåliga mjuk djur som inte tål något å inte får varken bli smutsiga el trötta el fy för all del inte sova i naturen utan en säng el hund korg med sig,
Klart distansen är lång,men helt orimligt är det absolut inte,
Och så missar ni att hon har skrivit att om hunden inte verkar trivas på turen så har hon folk som hämtar den och tar han om den. så jag tvilar starkt på att hon släpar hunden efter sig helt utsliten som jag får intrycket av att många tror i tråden.
Och om hon är en djurplågare av rang så tror jag inte hon fråga om råd här, utan då har hon redan plågat den el kommer i varjefall att göra det.
Så jag förstår inte all negativitet.
Så jag tippar att hunden är den av de två som taklar utmaningen bäst,
Kan så klart ta fel men då tror jag hunden innan den tagit skada ligger i en varm skön bil och äter varmkorv.

jag känner många löpare och många av de har hund,men det trista är att de löper heller utan sin kompis för att den drar kopplet,stannar en gång el 2 och luktar på något eller är fet och dåligt tränad och inte klarar 5km löpning. det tycker jag är mycket värre och de hundarna lider jag med som inte får glädjen av att löpa långt och länge med sin ägare och var i god kondition för att ägarna är för lata till att träna upp hunden el lära den gå i koppel och tänker mer på sin egen träning än hundens.
1963 • hunnebostrand
#45
2 november 2013 kl 11:10
1 Gilla
Som jag tror att jag fattat trådskaparen var det igår eller idag hon skulle ut på detta lilla äventyr så jag väntar med spänning att hon ger oss en rapport om allt både positivt och ev negativt.så hoppas jag att alla håller tummarna även ni som varit kritiska .Så väntar med spänning
elin antonsson
1983 • Tidaholm
#46
2 november 2013 kl 11:56
4 Gilla
Hej!
Sitter i soffan hos min goda vän i Skillingaryd efter frukost och 3 koppar kaffe!
Gårdagen började med en försenad start... Planerade att komma iväg vid 10, men klockan blev 13 innan de stapplande första stegen togs.
Började med att springa vilse och en sträcka som skulle vara 8 km blev 25 km istället. Efter det missödet så sjönk humöret en liten aning. Sally var den enda som höll gott mod. Hon blev hämtad efter ett tag, INTE för att hon var trött utan för att jag var det och behövde all fokus på mig själv. Så Anders, visst låg hon i en varm bil och smaskade på varmkorv.
Så tillslut klarade jag inte av de planerade milen utan det blev istället 68 km.

Tack ni som varit positiva och hejat på mig, det värmde och gjorde att jag struntade i blåsorna på foten (bara fått blåsor på en foten. Kan vara på den foten som är lite större än den andra).

Det var en väldigt skön känsla att springa på lansvägen under stjärnhimmel och inte många bilar, det kändes som om det var jag, mina andetag, stegen på asfalten. En känsla som alla borde få uppleva. En bra trettioårspresent till mig själv kunde jag inte kommit på.

För övrigt de delar som jag trodde skulle ge sig först (knäna) höll hela vägen utan minsta protest. Även idag är de helt "normala".

Nu ligger jag och funderar på vad jag ska hitta på härnäst.

Hoppas alla Ni har en riktigt skön lördag och helg.

Väl mött.
Elin & Sally
1963 • hunnebostrand
#47
2 november 2013 kl 12:04
1 Gilla
Hej Elin! riktigt kul att du vågade spänna bågen och försöka! 68 km är respekt .Under mina 30 år som löpare har jag aldrig sprungit längre än 25 km. oxo bra att du lyssnade på kroppen. Jag menar träna på ett tag så kan du försöka om några månader igen. Utmaningen finns ju där o väntar så många kramar o lycka till med löpningen.
1972 • Norsholm
#48
2 november 2013 kl 12:05
1 Gilla
Stort grattis till er båda...
Det är ju så helt kravlöst när man ger sig iväg som du gjorde.
Springa kan vi ju alla och hur långt man än springer så handlar det ju om att ta ett steg i taget.
Går man sönder, allt inte känns bra eller om man blir förbenat trött så stannar man.
Ganska odramatiskt....
Skillnad om man bestämt sig för att klättra upp på en flygplansvinge och tänker stå där tills planet landar i Amsterdam.

Den idén du hade och som du hade sån lust att testa är ju helt vild och helt underbar.
Bra att du testar dina mål och dina drömmar och självklart vill vi höra vad som händer under nästa upptåg.
1983 • Halmstad
#49
2 november 2013 kl 12:36
1 Gilla
Har följt tråden och vill säga grattis till en bra prestation, 68 km är grymt! Bra också att du var närvarande i dig själv och lyssnade på kroppens signaler. Lycka till med framtida projekt!
jesper svensson
1967 • staffanstorp
#50
2 november 2013 kl 14:31
1 Gilla
Respekt!
Team UA
1978 • Stockholm
#51
2 november 2013 kl 17:43
Gilla
Grymt jobbat Elin!
elin antonsson
1983 • Tidaholm
#52
2 november 2013 kl 17:44
Gilla
Tack för Era ord! De värmer mer än linementet på mina ben ;-)
1970 • Sala
#53
2 november 2013 kl 18:09
Gilla
Bra jobbat. Längre än jag nånsin sprungit. Bra val att springa ensam efter ett tag tror jag? Nästa gång tar du hela sträckan!

Grattis!
1965 • Uddevalla
#54
2 november 2013 kl 20:47
Gilla
Bara två veckor till Ultraintervaller. http://www.jogg.se/misc/ultraintervall.aspx
Kom igen, Elin, du verkar gilla utmaningar!
1972 • Norsholm
#55
2 november 2013 kl 20:52
Gilla
Pssst Jesper....tre är det väl?
elin antonsson
1983 • Tidaholm
#56
2 november 2013 kl 21:26
Gilla
Jesper, tappade kanske en del hjärnceller på vägen igår. Hur länge håller tävlingen på?

Verkar väldigt lockande!
elin antonsson
1983 • Tidaholm
#57
2 november 2013 kl 21:39
Gilla
Förresten, finns det något att tänka på vid återhämtning?
1972 • Ekerö
#58
2 november 2013 kl 21:53
Gilla
68 km var verkligen starkt jobbat!
1965 • Uddevalla
#59
2 november 2013 kl 22:57
Gilla
Som Fredrik säger - 3 veckor. Extra mycket tid till återhämtning och förberedelse, alltså. Tävlingen håller på ett knappt dygn eller så länge du vill och/eller önskar/orkar. Alla börjar vid midnatt, 00.00 lördag, och springer en mil (alternativt 1 timme). Sedan är nästa start 03.00, samma procedur. Och så 06, 09, 12, 15, 18 samt 21. Det blir 8 mil på lördag och är hur kul som helst. En fantastisk utmaning och en bra träning i återhämtning och tidsutnyttjande. "Tävlingsklass" kräver någon form av GPS-utrustning (klocka, app) för då skall passen loggas. I motionsklass är det väl vara att skriva in distans och tid. Häng med och testa hur många du klarar. Det är både tufft och magiskt på pannlampepassen.
1968 • Kapp
#60
3 november 2013 kl 08:16
Gilla
Tänk på att äta gott,sund och bra mat det är spec viktigt efter en sån grej,då kroppen behöver byggas upp igen, så ta det lungt med träning veckan efter.
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.