17 september 2008 kl 13:53
Testade lite framfotalöpning nyss när jag joggade en sväng på lunchen.
I terrängspårets branta uppförsbackar har jag sedan tidigare sprungit på framfoten utan att jag tänkt så mycket på det.
Att använda samma teknik på plan yta var egentligen inte så svårt även om det inte känns helt naturligt. Konstigt att man har olika teknik barfota och med skor...
Fort går det inte, man trippar liksom fram, men det krävs förmodligen endel övning innan tekniken sitter.
Men i utförsbackarna är det knepigt som tusan att landa på framfoten tycker jag.
Anses just detta svårt/omöjligt eller gör jag något fel?
Min nuvarande teknik (försöker "rulla" från hälen och framåt) i nerförsbackarna är allt annat än bra, jag tappar mycket fart eller så känns det som att jag skall vurpa. Ben & fötter tar en hel del stryk.
Så bättre teknik både uppför/plant (framfota) och utför är något att sträva efter, helt klart.
Jag kände att det småsmärtade lite ovanför fotknölarna och runt benhinnorna när jag sprang på framfoten en längre bit, så det blir till att gradvis vänja sig. Spontanturer på 27km dröjer nog ett tag...
Dock ser jag inget hinder att kombinera denna träning att bli framfotslöpare med lågpulsträning, något jag tog upp tidigare i en annan tråd.
Innan man får in rätt teknik med framfotsstilen så blir det lite trippande och det passar bra ihop med min kommande lågpulsträning känns det som.