Löpning Tävlingar & Motionslopp 17 inlägg 2322 visningar

Mentala tips!

Lisa Wahman
1974 • Örebro
#1
13 maj 2009 - 16:49
Gilla
Hej alla!
Önskar mig lite mentala tips inför lördagens GBG-varv... Har inte sprungit på några år nu och skulle gärna ta del av Era supertips. Hur laddar Ni mentalt inför lopp?? "Bra-att-ha-ihuvudet-tankar" då man helst av allt skulle joina grillande åskådare... Just nu ägnar mitt huvud sig enbart åt tankar inför varvet... Vore skönt att "stänga av" en stund för att sedan kunna ladda ordentligt på lördag.

Lycka till allihop!
Lisa
Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#2
13 maj 2009 kl 17:18
Gilla
Jag har ofta samma tanke som dyker upp timmarna innan ett lopp: "Det här är inget jag måste göra, det här är något jag VILL göra" och det hjälper i alla fall mig.

Annars brukar jag, kvällen innan tävling, läsa igenom träningsdagbokens senaste två-tre månader. Jag skriver ganska utförligt så det är lätt att få tillbaks känslor från bra och dåliga pass.
1981 • Göteborg
#3
13 maj 2009 kl 18:56
Gilla
- att vara avslappnad
( innan loppet )

- när kroppen börjar sina av smärta
( tänker jag bara positivt och försöker acceptera smärtan)

Det viktigaste som min hjärna är fokuserad på är
POSITIVT
ingen negativ tanke får röra mig. ALDRIG :-)
Lisa Wahman
1974 • Örebro
#4
13 maj 2009 kl 19:39
Gilla
Gurra: Tack för bra tips! Ska absolut anv mig av "VILL! inte måste"...
Mikael: Så lätt det låter! "tänker jag bara positivt..." ;) jojo..

tack igen!
jonas hallgren
1971 • Knivsta
#5
13 maj 2009 kl 19:44
Gilla
På halvmaror brukar jag räkna lite i huvudet vid varje kilometerpassering, nånting liknande det här:
1 km: bara två mil kvar
2 km: en tiondel avklarad
3 km: redan en sjundedel
4 km: nästan 20%
5 km: oj, redan en halvmil
6 km: bara 15 kvar
7 km: en tredjedel
8 km: lika långt till så är det bara 5 km kvar
osv.

Men det kanske bara är jag som blir avslappnad av huvudräkning.
Per Arneng
1978 • Mölndal
#6
13 maj 2009 kl 19:53
Gilla
Jonas: jag brukar också tänka så ibland faktiskt det funkar rätt bra kanske inte varje km dock men kanske var 5:e

21km: nu är det bara sin(4.7)*100 meter kvar
1971 • Nykvarn
#7
13 maj 2009 kl 20:21
Gilla
Det är detta jag längtat efter och sett fram emot så länge nu. Långpassen i snögloppet i januari, det är nu jag ska hämta hem vinsten. Detta vill jag verkligen göra!! Jag känner mig stark, det kommer att gå bra idag. Vad häftigt att vara en del av den här löparfesten med alla löpare. Nu går starten, häftig upplevelse, känn rytmen njut av folket runt banan, känn kroppen vakna till och reagera på alla förberedelser och all träning. Vilken härlig nedförlöpa efter första bron, den var ju inget att oroa sig för! Va? redan 5km avklarade, det här går ju kanon!! jag känner mig stark, snart är jag halvvägs. Andra bron och tillbaka i stan igen, underbart att springa uppför Avenyn med alla åskådare. Det där var sista uppförsbacken, nu orkar jag hela vägen in i mål, tänk vilken känsla att komma in på löparbanorna på Slottsskogsvallen!! Sista kilometern nu, håll i farten nu, jag orkar lite till, kom igen, jag är skitduktig, jag ska bara förbi den killen/tjejen med det konstiga löpsteget, nu jäklar!! Upploppet, ser klockan över målfällan, jag är i mål, jag är en vinnare!! Underbart!! Efter lite vila - det här vill jag göra om :-)

Lycka till!
Staffan
1965 • Torsås
#8
14 maj 2009 kl 00:05
Gilla
Så otroligt bra det känns att få veta att det är fler än jag som ägnar sig åt huvudräkning. Detta är mitt första varv, men jag vet att det är så jag kommer runt......
Tänka positivt kommer man långt med - glöm inte leendet, det ska ju också funka.
Jag tänker iaf börja skriva utförligt i min träningsdagbok också, det var ett bra tips!
Lisa - försök njuta! Det här blir stenkul!

Väl mött och lycka till!
1956 • PARTILLE
#9
14 maj 2009 kl 06:39
Gilla
För det första får man aldrig se problemen med en distans oavsett man springer halvmara, mara eller ultra.
När jag springer är trötthet lågprioriterat. Då är allt annat viktigare. En jag känner avslutade alltid sina inlägg med devisen: "Vila får man gör när man kommit i mål."
Vid halvmaror och uppåt får jag alltid en dipp någonstans, mer ller mindre kort. När den kommer brukar jag resonera så här. "Yess! Äntligen! Det var fanimej på tiden!" Varför det då? Jo, dippen är min sämsta del under loppet, sedan blir det bara bättre. När man är igenom dippen är ju det värsta gjort, sedan återstår defilering. Och defilering är ju faktiskt himla roligt. Eller hur? :-)
En annan viktig sak är att ha skoj och bjuda på sig själv lite. Då får man nästan alltid gensvar och muntra tillmälen från publiken. Helt plötsligt har man annat att tänka på än att vara trött.
Kom ihåg. Tröttheten har alltid lägst prioritet!
Lisa Wahman
1974 • Örebro
#10
14 maj 2009 kl 14:10
Gilla
Det var precis den här tupen av pepping jag ville ha! Ska bli toppen att springa igen! Ingela: Leendet är en klassiker som jag nästan glömt, såklart att vi ska le! Tack för Era uppmuntrande inlägg och lycka till igen!
Johan K
1980 • Borås
#11
14 maj 2009 kl 14:16
Gilla
Läste ett tips av löparkungen "Musse" som hjälpte mig förre året på varvet.

"Orkar alla andra så orkar väl jag också"
Patrik Norrlund
1982 • Göteborg
#12
14 maj 2009 kl 14:19
Gilla
Bra läsning i den här tråden! Det här med "bara två mil kvar" funkar nog inte på mig, men man är ju olika.... =) Det kan funka att dela upp loppet mentalt, t.ex. börja med att klara 5 km, sen 1 mil osv.

Titta på omgivningen funkar bra tycker jag. Fin natur i slottsskogen, fin utsikt från broarna osv.
Daniel Robertsson
1977 • Göteborg
#13
14 maj 2009 kl 14:25
Gilla
Lisa:
Positiv inställning gör mycket, och det måste inte vara så svårt, komplicerat eller tillgjort som det kanske låter.

Några möjliga tips:
Försök få en kort stunds vila innan du ger dig hemifrån (/från hotellet/boendet?) till start start/målområdet. Slappna av tänk på varför du är här. För att du vill! För att det är skitkul!
Själv tycker jag det är gott att blunda nån minut och försöka se mig själv i några positiva bilder från loppet. Flyt genom Slottskogen. Att jag kontrollerat arbetar mig upp för krönet på Älvsborgsbron i lagom fart och med en bra känsla, och andra positiva bilder med positiva känslor.
Hjärnan går att manipulera, det är bevisat, så bara försök.

Försöka ha goda tidsmarginaler, lite sund planering helt enkelt - ingen blir en gladare människa av onödig stress.

Bestäm dig för ett upplägg på loppet, vet du vad som väntar så är det lättare att följa planen. Att dela upp loppet i ett par etapper är ett vanligt knep som gör att det inte känns lika långt. Exvis
Starten -> Mariaplan: Inte stressa trots att det är trångt (tiden startar inte förän du är över linjen). Hitta rytmen, ingen stress, inte pressa uppför säldamsbacken utan spara energi, sen fortsatt flyt igen. Förhoppningsvis är rockbandet i full fart på Mariaplan och du kan bocka av ett etapp mål.
Mariaplan -> toppen av älvsborgsbron: Efter Mariaplan är det snart vätska och sen kanske det är läge att ställa in sig på att göra ett bra jobb, lagom takt, uppför bron. När du väl är uppe kan du bocka av ett etappmål till.
Kanske ett mål nånstans på Hisingssidan, sedan självklart ett på Göta älvbron. Därifrån är det "bara lätt löpning" kvar. Njut av folkfesten.

Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#14
14 maj 2009 kl 20:04
Gilla
Har just läst igenom några av era tips, och det här kommer ju även jag ha jättemycket glädje av :) Tack så mycket! Och lycka till på lördag alla som ska springa!
Daniel Robertsson
1977 • Göteborg
#15
15 maj 2009 kl 10:01
Gilla
Några fler små tankegångar, som kanske någon kan ha nytta av att fundera på

* Medtävlare!
Det är tämligen få (max 100 löpare?) i varvet som springer för seger eller om en viss placering. Resterande 53500 springer mot sig själva och sin förmåga. Även om det naturligtvis är kul att du får en bra placeringssiffra om du gör ett bra lopp så är de andra runtomkring dig inte konkurrenter eller motståndare, utan medtävlare. Medtävlare med samma mål som dig.

* Låt huvudet vara med, nu är det lika för alla
Det kommer finnas mycket med folk på varvet som har tränat annorlunda än dig, mer eller mindre och många med en helt annan målsättning. Gemensamt för alla är att den träning som är gjord är gjord och går inte att påverka längre, därmed är den inte heller mycket att fundera över.
Från och med idag har alla samma förutsättningar och hur du skall prestera sitter till allra största delen i huvudet, den fysiska kapaciteten har du nu "spikat", att få ut största möjliga av den och att genomföra loppet på ett bra/trevligt/skönt sätt är till 99% mentalt. Målet är inte att springa snabbast utan att göra det bästa du kan, av dina förutsättningar och det sitter i huvudet.

* Distraktioner - styr själv, allt är som tänkt.
Om du skulle låta 10 löpare lista 5 distraktioner var, saker som kan störa dem i deras uppladdning/genomförande, så skulle du sannolikt få uppåt 50 olika svar eftersom alla är olika.
Du kan inte bestämma allt som skall hända, oväntade saker uppstår alltid, men du kan bestämma dig för hur du skall reagera. Skall du låta dig påverkas?

Det går trögt i trafiken till loppet? Det är trångt vid start, det kanske är nån som råkar stöter till dig? Eller något helt annat, som en vän/släkting, löpare eller icke-löpare, som säger något du inte tycker om (det är så vanligt med folk som inte förstår hur du tänker inför en prestation som varvet, hur du reagerar,de behöver inte ha en aning om att de säger något som inte passar dig när i själva verket vill hjälpa)?

Men frågan är, är det något att bry sig om, blir något bättre av att du grubblar över det och stör dig på folk/saker? , Eller skapar det bara onödiga mentala energiförluster i huvudet, huvudet som skall styra benen de kommande 21 kilometrarna, även när det går tungt upp för Göta Älvbron eller Övre Husargatan)?
Eller skall du kanske inta attityden att det är du som styr ditt eget göteborgsvarv. Att sånt som händer "är enligt plan" och att det bara är att jobba vidare mot ditt mål?
Det

*Njut
Sen som sagts tidigare får man inte överdramatisera. Grunden är ändå att gå ut och njuta. Hitta ditt flyt, öppna inte för hårt, ut och njut av folkfesten (det är dig de klappar för!), för de allra alldra flesta har ju samma mål. När du väl är imål, då är du en hjälte,oavsett resultat.




J.K.
1966 • Jönköping
#16
15 maj 2009 kl 10:29 Redigerad 15 maj 2009 kl 10:30
Gilla
Det där med mental laddning handlar ju som sagt om väldigt individuella saker - vad som motiverar respektive stör just dig. Själv brukar jag försöka suggerera fram en dramatisk stämning genom att kolla på någon "överspänd" film tidigare på dagen eller kvällen innan t ex en western, Rocky eller dylikt där det handlar om att kämpa mot alla odds till sista blodsdroppen. En stund före loppet lyssnar jag på musik som väcker samma typ av känslor hos mig. Jag brukar avsluta med en mustig liveversion av Highway To Hell. Jag tar det gärna lugnt på träning men om jag skall tävla så vill jag ge precis allt annars känns det meningslöst. När det börjar ta emot på allvar under loppet kör jag en väldigt enkel rutin: på varje inandning tänker jag "driv" och på utandningen "på!" Väldigt enkelspårigt men det stänger ute eventuella distraherande tankar som kan förefalla förnuftiga just då och i detta trötta tillstånd gör jag som jag blir tillsagd.
Magnus Werner
1963 • Eskilstuna
#17
15 maj 2009 kl 12:36
Gilla
Jag har alltid ett löpschema som jag fokuserar på, kilometer för kilometer, för att inte tänka på hur långt det är kvar. När det känns som jäkligast låtsas jag att jag leder Stockholm marathon före ett gäng hungriga afrikaner, då springer jag som en gud helt plötsligt och tempot ökar :). Jag brukar gå igenom kartan över loppet, springa loppet i tankarna tills jag kan banan och förbereda mig mentalt i veckor innan (marathon). Det underlättar när jag väl står där på startlinjen. Jag stänger aldrig av tankarna veckan före ett lopp, tvärtom så är det en viktig del av mina förberedelser att tänka igenom allt och vara mentalt förberedd, för det är där i huvudet som loppet avgörs. Framför allt är det viktigt att ha ett mål med loppet, hur ska man annars uppnå något?
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.