30 september 2009 kl 14:03
Bara för att Hudson rekommenderar varierad träning så innebär det inte att Ritz tränade så. Hudson kunde helt enkelt inte köra så hårt med honom, det finns en hel hög intervjuer att läsa om detta. Kanske var det inte MAF-träning i dess exakthet, det var inte det jag menade heller.
Själv har jag i och för sig testat vid några tillfällen och minsann, jag kan ligga under MAF-puls och till och med 5-6 slag under, när jag håller min "vanliga" distansfart. Jag har alltså inte några som helst problem med att jag känner mig långsam eller bromsad under mina pass, utan precis som vanligt. Pulsen råkar bara vara densamma som MAF-puls minus 5-6 slag.
Jag är inget aerobt underverk men har lätt för att ta det lugnt på lugna pass.
Min filosofi i övrigt är densamma som din Henrik (och Lydiards...). Mängd plus tröskelträning skapar goda förutsättningar. Kallar man den lugna farten för MAF-fart eller lugn distans kan kvitta för min del.
Däremot håller jag inte med om att man inte kan träna både fart och mängd. Jag menar, som Hudson, att man ska ha ganska små variationer i just mängden. Man jobbar sig upp till den volym man tänkt hålla under träningen mot ett bestämt mål och sedan låter man hårdheten på kvalitetspassen skapa variation, inte antalet kilometrar som jag för min del håller ganska konstant.
Detta förutsätter förstås att man behåller en del av långa/medellånga distanspass under träningsveckan. Då behåller man sin aeroba form under den tid man även tränar hårdare fartpass. MEN, till slut måste man låta det aeroba systemet hämta sig ordentligt = grundträning. Har man redan en bra grund kan det ju räcka med kanske 4-5 veckor där man släpper på de allra hårdaste passen (tex hård fart på bana) och kanske kör lite progressiv distans och lite längre långpass. Men jag tror inte det är fel att köra ännu längre perioder där man stryker de pass som man upplever sliter mest och ersätter med distanspass.