Hur lägger ni upp milslopp?

Fredrik Johansson

1981 • Lund

#2

•

7 oktober 2009 kl 23:29

Gilla

Jag har bara sprungit ett. Då tänkte jag springa i ett jämt tempo. För jag visste vilket mål jag hade. Så blev det dock inte. I början gick det alldeles för långsamt (trängsel) så jag fick dra på andra kvarten av loppet. Sedan tog jag nog det lite lugnare när jag märkte att jag kommit ikapp schemat. På sista kvarten sprang jag som fortast eftersom jag knappt kände mig trött alls.

Anonymiserad

2006 • Alingsås

#3

•

8 oktober 2009 kl 07:03

Gilla

ska springa höstmilen o då tänkte jag ha ett rätt jämt tempo.....kanske försöka dra på de sista 2km

mne när jag tränar så kollar jag klockan vid 2km o 4km för att checka tempot lite...hur jag ligger till

Martin Lind

1980 • Uppsala

#4

•

8 oktober 2009 kl 07:35

Gilla

För mig handlar det om att inte rusa i början, så brukar det lösa sig. Folk rusar gärna, och får betala det dyrt.

Låter folk rusa första 500m, där jag håller igen (blir ändå en ganska snabb km), för att efter 1km hålla ett jämt tempo och därmed börja plocka ryggar. De som rusade i början har normalt ingen chans att haka på, de har syraskuld.Har man bra rygg att gå på så öka de sista 1-2 km.

Tyvärr så kan trängsel i början göra att man tvingas rusa, gäller att ha en bra startplats och att så snart man sluppit trängseln lägga av på tempot och se de andra segla förbi. De flesta av dem klarar inte tempot och får betala senare, liksom man själv om man fortsätter rusa.

Henrik Hallberg

1980 • Mölnlycke

#5

•

8 oktober 2009 kl 07:44

Gilla

Jämn fart med reservation för terrängen. Jag ligger i rätt fart om jag vid sex kilometer börjar överväga att bryta. Om självförtroendet är gott siktar jag på att börja tvivla redan vid tre.

Karin

1983 • Stockholm

#6

•

8 oktober 2009 kl 08:37

Gilla

Jag brukar försöka eftersträva så jämn fart som möjligt. Jag utgår från mitt slutmål och räknar ut vad det innebär för kilometertid. Sen försöker jag hålla mig strax under den hela tiden. Jag har bara sprungit lopp med min gamla klocka som inte kan visa hastighet, så jag har fått kolla på den vid varje kilometermarkering för att se hur jag ligger till tidsmässigt. På Tjur Ruset förra året när jag var väldigt orutinerad valde jag dock att titta på puls istället. Om pulsen gick under 170 ökade jag på tempot, om den gick över 175 var det läge att lugna sig lite.

Annie F

1981 • Tullinge

#7

•

8 oktober 2009 kl 08:59

Gilla

Haha Henrik jag känner igen mig! Precis i de banorna funderar jag oxå! Men hittils har jag aldrig brytit ett lopp!

Tobias Östlund

1977 • Linköping

#8

•

8 oktober 2009 kl 09:10

Gilla

Karin: nu har jag inte någon klocka med varken fotpod eller GPS men ett varningens finger är ändå på sin plats här tror jag. Först vill jag bara säga att jag är själv grymt sugen på en dylik klocka så det handlar inte om att jag är skeptisk på något vis. Däremot ser jag nyttan av en sådan klocka främst på träning. På tävling kan den till och med vara en nackdel! Jag har läst om ett flertal som har missat sina måltider men några futtiga sekunder enbart pga att deras klocka tyckte att målet borde ha kommit några hundra meter tidigare... Tänker man på detta och kontrollerar mot banans utsatta kilometermarkeringar så är det väl inget problem men på tävling där faktiskt alla kilometermarkeringar oftast ändå finns så ser jag inte riktigt lika stor nytta med en sådan klocka som vid träning. För att få veta momentant tempo kan det ju möjligen hjälpa en och annan, speciellt kanske i början av loppet (lider själv av problem med tokrusning). :)

Ulf A

1981 • Spånga

#9

•

8 oktober 2009 kl 09:20

Gilla

Jag brukar känna efter på dagsformen och gör upp en plan på ett tempo jag tror jag skulle kunna hålla, sen startar jag i det tempot, använder gps för att kontrollera tempot, sedan justerar jag farten efter hur det känns under loppet. När det bara är en mil så brukar det vara rätt lätt att hålla uppe någorlunda fart ända in i kaklet, om man inte öppnat för hårt då och har syraskuld. Hellre en lite långsammare öppning än tvärtom. Sista kilometrarna brukar det ändå göra så ont så då är det bra att köra. Håller nog med Henrik här ovanför...

Om det nu är Hässelbyloppet som är aktuellt för trådskaparen, så kan det vara rekommenderat att löpa ganska avslappnat och inte i idiottempo första halvan, i och med att sista halvan är betydligt tyngre (svagt uppför mest hela vägen). Har man ordentligt med krafter kvar och kan trycka på hela vägen in så kan man nog tjäna rätt bra med tid (och placeringar!).

Karin

1983 • Stockholm

#10

•

8 oktober 2009 kl 14:02

Gilla

Tobias: jag förstår inte riktigt varför du skriver det till mig. Min gamla klocka, den enda jag nämnt här och den enda jag använt i lopp hittills, har varken gps eller fotpod. Den kan inte ens klocka varvtider. Det enda jag har ut från den är tid och puls. Den har således ingen aning om när målet skulle/borde komma. När jag säger att jag håller ett jämnt tempo så innebär det att jag försöker hålla jämn stegfrekvens och jämnt påskjut. Om tillfälle ges ex vid kilometerskyltar kollar av hur jag ligger till, men jag utgår främst från känslan i löpningen. När jag närmar mig målet försöker jag öka tempot om så är möjligt, jag ger alltid 100%. På träning brukar jag inte kolla på klockan öht, eller jo jag ska erkänna att jag börjat göra det med min nya FR eftersom den är så häftig ;) men den är hittills bara använd två ggr.

Tobias Östlund

1977 • Linköping

#11

•

8 oktober 2009 kl 14:42

Gilla

Karin: det var inte bara riktat till dig och det var ingen kritik eller någonting!

Det var helt enkelt ett tips i all välmening till de som har en klocka med gps och/eller fotpod och som har tänkt sig att förlita sig på dessa på tävling. Jag kanske var lite snabb att tolka men när du skrev uttryckligen att din gamla klocka inte kunde visa hastighet så trodde jag du menade att du nu hade en ny som faktiskt kunde göra just detta.

För att förtydliga mitt tips så är det alltså så att det ofta blir att man springer längre än 10km enligt GPS-klockan på en tävling som är kontrollmätt till 10km. Om man då tex har tänkt sig att springa sub40 och ser till att hålla sig på rätt sida 4 min/km enligt GPS så riskerar man ändå att missa måltiden...

Joacim Jansson

1971 • Upplands Väsby

#12

•

8 oktober 2009 kl 14:47

Gilla

brukar köra i mitt normala 5km´s tempo och sen får man se hur länge det håller, visst det går åt helvete i bland när man har gått in i "väggen" men jag behöver å andra sidan aldrig ångra mig att jag inte gett allt.
Det gäller att spänna bågen..........

Ulf A

1981 • Spånga

#13

•

8 oktober 2009 kl 15:15

Gilla

Två reflektioner:

- Finns det verkligen de som fortfarande litar mer på sin gps-klockas distansvisning än kilometerskyltar vid sidan av vägen på ett kontrollmätt lopp?
- Joacim; Många har man sett som tydligen har samma taktik som du - inte bara under millopp, utan även på längre sträckor. Jag undrar lite lugnt och stilla bara varför man överhuvudtaget springer efter en sån taktik? Vet man att man springer 5k på en viss tid så känns det ju inte så taktiskt att öppna i samma tempo om man ska springa dubbelt så långt? Att skylla på "men då har jag iaf spänt bågen" tycker jag låter lite som en bortförklaring. Man siktar väl på att springa så fort man kan på hela distansen, eller? Bättre öppna lugnare och sedan öka än att ta ut sig helt i början och göra loppet till en enda lång plåga. Men självklart, vill man springa med den taktiken så är det klart kan få göra det - men i mina ögon låter det inte så taktiskt.

Lars Brinkhoff

1974 • Göteborg

#14

•

8 oktober 2009 kl 15:44 Redigerad 8 oktober 2009 kl 15:45

Gilla

På GötebortsVarvet 2006 litade jag till en början mer på min fotpod än kilometermarkeringarna. Någon gång på Hisingen insåg jag att skillnaden var konsekvent och stadigt ökande. Något besviken sprang jag i mål på 2:01 istället för tänkta 1:59. Men jag lärde mig en läxa.

Tobias Östlund

1977 • Linköping

#15

•

8 oktober 2009 kl 15:59

Gilla

Ulf A: det verkar så ja. Iaf när man läser en del tävlingsberättelser i bloggar, här på jogg.se eller på funbeat tex.

Annie F

1981 • Tullinge

#16

•

8 oktober 2009 kl 18:00

Gilla

@Ulf synd att jag inte litade mer på min klocka än på km-skyltarna på tjejmilen, då kanske jag hade sprungit klokare;-) ett annat lopp där skyltarna inte heller stämmer till hundra procent är väl lidingöloppet.. Sista km med utgångspunkt från skylten ska ju vara något kortare än tusen meter.. Detta är två storlopp, undra då hur pass bra alla andra kontrollmätta lopp stämmer.. Jag tror ju knappast att km-skyltarna alltid sätts ut i samband med att kontrollmätningen görs så även om den slutgiltiga sträckan stämmer så behöver ju inte skyltarna som anges varje km göra det! Sen tycker jag visst att man kan utgå från sina 5kms-tider om man ska springa ett millopp! De flesta höjer sig väldigt mycket vid tävling jämfört med sina km-tider på hyfsat snabba
träningsrundor, så om man har klockat tiden på en 5km runda som man känner sig nöjd med tycker jag absolut att man kan försöka hålla sig till den tiden på ett längre lopp. Förutsatt att man är tränad för den längre distansen vill säga..

Mari Bergman

1964 • Stockholm

#17

•

8 oktober 2009 kl 18:43

Gilla

Jag har insett att man oftast springer en betydligt längre sträcka på lopp än den kontrollmätta sträckan... I alla fall på lopp där det är trångt. Men eftersom det är den sträckan som är kontrollmätt som är den som räknas så är det ju ändå km-markeringarna man måste gå efter, även varje skylt kanske inte är exakt. Min pod är kalibrerad så att den ska ge mig pyttelite för kort sträcka, alltså så att jag springer liiiite fortare än den säger. Det stämmer alltid på träning, och det stämde också precis på Åstadsloppet där jag kunde springa utan trängsel och själv välja väg liksom, men det stämde inte alls på Göteborgsvarvet, och ännu sämre på Berlinmaran där jag zickzackade fram och tillbaka över breda boulevarder... Men att jag springer längre väg än den uppmätta är ju knappast vare sig podens eller kontrollmätningens fel. :-)

Johan K

1980 • Borås

#18

•

8 oktober 2009 kl 18:59 Redigerad 8 oktober 2009 kl 19:01

Gilla

På 5km, 10km och 21,1km försöker jag köra ett jämt tempo rakt igenom.
, förutom spurten ;)

Sen har man ju självklart svackor eller känner sig piggare under olika delar av loppet. Är en statistiknörd och har någorlunda koll på vad jag borde vara kapabel till i förväg.

Robert Roman

1962 • Torslanda

#19

•

8 oktober 2009 kl 19:08

Gilla

Jag kör max första 5, sedan får jag se. De lopp jag har ställt upp i så har jag hållt tempot in i mål... Förutom gbgvarvet i år då jag gick in i väggen, men då var jag lte dum och trodde att en månads skada inte påverkade orken...

Oldboy

1952 • Danderyd

#20

•

8 oktober 2009 kl 20:03

Gilla

Jämnt tempo brukar vara bäst för de flesta, oavsett sträcka. Utom att man självklart spurtar om man orkar. Ibland lönar det sig att ta det lite lugnare i början för att slippa dras med i start-hetsen, men hur mycket trängsel det är måste bestämma taktiken i starten.
POD har jag ingen erfarenhet av, men rimligen kan löpsteget bli annorlunda när det är trångt. Min GPS mäter oftast nästan helt rätt om det är öppet utan trängsel, men på stadslopp med mycket hus och kanske tunnlar/vägundergångar blir det alltid för långt, tyvärr kommer det "sjokvis". Med tiden lär man sig rätt väl hur det känns i olika fart, men det kan man lura sig på i en viktig tävling med mycket adrenalin och hög puls.