4 september 2012 kl 15:25
Håller med de övriga, klart du fixar en mara!! Jag håller specifikt också med Micke om att du inte behöver köra långpass varje vecka, jag har sprungit fyra Stockholm marathon och kört i snitt långpass varannan helg, i år sprang jag 13 långpass på 20 veckor innan maran, något fler än tidigare år (2008, 2009, 2010).
Sista milen kan vara behaglig men också otroligt jobbig mental och fysiskt. Mina två första maror var ganska ”misslyckade” sett till genomförandet då jag fick jag många gångpauser på slutet och tappade ca 12 minuter på andra halvan och det var tungt mentalt. De båda sista gångerna har jag inte alls upplevt det så utan känt mig stark hela vägen in i mål, t o m i år i skitvädret som var.
Jag har kört ett upplägg jag tycker fungerat bra med start i januari varje gång innan maran, snitt ca 3 pass i veckan, långpass ca varannan helg (ofta kört dem tidig helgmorgon av familjeskäl) en gång i månaden långpass på 30km eller mer. Kanske behöver man inte starta med så långa långpass så tidigt utan långsamt trappa upp distansen. Det brukar sägas att april är den viktigaste träningsmånaden inför Stockholm maraton och då senast ska man vara uppe på längre långpass.
Träningen och förberedelser till trots så är tävlingsdagen lite av ett lotteri, det blir helt olika lopp om det är 26-28 grader varmt eller fyra grader varmt och regn och blåst som i år. För mig har det gått tyngre de åren det varit lite varmare. Att gå i mål på sin första mara är något helt fantastiskt och något du kommer att bära med dig resten av livet, perspektiven på vad du tycker är möjligt kommer faktiskt att förändras.
Kör! Pepp och råd längs vägen hittar du ju i det här forumet!