Löpning • Träning • 97 inlägg • 8716 visningar •

Varför orienterar ni inte?

Camilla Kruse

1972 • Örebro

•

1 februari 2014 - 13:14

3 Gilla

Det är så inne med trail/terränglöpning, ju tuffare ju bättre o helst skall man vara skitig från topp till tå när man är klar.....
Så där är det för orienterare varje dag-så varför ägnar inte fler sig åt orientering?
Hade möte på orienteringsklubben häromdagen och vi satt o frågade oss varför det är så svårt att rekrytera nya medlemmar. Det är ju löparboom och alltfler ägnar sig åt tuff löpning i terräng eller tom obanat. Någon som kan säga varför inte orientering kommer ifråga; är det läsa karta som skrämmer eller finns det en nördstämpel?
Tacksam för svar!

< < < 1 2 3 4 5 > > >

Mikael Magnusson

1982 • Boden

•

1 februari 2014 kl 13:25

1 Gilla

Jag började med orientering just för att ta mig ut i ännu mer terräng och upptäcka nya områden.

Det jag upplevde när jag kom som löpare var att banorna var för korta. Som relativt ny orienterare blev det då att man fick spendera mest tid att nästan gå med kartan när det blev tekniskt svårt. Det blev nästan att man fick träna orienteringen på orienteringsträningen, och sedan ge sig ut och springa för att få lite träning av konditionen.

Hade kanske varit bättre att för mig t.ex. ha någon km lättorienterat mellan kontrollerna och sedan sista 100m eller någonting sådant mer tekniskt.

Sen är det som med all organiserad idrott, att man måste ta sig till en plats. Detta istället för att bara snöra på sig skorna och ge sig ut.

Sen är ju vissa mer "äventyrliga" orienteringslopp i stort sett fullbokade efter någon vecka (tänker på KEMM och BAMM). Tror det har att göra med just att det är hyffsat lätt mellan kontrollerna men ändå blir en utmaning.

Henrik Weinestedt

1981 • Bergshamra

•

1 februari 2014 kl 13:47

Gilla

Jag har inget svar men jag har exakt samma fråga - det är ju precis som du uttrycker det.

Elin Lundqvist

1990 • Karlstad

•

1 februari 2014 kl 14:17

Gilla

Jag undrar samma sak!! :)

Staffan Malmberg

1954 • Hyltebruk

•

1 februari 2014 kl 14:38

4 Gilla

Det går fortare och är bekvämare att springa på väg

Karin Axelsson

1985 • Göteborg

•

1 februari 2014 kl 15:03

3 Gilla

Eller så frågar man sig varför inte orienterare bara springer istället?
Då slipper man släpa runt på karta+kompass samt anstränga hjärnan :)

Johan Pihl

1975 • Olofstorp

•

1 februari 2014 kl 15:06

3 Gilla

Usch nej Karin, sätt inga ideer i huvvet på dom nu. Vissa av dom är jättesnabba, man (iaf jag) skulle få ännu mer stryk på tävling.

Alexandra Rosenquist

1979 • VESSIGEBRO

•

1 februari 2014 kl 15:46

1 Gilla

Håller med Johan #7 äckligt snabba men jag tror allt jag ska lära mig karta och kompass i vår...Deras tävlingar verkar roliga :)

Johan Södersten

1969 • Järfälla

•

1 februari 2014 kl 16:05

Gilla

Jag håller med. Löpning i obanad terräng är ett utmärkt inslag i löpträningen som annars lätt blir enahanda. Dessutom är orientering en familjesport. Min grabb orienterar, och på så sätt får vi träning samtidigt som vi är tillsammans.

Mats Jacobsson

1980 • Torptjärn

#10

•

1 februari 2014 kl 16:06

Gilla

Jag är "traillöpare" som i höstas började orientera nån gång i veckan. Tycker det är kul som alternativ till vanlig löpning, men jag är ändå inte helt såld. Dels handlar det nog om en tröskel att ta sig över med karta och kompass (jag är skitkass på kartläsnng än så länge), dels är de flesta tävlingar alldeles för korta för mig. Mitt mål med att orientera är att bli bekväm med nåt längre navigeringslopp i t ex UK.

Sedan upplever jag orienterarsäktet betydligt mer nördigt, men ni är satans så mycket mer hardcore än vanliga löpare. Sprang min första tävling i höstas, en "ultra" på två mil. Ingen hade energi eller vatten med sig. På traillopp på 1-3 mil har de flesta fickorna fulla med gel oxh ett skvalpandevätskevälte.

Men varför fler inte provar på vet jag inte. Har inte motionsorienteringarna dragit folk till klubbarna?

Camilla Kruse

1972 • Örebro

#11

•

1 februari 2014 kl 16:07

1 Gilla

Okej Mikael, hade banor av challenge-typ varit bättre även på vardagsträningen som nybörjare? Dvs längre banor (uppåt milen kanske) med fokus på tuff löpning och väldigt lätt orientering? Med förhoppningen att man efter ett tag blir mer o mer intresserad av o bekväm med kontrolltagningen (som fö ger lite härlig "vardags-edge" o ytterligare en dimension till löpningen.... :-) )

Camilla Kruse

1972 • Örebro

#12

•

1 februari 2014 kl 16:12

Gilla

Nej Mats, prova-påarna stannar oftast inte. Men det kanske är för korta banor (åtminstone för mer erfarna löpare) i kombination med för svår orientering. Vi får grunna på det där...

Mats Jacobsson

1980 • Torptjärn

#13

•

1 februari 2014 kl 16:29

10 Gilla

Kanske är det namnet "orientering" som folk har fördomar mot? Ni kanske ska kalla det för Muddy Off Trail Navigation Training eller nåt annat coolt. :)

Leif Andersson

1954 • Falun

#14

•

1 februari 2014 kl 16:41

Gilla

Vad gäller extra tuffa traillopp och konstruerade banor som senaste årens Tjurrus så tycker jag också att då kan man lika gärna orientera. Det vill säga om man vill blir skitig och springa under tuffa förhållanden. Vi som var med på O-Ringen i Hallsberg vet.

Men för de som inte har orienterat är nog steget lite för långt. Banorna är för svåra och kanske lite väl korta. Och på röda och svarta banor blir det inte så tuff löpning om man inte behärskar kartan och kompassen.

Sedan har nog orienteringen lite Skogsmulle-stämpel över sig. Fast då i pyjamas. Så att orientering är en sådan tuff och krävande sport har de vanliga löparna ingen aning om.

Camilla Kruse

1972 • Örebro

#15

•

1 februari 2014 kl 16:43

2 Gilla

Haha Mats, ligger nog mkt i det där!
Mitt förslag är annars Hardcore-off-trail-running-no-gel-or-water-allowed.
Låter väl lockande!?

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

#16

•

1 februari 2014 kl 16:51

1 Gilla

Steget till att börja orientera är rätt långt. Jag har en bakgrund som orienterare och tränar gärna obanat men inte ens jag ser någon lockelse i orienteringen längre om det inte är riktigt långt. Inte så att jag älskar att springa riktigt långt utan för att det är först då jag kan ligga på maximal ansträngningsnivå i förhållande till den distans jag ska springa.

På korta banor har jag för dålig kartkontakt om jag ska maxa ut löpkapaciteten och det är skittrist att tävla och inte gå för fullt. Då lägger jag hellre egna träningsbanor där det inte gör något om jag bommar för att jag håller för hög fart i förhållande till den kartkontakt jag klarar av.

Patrik Lindegårdh

1979 • göteborg

#17

•

1 februari 2014 kl 16:55

1 Gilla

Jag höll på med orientering på elitnivå när jag gick på gymnasiet, hade sen 10 år av mycket gymmande och sporadisk löppass. För 4 år sedan började jag springa igen regelbundet och kom in på traillopp ganska snabbt. För mig är det stor skillnad på orientering och traillöpning.

Jag gillar mer att springa på tekniska småstigar en helt obanat, jag föredrar att slippa tänka och bara kunna fokusera på löpningen och naturen och springa dit jag känner istället för att hitta en kontrollpunkt.

Allie K

1974 • Knivsta

#18

•

1 februari 2014 kl 16:57

Gilla

Jag tycker helt enkelt att det är tråkigt att orientera. Det är tråkigt att läsa kartan och väldigt svårt att springa samtidigt, det går inte. För att läsa kartan måste jag stanna eller gå, så det blir väldigt dålig träning. Köpte naturpasset en sommar och jag fick gåorientera när jag skulle prova det. Testade en gång att faktiskt ta på mig löparskor och kläder för att prova att springa samtidigt och det gick inte bra och kartläsningen förstörde löpningen, skitirriterande. Det förstör ju nästan hela poängen med löpning i skog för mig: att få avkoppling och att få njuta av naturen (utöver själva träningseffekten då). Det blir ingen avkoppling och njutning och man ska hålla på och glo på en tråkig karta. :-) Ursäkta om jag förolämpar er hobby, men du frågade ju.

Morgan Johansson

1974 • Ljungby

#19

•

1 februari 2014 kl 17:07 Redigerad 1 februari 2014 kl 17:06

Gilla

Som vanligt handlar det ju om att rekrytera de yngre förmågorna. Något som inte är helt lätt för någon idrott numera. Jag som tex är aktiv ledare inom ungdomsfotbollen ser ju att det inte är lika "naturligt" att börja spela fotboll i sexårsåldern som det var när jag växte upp? Dels så är det mer konkurens gentemot andra idrotter. Sen verkar ju tyvärr alldeles för många ungar tycka att data och TV-spel är betydligt roligare än att springa runt och jaga en boll.
Vad beträffar orientering vs fotboll så är det nog också så att alla kidsen vet vem Zlatan är. Men väldigt få har tex, hört talas om Helena Jansson?

T Springsson

1970 • Skotrampa

#20

•

1 februari 2014 kl 17:13

Gilla

Tror att det krävs för mycket. Man kanske tycker det är omständligt att ta sig ut i skogen och tävla. Att vara aktiv orienterare kräver också att man ställer upp för sin egen klubb och är med arrangemanget av egna tävlingar vilket kräver BETYDLIGT mer än en vanliga löpartävlingar. Alla har inte den tiden över. Kanske tycker man som ungdom att det är mossigt med familjesporter. Sedan gillar inte alla att använda huvudet på fritiden, utan bara vill låta tankarna vandra, och då springer man ju bort sig och därmed är det inte kul, tycker dom?

< < < 1 2 3 4 5 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.