Löpning Avancerad träning 36 inlägg 13897 visningar

Bästa löptekniken i nedförsbacke ?

Jeanette Siwerman-Kjellqvist
1990 • Uppsala
#1
26 februari 2014 - 12:30
Gilla
Detta har jag funderat på nu när jag ska springa Lidingöloppet i höst och börjat lägga in löprundor med backar i min träning.

En backe förutsätter god teknik uppför. Men hur ska jag tänka när jag ska nedför backen? Hur ska man tekniskt sett angöra en nedförslutning? Här måste ju massor finnas att tjäna om man har en god löpteknik.

Min erfarenhet är att vissa löpare rusar nedförs medan andra verkar i det närmaste gå.

Bäst vore väl att rulla på hela foten nedåt med lätta steg? Alltså att man försöker minska dämpningen på knän och höft så gott man kan. Eller ska man hellre öka steglängden i nedförsbacken och ta stora kliv?? Själv brukar jag tycka att det är skönt att samtidigt skaka ur överkroppen (armarna) när jag tar min nedför.




< < < 1 2 > > >
Joakim Ejenstam
1988 • Uppsala
#2
26 februari 2014 kl 12:48
1 Gilla
Jag har läst lite tips i olika bloggar, dels från Andreas Svanebo men även någon fransman som repeterade samma sak.

Det har fungerat bra för mig (Förr, har inte tränat på länge så det går sämre nu!). Men tanken är att man ska våga luta sig framåt lätt när man springer utför och hålla armarna ganska långt ute för att få bra balans. På det sättet så lägger man mest energi på att trycka sig frammåt och inte så mycket på att bromsa.

Sen brukar jag fokusera på fotisättningen(Fotbladsisättning) och att försöka ta ganska korta steg så att jag inte blir för trött :) Tänk "springa ner för en trappa".
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#3
26 februari 2014 kl 13:36
Gilla
Tryck fram höften och överdriv "hälkicken" något när du tränar utför så hittar du tekniken. Det gäller att rulla över steget utan att bromsa farten. Om man släpper på så belastas inte benen så mycket.
1965 • Täby
#4
26 februari 2014 kl 14:17
Gilla
Jag tycker att just hälkicken är jättesvårt att fatta, Jag har (*) en bra kadens, och tycker att jag rullar på OK (*), men försöker jag med nån slags hälkick så vette fåglarna vad som händer...

(*) Ibland. Och när jag inte är för trött. :-)
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#5
26 februari 2014 kl 14:25
Gilla
Hälkicken är en övning för att lära sig att hitta höftens läge så att man inte sjunker ned i steget. Hittar man rätt läge på höften ( öppen höft ) så brukar det rulla på. Det värsta man kan göra nedför är att förlänga steget. Landar man för långt framför kroppens tyngdpunkt blir det rejäla krafter som bromsar steget.
En av mina favoritrundor på lunchen för några år sedan gick 2,5 km uppför efter en skogsväg, på toppen vände jag och försökte springa riktigt fort utför. När jag böt jobb tappade jag dessvärre den rundan.
1965 • Täby
#6
26 februari 2014 kl 14:33
Gilla
"Öppen höft".
Ett mantra även i utförslöpning alltså. Tack!
z
1978 • Stockholm
#7
26 februari 2014 kl 14:34
3 Gilla
Jag skulle dela upp (nedförs)backträningen i tre delar:

Del 1 är ju att besitta tekniken som du frågar efter. Precis som dom ovanför skriver så, rent tekniskt, vill jag få fram tyngdpunkten och skjuta fram höften så att det känns som om jag attackerar backen nedför. Sen är det "bara" att öka stegfrekvensen och våga stå på, ju snabbare du lyfter på fötterna desto snabbare går det. Gravitationen fixar ju resten, det är liksom hela poängen. Se bara till att landa med tassarna under dig eftersom du annars kommer att stoppa upp farten och ödsla energi på annat.

Del 2 är att utnyttja tekniken maximalt. Det ska sitta i ryggraden att vid varje minsta nedförsbacke så ska du naturligt bara luta dig framåt och låta tempot gå upp. Se varje nedförsbacke som en möjlighet att tjäna gratis tid. Bra sätt att träna in detta är att springa backiga motionsspår med målet attackera minsta lilla nedförsbacke. Tillslut kommer du göra det utan att behöva tänka på det och du kommer bara rinna iväg från dina konkurrenter så fort det lutar lite nedför.

Del 3 är att träna upp musklerna i framsida lår så att dessa står pall för trycket hela LL. Attackerar du varje nedförsbacke måste du också träna framsida lår som annars inte kommer att orka stå emot och då spelar det ingen roll vilken teknik du har. Typiskt kan du träna på detta genom att springa upp och ned för en skidbacke med målet att slå sönder varenda liten muskelfiber. Gör du tillräckligt många sådana pass så kommer låren hålla för LL.

// 8 LL med ett par sub 2h i bagaget
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#8
26 februari 2014 kl 15:10
Gilla
Upplevde aldrig något besvär i låren på den gamla goda tiden trots full satsning i nedförsbackarna. Avverkade som bäst en sista mil på LL på 37.30. I mål på 1.52.34. Men som alltid gäller det att förbereda sig väl.
Tobias
1988 • Uppsala
#9
26 februari 2014 kl 15:13
Gilla
Du kanske kan träna genom att springa torra branta skogsspår med en massa löst grus? Spring så fort att du är på gränsen till att tappa fästet. Du kommer automatiskt korta ned löpsteget. Överför sedan den känslan på alla backar.
Martin Andersson
1978 • Bergshamra
#10
26 februari 2014 kl 15:17
1 Gilla
Nedför och uppför är ju lätt som en plätt ;) Det är bara att kolla på dom här två filmerna och kopiera:

Grundkurs: http://www.youtube.com/watch?v=azj6pjKrayo

Fortsättningskurs: http://www.youtube.com/watch?v=jRl0PjiPnyM

*ironi ironi ironi*

z
1978 • Stockholm
#11
26 februari 2014 kl 15:24
Gilla
Lars, det kan ju bero på att du just tränade en del nedförslöpning också :)
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#12
26 februari 2014 kl 15:45
Gilla
Springer man upp får man springa ned oxå, kör man mycket kuperat får man allt med. Variation är viktigt.
1965 • Täby
#13
26 februari 2014 kl 16:01
Gilla
Jag ser enorma likheter mellan mig och dom där filmerna (#10).

I alla fall i mitt sinne. ;-)
1961 • Göteborg
Administratör
#14
26 februari 2014 kl 16:33
Gilla
Efter grundkurs och fortsättningskurs kommer examen: http://youtu.be/a1sO7moXC-s
Jeanette Siwerman-Kjellqvist
1990 • Uppsala
#15
26 februari 2014 kl 16:53
Gilla
Kanonbra tips! Tack tack!
Var precis ute på min backrunda och försökte ta till mig det här med öppen höft och korta steg. Skam den som ger sig! Träning, träning. Det svåraste är som sagt att få till dämpningen så inte knäna pajar och ändå ha farten .. Frekvens i steget måste vara avgörande här.


… gillar det här tipset från #7 "...springa upp och ned för en skidbacke med målet att slå sönder varenda liten muskelfiber. Gör du tillräckligt många sådana pass så kommer låren hålla för LL. "
Martin Andersson
1978 • Bergshamra
#16
26 februari 2014 kl 16:58
1 Gilla
För att vara lite seriös - det viktigaste för ett bra LL30 måste ju vara nedlagd tid i valfritt kuperat elljusspår.
1971 • Nykvarn
#17
26 februari 2014 kl 18:10
1 Gilla
Hellre än att nöta en backe upp och ner gör som Martin skriver. Där jag bor, finns ett elljusspår som visserligen bara är 4,5 km långt men ökänt för att vara tufft, varje varv bjuder på sex rejäla backar, varav tre är både rejält långa och rejält branta då spåret går ner i en liten dalgång och tillbaka upp igen.

Först körde jag ett varven som intervall, 2 varv tio sek/km snabbare än LL-fart med vila mellan. Mot slutet av sommaren fixade jag fyra varv på raken i ett tempo ca sekunder snabbare än mitt måltempo på Lidingöloppet, det gav benstyrka, kondition och vana att springa uppför och nerför samt pannben att ligga och pressa länge. Totalt blev det över tjugo varv i spåret under sommaren. Jag kunde sedan njuta hela hösten av den goda formen det byggde och kunde sedan också persa på marathon under hösten fast jag inte sprungit så många långpass!

Besök närmaste motionsspår och spring, bästa Lidingöträningen!
1976 • Borås
#18
26 februari 2014 kl 18:50
2 Gilla
#10 Jag blir allra mest imponerad av den som sköter kameran och springer baklänges med en steadycam hela vägen i första klippet.
Jonas Henriksson
1975 • Undersåker
#19
26 februari 2014 kl 19:00
1 Gilla
Greg Vollet (Salomon) sprang framför med kameran bakom sig på ett stativ.
Det är ett fränt klipp!
1960 • Södermalm
#20
26 februari 2014 kl 20:54
1 Gilla
Tekniken har stor betydelse i nedförsbacke. Lutningen reglerar ju bara hastigheten. Om man tänker för mycket på att luta sig framåt så kommer man att böja sig framåt och det blir sämre.

Jag tycker det viktigaste är att sträva efter kort markkontakt och lätta steg med hög frekvens, så får man automatiskt så lite broms som möjligt för den fart man vill hålla. Det är väldigt lätt hänt att man klampar nedför pga gravitationens bidrag.

Jag frågade Emelie Forsberg om råd. Hon sa att det ska kännas som att fötterna knappt nuddar marken. Det reglerar man inte i landningen utan i frånskjutet. Landningen är mest en konsekvens av frånskjutet.

Hennes andra tips vara att inte titta ned på fötterna, för då tenderar man också att bli klumpig. Det är lätt hänt i branta utförsbackar.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.