Att löpa på Madeira

Efter att ha tittat på kartor, läst bloggar och frågat snälla människor som delade med sig av sina erfarenheter på jogg.se så reste jag till Madeira.

Jag insåg när jag skulle packa ner mina saker i min jätte Haglöfsryggsäck att det nästan bara var idrottskläder.

Jo, jag skulle vandra, jag skulle springa och jag skulle gymma.

På bussen från flygplatsen in till hotellen i Funchal så insåg jag att jag hela tiden hade koll på höjdskillnader i landskapet och trottoarbredder.

Insåg att nixum, åt det hållet ska jag inte springa.

Efter min första löprunda och efter mina första promenader runt mitt hotell (Lidoområdet) så tänkte jag att hur ska jag kunna rapportera och tipsa andra när jag kommer hem.

Jag tänkte att tipset får bli....Ta det som det kommer, kommer du till en backe (ett stup), för det är ett som är säkert att du kommer att göra, spring så länge du orkar och gå uppför resten.

Men...ju mer man går och ju mer man springer ju mer lär man sig om området och vägarna.

Det går ju något som man kan kalla huvudväg mellan Lido och centrum och där går det bra att springa.

De gånger jag sprang däråt (åt centrum) så sprang jag raka vägen och verkligen in i centrum och egentligen igenom det också.

Sen var jag väldigt nära hamnen och utmed hamnpromenaden var det helt platt och mycket plats för en löpare.

Hamnpromenaden var delad i två delar kan man säga så man fick trixa lite för att komma från den ena till den andra.

Nu var jag alltså på väg hemåt... (Lido)

Till slut kom jag inte längre utmed hamnen och tvingades då uppåt...

En jättebacke upp mot huvudvägen och som sagt det var bara att springa tills mjölksyran sprutade, sen gick jag.

Då kom man ut på huvudvägen vid en bro och givetvis så kunde man ha tagit den vägen ner till hamnen istället för att springa mitt inne i centrum på ditvägen.

Svårt att säga hur lång den där slingan blir men lite väl kort tycker jag nog, (kanske 7 km)

Jag fyllde på med att springa lite åt andra hållet också och min tanke var att hålla mig så nära vattnet som möjligt.

Det gick bra ett kort tag men ganska snart dyker det upp jättebackar.

Oavsett om man tar en bilväg eller springer ner över en badanläggning så kommer det en backe.

Badanläggningsbacken klarade jag den gången jag passerade där men problemet är ju att en backe ofta följs av en ny backe.

Det tar liksom inte slut.

Min tredje löprunda tänkte jag att nu ska jag testa något nytt.

Jag sprang huvudvägen västerut och få då en svagt uppförslutande väg vilket var behagligt.

Efter ett tag blev trottoaren till och med bred och fin men när stan tog slut tog också trottoaren slut...

Jodå, den kom fort tillbaka, men med den kom också dom branta backarna som har en förmåga att bara fortsätta.

Lagom har dom aldrig hört talas om.

När jag sprungit uppför den första backen så hade jag sprungit i 16-17 minuter och det kände jag var lite mesigt att bara springa hem för att vara hemma efter 32 minuter.

Ena gången vände jag och sprang en annn slinga i tillägg och den andra gången fortsatte jag en bit på den där vägen som nu enbart bjöd på backar.

Om jag ska tipsa löpare som åker till Madeira var dom ska löpa så säger jag, spring på huvudvägen från Funchal och västerut och visst, ta en sväng ner till hamnen också.

Kan berätta att jag satte klockan varje morgon och det var en njutning att ta sig ut.

Att springa i korta tights och linne klockan halv åtta på morgonen var underbart.

Solen har gått upp och utsikten är inte det tråkigaste man sett på sina rundor.

Måste berätta att jag främst åkte dit för att vandra...och kan berätta att det var minst lika underbart det.

Problemet, om vi ska börja med det, är att nere vid kusten var det sol så gott som hela tiden, uppe i bergen låg det moln hela tiden.

Jag älskar sol, speciellt efter det senaste året här hemma, så att svänga sig uppåt bergen tog lite emot.

Jag traskade utmed två olika levador och det var okej, men om solen hade lyst så hade jag njutit mer.

Jag hade ju läst om och drömt om att komma till toppen av det högsta berget (Pico Ruivo 1862 m.ö.h.) men jag ville inte göra det som alla andra jag läst om.

Dom hade tagit en buss som tagit dom till bergsområdena och dom traskat från en hög punkt i någon timme för att sen komma till den högsta punkten.

Jojo, jag fattar att det är ansträngning nog och väldigt överkant på lagom bara det.

Dom ska ju ner också...

Jag ville ta mig från mitt hotell, gissningsvis 8 m.ö.h så jag packade väska och gick...

Uppåt...

Efter närmare två timmar så började jag tvivla på min idé och samtidigt så kom det lämpligt nog en buss som tog mig om inte så mycket uppåt så i alla fall någon kilometer bortåt bergen.

Efter bussen så gick jag en timme till....då hade det börjat regna.

Det kändes klart sisodär både för att jag antagligen inte skulle se ett dugg från toppen och för att jag visste att min älskade sol var där nere vid kusten.

Jag gick en bit till men sen tröttnade jag, så jag struntade i hela Pico Ruivo-grejen, gick till bussen som tog mig ner på en hemsk väg ner till den soliga hamnen i Funchal.

Så kan det gå när man tar sig an något för stora uppgifter...och det till på köpet kommer regn.

Att bara vandra omkring utmed kusten i solskenet och kunna slå sig ner på ett café var ändå höjdpunkten på resan.

Jag har aldrig njutit så mycket och varit så tacksam att jag kan gå.

Gymmet som jag hade på hotellet besökte jag bortåt en timme varje kväll.

Suveränt...

Det var mycket prat om maten innan men jag måste säga att jag nog aldrig varit så mätt som jag var under den där veckan.

Lagade min egen frukost som jag åt på balkongen varje morgon och den fettdrypande omeletten höll mig mätt såå länge.

Jodå, jag åt den vitlöksgrillade köttbiten som man skulle och den var god, men godast åt jag två kvällar på mitt hotell när dom hade skaldjursdag och köttdag.

Då åt man så mycket man ville av skaldjur ena dagen och kött den andra.

Gott och strålande för mig som lchfáre.

På balkongen på kvällen satt jag och njöt av Runners world och Martini Asti...:-)

Öl köpte jag ett sexpack när jag kom, men fyra var kvar i kylen när jag åkte hem.

Madeira är ett fantastiskt resmål men såklart finns det bättre om man vill springa.

Fråga mig om det är något ni undrar...

 

 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.