Bollnäs Trail Race

Spurtduell Bollnäs Trail Race
Bild oförskämt lånad av http://helahalsingland.se/sport/friidrott/1.6351386-succe-for-bollnas-trail-race

I söndags bar det iväg till Bollnäs med brorsan för att springa Bollnäs Trail Race, ett terränglopp runt Bolleberget på antingen 5 eller 10 kilometer. Själv hade jag redan från början bestämt mig för den kortare banan, jag är lite feg och vågar inte köra längre sträckor än även om det fungerar bättre och bättre för varje pass.

Väl på plats hejade vi lite snabbt på Jens, Kennet och de andra sköningarna från Hälsinglands Multisport. Passade på att fråga Jens lite om banan eftersom han hade provsprungit den redan och det skulle väl inte bli några konstigheter. Efter anmälan drog vi iväg på lite uppvärmning.

Under uppvärmningen visade det sig att vädret inte skulle stå min sida idag. När vi åkte var det 9 grader och mulet i Bollnästrakten så jag hade tagit med jackan att springa, som jag brukar när temperaturen sjunker under 10 grader och det blir lite rått. Men se så blev det inte, himlen sprack upp och solen tittade fram samt att temperaturen ökade till nästan 15 grader. Det skulle bli som att springa i en bastu med den jackan. Men Kennet Bolinder från multisportarna räddade mig några minuter innan start, han lånade helt enkelt ut sin extratröja på stående fot till mig. Så Kennet, om du läser detta, tack än en gång!

Klockan 12.00 gick starten och banan började med nästan 2 km uppför. Enligt de rapporter jag hittat rörde det sig om cirka 130 höjdmeter på 1750 meter. Vi kan säga att det bet ifrån lite grann. Hann surra lite med Magnus Bolinder i början också men rätt snart blev det rätt tyst i ledet, snacket ersattes av pustande och flåsande istället. En bit in i bestämde jag mig för att gå förbi ett par löpare som jag tycke körde lite för sakta, det slutade med en liten tempohöjning som kanske blev aningen för lång, de var ju en hel hög som låg i rygg på varandra i samma tempo!

Väl på toppen såg vi ett bekant ansikte i form av Magnus Gisselman som hejade på oss, det gör att man försöker se lite extra pigg ut. Vi gjorde 180 grader och in på en grusväg som bar nerför, lättlöpt och välbehövligt för hjärtat. Några hundra meter senare svängde upp i skogen för lite mer teknisk stiglöpning, hamnade bakom en tjej som slirade runt rätt bra i vanliga, klassiska löpardojor. Var lite orolig att hon skulle stupa då det var lite halkigt på de blöta stenarna. Jag körde med Trailroc 245:orna och kände mig ganska trygg med greppet dock. Efter 500 meter kom vi ut på nästa grusväg och här delade banorna på sig, 10 km fortsatte rakt fram medan 5 km svängde ut höger på grusvägen. Lätt nerförslöpning igen och lite chans till återhämtning, snittade runt 4:30-4:40 i tempo så det gick ändå rätt fort.

In på stig/skidspår igen med en liten avstickare för vad som närmast kan beskrivas som obanat. Det klart mest tekniska partiet på banan. Här kom det också en riktigt brant liten knix där jag faktiskt saktade in och gick några steg. I övrigt bar det fortfarande ganska mycket nerför så jag fick chans att träna på utförslöpning, jag är lite feg och vågar inte släppa på ordentligt så det var ett perfekt tillfälle att öva.

Vid 4 km kom sista stigningen, bara 100 meter kanske men tillräckligt för man ska börja svära lite. Efter den var det bara att köra. Hade tagit rygg på en kille sedan det tekniska partiet som höll skaplig fart, funderade på att försöka gå förbi honom men han var stark uppför och jag visste inte i det läget om det skulle bli fler backar så jag bestämde mig för att försöka spurta ner honom.

Just närmare mål vi kom desto högre blev tempot, med 500 meter kvar rullade vi på i 4:00-fart och jag blev mer och mer osäker på om jag skulle fixa en spurt och tempot ökade fortfarande. Cirka 80 meter från mål svänger banan ganska tvärt höger och jag gav allt. Hade några meter fram till den andre killen då han såg vad jag gjorde och han svarade, fan! 10-15 meter framför målet fanns en redig lerpöl som de flesta försökt undvika i starten och det såg ut som om de flesta valde att gå på sidan även in i mål. Mycket riktigt, killen framför vek av lite åt sidan och jag såg min chans. Körde på allt vad jag hade rakt ner i leran, hann bara tänka att går det så går det annars får publiken (och jag) något att garva åt när jag ligger och krälar 5 meter framför målet.

Som tur var lyckades jag hålla mig på benen och jag hörde "Fan! Det var ju lika här" från killen jag spurtade mot. Woohoo! Spurtsegern kändes som en loppseger! Speakern hade tydligen lite roligt åt oss också :-)

Totaltiden blev 29:50 vilket tydligen räckte till topp 10, så jag känner mig helt klart nöjd. Men jag är förvånad över hur tuff banan var, jag visste ju att det var uppför i början men ändå. Nästa år blir det dock långa distansen, då ska jag vara i form. Dessutom har ju Kennet en innestående på mig, jag lovade att släppa honom om det skulle bli spurtduell ;-)

Nu ska jag försöka få ihop ett par kväll/nattpass innan Pannlampstrailen. Kan ju tillägga att benhinnorna knappt gjorde något väsen av sig igår och inga känningar så här efteråt heller. Håll tummarna för att det fortsätter så!

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.