YES Vilken Come-back!!

Igår var det Tisdag!
Tänk att det fanns en tid för några år sen då tisdagarna var heliga för mig. Det fanns inget annat än IF Linnéaträningar då. Det vet ni som var med och läste på den tiden!
Sen kom en operation och en skada följda av långa sega förkylningar som gjorde att jag förra året inte tränade med IF Linnéa alls. Jag kunde inte. Dels hade jag perioder då jag inte kunde springa alls, dels för att när jag väl kunde springa så sprang jag alldelles för kort och långsamt för att ens hänga med på uppvärmningen därav har jag inte satt min fot på zinken.
Nu har jag kommit igång igen rätt bra med springandet sen i vintras och under första delen av året, jag har börjat få till mina rutiner, ökat på distanser och börjat så smått att hitta lite av den forna formen igen. Men jag har inte vågat mig ner till träningarna. Jag är för långsam, jag är för dålig, jag kommer inte orka... osv...så jag har tränat på och slitit på egen hand.
Igår på eftermiddagen så fick jag av nån anledning för mig att läsa lite i bloggen. Jag började läsa inlägg från 2008 och 2009, när jag jag var ny helt ovan löpare som hittade till IF Linnéa, hur jag slet och slet på passen, backträningar, intervaller, tusingar.. Jag läste också vilken styrka och glädje Linneaträningarna gav mig. Jag läste meningar som "tack Söders hjältar för att ni peppar och hejar och får mig att känna mig stark"... och "Tack IF Linnéa för att jag får vara med och känna mig som en löpare", "If Linnea är som balsam för själen"... "utan IF Linnéa skulle jag inte springa idag" osv..
Efter varje inlägg jag läste om klubben destu mer log jag för mig själv. Mina inlägg osade av kärlek till löpning och kärlek till klubben!
Kunde jag masa mig dit då, när jag aldrig ens sprungit en mil, när jag var helt otränad och helt grön i löparskorna. Kunde jag då stå upp för den jag var, springa i mitt tempo och göra mitt bästa, när jag var så uppenbart mycket sämre än alla andra. Kunde jag då gå dit vareviga tisdag och träna skiten ur mig och bli bättre o bättre, hämta stöd och pepp från klubbkamraterna.
Ja, kunde jag det DÅ, varför skulle jag inte kunna det NU!! Nu när jag ändå har avverkat några marathon och ett otal halvmaror, jag har provat mig på Ultradistanser och pressat gränserna.
Varför skulle jag inte våga mig på att åka in till Zinken och träffa alla mina underbara klubbkamrater??
För att jag är rädd att inte hänga med, för att jag är rädd att vara den långsammaste igen..
JA det är sant. Jag är rädd att inte hänga med, och jag är rädd att vara långsammast, vilket jag troligen är. Men vet ni vad, igår när jag läste mina gamla blogginlägg så kände jag bara att VA FAN!! Det är ju precis det jag behöver. För att bli bättre, för att komma tillbaka till formen. Jag vill ju vara en del av klubben igen, jag behöver det!!!! Och jag har precis lika mycket rätt att vara där som alla andra!!
Sagt och gjort! Igår efter jobbet gick jag hem och bytte om och satte mig på t-banan in till stan. Det bubblade i kroppen, det pirrade i benen, det snurrade i huvudet!!! Jag var uppspelt, glad och skitnervös på samma gång!
Möttes av glada utrop, "Men Jossan! Jag har väntat att du ska komma tillbaka" sa Ingrid när hon mötte mig med en kram! Jonas peppade och flera andra hälsade glatt! Men det var många där som jag inte kände igen. Många som börjat nya under året jag varit borta.
Jag hängde med i Ingrids uppvärmningsgrupp. Vi snittade 6.14 i dryga 3 km. Ja det var väl inte helt bekvämt ska jag erkänna men jag hängde med! :)
Sen skulle vi köra 500m intervaller nere i Tanto, varvet började med en lätt uppförsluta, sen svängde man kraftigt vänster och så ökade backen lite till och när det var dags att svänga vänster igen så var man högst upp och så började det gå utför ner tillbaka till startpunkten. PUH!!! Det märks att det var evigheter sen jag tränade intervaller!
8 stycken 500metersintervaller blev det för mig. Med 100m joggvila mellan varje. Jag lyckades hålla 5.30-5.40 fart på intervallerna! Ja, jag var sist, Ja, alla andra var betydligt snabbare än mig. Men det sket jag i. Jag fick massa pepp på vägen, när jag blev omsprungen kom de välbekanta ropen som jag så länge behövt och längtat efter. "bra kämpat Jossan". "ser bra ut", "Härligt jobbat Jossan"
Nånstanns där under 4:e intervallen trängde en tår fram. Det är ju precis här jag vill vara på tisdagarna. Tillsammans med mina härliga klubbkompisar! Åkte hem och kände mig så himla nöjd med mig själv! Jag gjorde det! Jag trotsade mina demoner och utsatte mig för det läskiga. Som visade sig bli skitkul och givande! Precis som förr! Med trött och slutkörd kropp kröp jag igår ner i sängen med ett leende!
Från och med nu är tisdagarna återinförda som heliga IF Linnéatisdagar i min kalender! PUNKT!
Lite siffror :
Totalt: 10,63 km på 1:05:14

19:39 3,15 km 06:14 min/km - Uppvärmning    
02:41 0,49 km 05:27 min/km    
00:40 0,11 km 06:17 min/km    
02:47 0,48 km 05:46 min/km    
00:42 0,11 km 06:33 min/km    
02:48 0,5 km 05:37 min/km    
00:43 0,11 km 06:27 min/km    
02:46 0,49 km 05:40 min/km    
00:39 0,1 km 06:38 min/km    
02:45 0,5 km 05:29 min/km    
00:44 0,1 km 07:20 min/km    
02:42 0,49 km 05:29 min/km    
00:48 0,11 km 07:29 min/km    
02:43 0,48 km 05:43 min/km    
00:49 0,11 km 07:21 min/km    
02:48 0,49 km 05:41 min/km    
18:30 2,82 km 06:34 min/km - Nerjogg
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.