Om fokus vore en plats

Det är ganska exakt 6 timmar sedan som flygplanshjulen stannade på Arlanda – och det är ungefär 18 timmar sedan jag sprang intervaller ihop med triathlonlegenderna Chris ’Macca’ McCormack och Jürgen Zäck. Bara sådär, jag som knappt kan stava till triathlon. Än mindre utföra ett. Men hotellpersonalen fick nästintill släpa mig av löparbanan för att min bil till flygplatsen skulle åka. Jag "duschade" i ett handfat på Bangkoks flygplats.

Det föreligger allt en viss längtan tillbaka. Om jag ska snåla med känslorna. Ingen hade direkt behövt tvinga mig att stanna.

Om allt man önskar i träningsväg finns serverat inom en armlängds avstånd är det bara att dra på sig ett lager funktionsmaterial och ge sig hän. Så när jag fick tillfälle att testa Apollos nya träningsresmål Thanyapura i Thailand under några intensiva dagar var det precis vad jag gjorde - jag ägnade mig åt hängivelse.

Det kunde anas stordåd redan när vi gled in med flyget över de morgondisiga sockertoppsöarna utanför Phuket. Eftermiddagen innan hade jag stått hemma i Stockholm och panikpackat men nu - äntligen på plats. Hämta väskan. Känna den där sköna värmen mot huden. Åka taxi. Hej hallå - sawadee khaa. Incheckning. En stunds pustande på den svala sängen.

Sedan fokusbyte. Klädbyte. Funktionsmaterialdags. Dags att svettas.

I sanning. Jag är inte särskilt bra på någon sport. Dålig koordination, taskig explosivitet. Jag är en lufsande ultralöpare som gillar att fika. Jag hade några slängar av råångest inför den här resan. Eller blandade känslor kanske är bättre beskrivet. Det såg grymt ut på bilderna och det jag kunde läsa mig till. Jag ville verkligen åka. Men skulle det inte vara väldigt mycket proffs och elit där? Skulle jag kunna träna ihop med dem? Samtidigt? Ja, det skulle jag, liksom alla andra som vill förlänga säsongen och åka på en träningsresa. En självklarhet.

Känslan när man kommer till ett träningspass som en skräckslagen novis, men får tillgång till en erfaren och professionell tränare - som kan se, analysera och lyfta en till att tycka att man är fan-i-mig-jävligt-bra när man lämnar passet - det är känslan jag tar med mig från Thanyapura. Den fanns överallt. I vartenda pass. De har satt rätt folk på rätt plats - och det är deras absolut största tillgång.

Med 16 simbanor, löparbana för kilometernötning, tennisbanor, beachvolleybana, hinderbana, boot camp, yogastudio, spinning, gym, martial art klasser, fotboll, rugby, traillöpning bland gummiträd, mental träning, cykelbanor utanför anläggningen, havet 15 minuter bort och inte en nattklubb i sikte finns oändliga möjligheter för att kunna fokusera på träningen. Jag skulle kunna berätta en hel dag om träningsutbudet, om att det finns nästan 100 schemalagda pass för kropp och själ per vecka, alla ledda av de absolut främsta inom alla träningstyper och sporter. Jag skulle kunna berätta om hur breda och sköna sängarna var, om den smarta cykelkroken i hallen, om de goda proteinpulversberikade smoothisarna i poolbaren, om de fantastiska människorna och om vattenglaset som hela tiden fylldes på utan att jag märkte det... Men det behövs knappt.

Thanyapura är top notch, ingen tvekan. När rätt personer är på rätt plats kan de skapa magi - utifrån en grundfilosofi om att kvalitet går före kvantitet.

Jag kommer att behöva ta en diskussion med min chef om mina semesterdagar som är slut. För om "fokus" skulle vara på en plats på jorden, skulle jag sätta den punkten där bland bananträden på norra Phuket, och jag behöver en månads extra semester vid den punkten, minst.

Jag blev liksom inte riktigt färdig. 

 

 http://www.apollo.se/resor/asien/thailand/phuket/thalang/hotell/thanyapura-sport-hotel

 

 

 

 

 

 
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.