Löparpsykot - en 50-årskris

Epilog - Via Francigena XV

Rom, 9,1 km 

Idén att sova ut sista dagen i Rom visar sig också vara dålig. Jag vaknar 5.30 som vanligt och gör jag som jag brukar. Tar på mig löparkläderna och sticker ut.

Nu är det knappt några bilar ute. Folk har precis vaknat till liv, några barer är öppna. Jag köper en cappuccino och en cornetto som jag trycker i mig mellan en byggare och en vägarbetare. Sköter magen och sen springer jag.

Jag springer bort mot Villa Borghese, tar en sväng runt parken, fortsätter ner till floden och vänder upp till Piazza del Popolo. Det verkar ha varit en stor konsert där igår. Långhåriga råddare i svarta shorts monterar ner ljusriggar och lastar lastbilar. Den kunde jag till exempel ha gått på igår. Ser en stor amerikansk turist komma joggande iförd löparkalsonger och t-shirt. Alltså bara löparkalsonger. Inte tajts. En minst sagt dramatisk kontrast till den eviga stadens klassiska skönhet. Eller nåt.

Tänker på vad jag gjort dessa dagar. Är det ett träningsläger? Ett ultraäventyr? En pilgrimsfärd? En utflykt? Som fysisk prestation är det som sagt inget att skriva i tidningen om, precis, men för mig har det varit stort.

Använder de tre ord som jag sa till farbrorn i Radicofani som utvärderingsmall:

Physical? Ja, som träning har det varit bra. Jag har nog inte gått ner i vikt, som Andrea, men jag har tränat hårt och mer än någonsin tidigare. Både i mil och timmar.

Cultural? Kulturellt har jag sett massor och lärt mig mycket. Jag har också missat massor som jag sprungit förbi. Det får jag ta nästa gång.

Spiritual? Tja, inte vet jag. Jag har nog hittat ett semesterlugn. Saker ordar sig, folk är vänliga. Jag har också fått en helt ny respekt för de nunnor jag mött. Det är en värld jag inte vetat mycket om.

Och så har jag förstått att jag är fixerad vid siffror och att jag nog inte blir fri från det. Lika bra att gilla läget så kanske jag kan släppa det lite. Likaså är jag livrädd för att gå vilse. Det är också skönt att inse och acceptera. Kanske kan jag slappna av lite kring detta i framtiden.

Tar gatan åt vänster och kommer strax fram till Spanska trappan. En japansk ung man försöker arrangera sin flickvän i trappan för att kunna ta den perfekta bilden innan horderna av turister invaderar. Flickan poserar tålmodigt med morgonsolen i ansiktet.

Jag stannar och dricker ur fontänen och springer sedan till Piazza Bernini och vidare över Quirinalen till Via Nazionale och tillbaka till hotellet. Det är redan varmt, men det är skönt. Benen är tunga men hjärtat är lätt. Det känns som om jag har tagit Rom tillbaka.


Via Cassia antica. En romersk väg med två tusen år gammal stenläggning. Några mil norr om Rom.

Kommer fram till hotellet så där äckligt svettig så att det droppar på marmorgolvet medan jag väntar på att få nyckeln i receptionen. Duschar och äter en jättefrukost på hotellet. Den trevliga personalkvinnan i frukostmatsalen förser mig med en pappmugg så jag kan ta med mig kaffet till rummet. Men när jag passerar receptionen upplyser en man mig om att jag inte får ta med kaffet från frukostmatsalen.
– Perche?
– Det är förbjudet, säger mannen.
– Men kvinnan gav mig muggen för att jag skulle kunna ta …
– Vem gjorde det? avbryter chefen.
– Hon som var …
– Vem? skriker chefen.
Jag skakar på huvudet och ställer kaffekoppen på disken. På väg till mitt rum skrattar jag högt.

 

Bloggen om Via Francigena är slut. 
Läs första delen av Via Francigena här


Turister - Petersplatsen.


Toscana. Fågelskrämma - lupinfält.


Madonna - Bolsena.

 

Har du redan läst allt och vill läsa nåt annat av mig har jag skrivit en bok oxå. Skåneresan

 

3 kommentarer till inlägget

1954 • Lerum
#1
10 augusti 2015 - 22:14
Trevlig och spännande skildring av din pilgrimsresa på "Via Francigena".
Tack för en underhållande tid från del 1 t.o.m. Epilog.
Häftig upplevelse för dig, -och för mig som läste-
Olle Svalander
1969 • Lilla Beddinge
#2
12 augusti 2015 - 09:32
Olle Svalander
1969 • Lilla Beddinge
#3
12 augusti 2015 - 10:40
Hmm, tack Tony. Jag vet inte varför jag lade en länk till samma inlägg ovan.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.