Småbarnslivets oflexibilitet


Måste bara skriva ett litet inlägg för att tacka alla som anpassar sig efter den oflexibla småbarnstillvaro jag lever i nu.

-”Ska vi ses?”

- ”Absolut, du kan komma till oss och äta, då eller då eller då? Men räkna med kaosmiddag”

-”Ska vi ut och springa någon dag?”

-”Absolut, vi kan springa här i Ursvik, jag kan mellan 13-13.30 för då sover Sam men måste vara hemma till 15 för då ska jag hämta Frida”

Då vi fick barn valde vi medvetet att inte skapa så många rutiner, vi tänkte mer att hon får sova när hon är trött, äta när hon är hungrig osv. För att inte rutinerna skulle styra oss totalt. Och jag har också en tanke om att barnen ska få behålla förmågan att lyssna på sina kroppar och inte på de vanor som skapas av rutiner.  Och jag tycker det har funkat hyfsat bra. Ingen av barnen har varit sådär jätteberoende av att ligga på ett visst ställe en viss tidpunkt för att kunna somna osv. Jag vet att några tycker detta är fel, att barn behöver rutiner för att vara trygga. Men jag menar att trygghet kommer från något annat, att vi finns där för dem när dom behöver det.  Sen kan rutiner underlätta, absolut, det blir mindre ifrågasättande och tjafs om man gör samma sak varje dag och barnen vet att det är så. Men det är något annat.

Men – trots vår ambition att bibehålla en viss flexibilitet så är det ändå som natt och dag jämfört med när vi inte hade barn. Även om vi inte försökt skapa rutiner så BLIR det rutiner som skapas av sig själv, av att barnen följer ett visst mönster under en period. Dessutom styrs man av dagistider, jobbtider och sånt. Och sena kvällar är svårt för dom små knoppar ju liksom in mellan kl19-20 på kvällen. Och förutom att man till viss del måste anpassa sig efter barnens vanor så är det ett jäkla meck när man ska iväg någonstans. Så mycket att tänka på att få med – skötväska, extrakläder, mat och så vagnen som ska kånkas med i rulltrappor och nerkissade hissar, onda blickar på överfulla pendeltåg och behov av blöjbyten mitt i rusningen.

Så – tack till vännerna som så många gånger kommit hem och delat vårt kaos hemma, som anpassat sig efter sovtider och dagishämtningar och inte gnällt över att bli ständigt avbruten i samtalet av en trotsig tvååring. Ni är guld =)
Välkommen till Kaos-Karlberg/Carlsson

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.