Jag kommer väl främst hit för att notera mina resultat och jämföra mig med mig själv, för att kunna gå tillbaka sen till tidigare år och jämföra hur ofta, långt och snabbt jag sprungit, och vilka lopp. Men även för att läsa intressanta inlägg och bloggar och ibland kika på andras resultat.
Men även om mycket är intressant, så känns det allt som oftast som att det är två olika världar här! Dels min nivå, där man har löpning som intresse och inte har några "superkrafter", utan springer lagom långa rundor och lopp och är lagom intresserad och kunnig om lite av varje. Alltifrån löpteknik till mat och utrustning. Kanske bara lite mer än mina totalt icke träningsintresserade vänner.
Men den andra nivån här, är de människor som springer 3 mil på en kvart under fikapausen på jobbet för tjugotredje dagen i rad, och tyckte de hade en dålig dag om de inte persade med 5 minuter. De har en helt annan typ av skor som inte skulle passa min nivå. De kan stoppa i sig mat som skulle få mig att svälla på sekunder (alternativt klarar de sig på att äta enbart vitamintabletter och dricka vatten varje dag). De springer aldrig samma lopp som jag, för för dem gäller enbart ultramegamarathontriathlon, med klätterhinder och elstötar. Okej jag överdriver, men känns nästan så, om man läser 3/4 av alla forum-trådar här (jo jag vet, jag får väl skapa några egna trådar då).
Jag klagar inte på dessa personer på något sätt alls. De är beundransvärda. Jag avundas dem, även om jag inte ens riktigt kan förstå hur någon ens kan klara att springa dessa lopp en enda gång i livet. De är bara så extremt annorlunda mot mig. Det känns inte som att jag utövar samma sport. Trots att både jag och de springer, och pratar om samma ämnen, så känns det inte som att jag har så mycket gemensamt med dem. Jag kan definitivt inte tillföra dem nåt. Och ibland är deras tips och hela deras upplägg direkta motsatsen till vad jag bör göra på min nivå.
Jag känner mig som en topp 30,000-kandidat i distriktmästerskapen i sprint, medan dessa supermänniskor kämpar om topp-10-placeringar i världens största och längsta långdistanslopp.
Hur är det möjligt? Hur gör de? Hur många gånger måste de inte hunnit byta ut sina knäskålar och höftkulor de senaste veckorna? Hur har de råd med så mycket nya skor?
Medan jag ser upp till dessa människor, så önskar jag att det fanns fler folk här som både verkligen älskade löpning OCH samtidigt sprang på 5km-nivån, och som kände att de var duktiga om de förbättrade sig med en sekund. De kanske finns här, men kanske tänker de tyvärr likadant som jag, att man inte ska sticka fram näsan och våga synas och fråga saker om man inte tillhör experterna, av rädsla att bli tillrättavisad och förminskad av folk som vet bättre om allt och därför har ensamrätt på åsikter.
Till alla er nybörjare och sporadiska joggare som inte vågar fråga dumma frågor, gör det ändå! Vi som är intresserade av löpning på vår nivå kan ju hjälpa varann. Och någonstans måste man ju börja, även om man upptäcker löpning vid 65 års ålder. Så ge inte upp din "kortdistanslöpning" som aldrig kommer nånstans, utan lunka på, det finns flera som du!