Radioaktiv?

Men oj, det strålar om dig! Det känns verkligen att du har mycket energi.

Ja så sa min naprapat när jag var dit i går. Sen fortsatte hon med att vara helt lyrisk över vilken muskelutveckling jag haft de senaste fyra veckorna sen vi sågs. Jag förklarade att jag kommit igång väldigt bra med träningen nu och hur jag tränade för tillfället och fick bara uppmuntran över upplägget. Det är fint att höra av en gammal elitlöpare!

Ja vad var det som gav mig så mycket energi i går då som gjorde att det satt kvar hela dagen? Jo jag körde lång tempolöpning eller mer specifikt marafartsintervaller med halvsnabb joggvila. Eller norska trösklar om man vill kalla det för det. Jag var väldigt nyfiken på hur det skulle gå att springa nästan två mil i lite högre ansträngning klockan halv sju på morgonen samtidigt som jag ligger på energiunderskott. Facit var att jag hade inte en enda svacka under passet. Kände mig stark, lätt i steget och med massor av energi kvar när jag var klar. I ärlighetens namn är marafarten rätt låg men det är ändå en ansträngningsnivå som ska ta lite. Och det med bara typ 40 timmar sen långpasset avslutades. Men hårdheten börjar komma. Jag känner mig som en löpare igen.

Nästa spännande övning var att köra mitt helvetesbackpass i morse. Det kanske enskilt viktigaste passet för mig i den här träningsfasen. Det passet som jag tror är varför naprapaten noterade fina benmuskler. Men vafalls tänker säkert någon nu! Du kan väl inte köra kvalitet två dagar i rad? Jodå, det kan jag för det är helt olika belastning och kravprofil för dom olika passen. Tisdagspasset är fartuthållighet och inte mycket till fart just nu och i morse var det mer att likna vid styrketräning med puls. Jag matar på långsamt med kraftig lutning. Något jag bara måste klara av med trötta ben om jag ska prestera i England. Dessutom ska jag springa fem tävlingar på sju dagar så jag måste fixa lite back-to-back.

Summa summarum så känner jag mig faktiskt sjukt energisk för tillfället. Passet i morse gick otroligt bra och jag är fortsatt sprudlande. Nu väntar jag ivrigt på barmark i de längre utomhusbackarna för utförslöpningen väntar på att trimmas. Annars är jag bara en halv fellrunner när jag kommer till England. Och vem vill vara halv?

Ha det,

Mackan

4 kommentarer till inlägget

1974 • Mölndal
#1
21 februari 2019 - 11:03
Vet inte vem som myntade det om kvalitetspass ... men hen ansåg att all löpning är kvalitet. Vad skulle de pass som inte räknas som intervall, backe eller liknande vara icke kvalitativa? :)

1974 • Mölndal
#2
21 februari 2019 - 11:03
Kul att du är på G igen
1967 • www.sapiens.se
#3
21 februari 2019 - 18:59
Det är en intressant filosofisk diskussion om kvalitetspass. Jag använder ju ordet nyckelpass ibland också. Men volym är också en nyckel och det är helheten som ger resultat. :-) Så jag nöjer mig med att använda mig av vedertagna begrepp och tror att alla vet vad jag menar.

Tack! Jag är faktiskt lite förvånad över utvecklingen på dessa åtta veckor av träning, trodde inte att jag skulle svara så bra. Fortsätter det så här fram till maj så blir det nog bra form för att det ska bli kul att springa lopp.

1974 • Mölndal
#4
21 februari 2019 - 19:50
Och jag som inte är intresaerad av löpning.

Samma här. Löpkänslan börjar infinna sig. Nu är det rätt kul igen att träna till skillnad mot för ett par veckor sen. Svårt svårt att hålla igen. Kansle får leka av mig lite först :)
Tvekaam dock om jag hinner få en form för 3.55 - 3.59 fart ill Prag halvmara. Men kommer inte stressa upp mig heller. Målen framöver finns i tanken
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.