Foruminlägg av Erik S. Blom

Ja, detta var tråkigt och retfullt. Jag sprang bara halvmaran. Dvs jag sprang inte alls en halvmara, utan ca 20,7 (?) km.

Den lösning som jag tänkte hade vart enklast att ordna var att förlänga i Gränbyparken, eftersom banan bara gjorde en så kort loop där inne, och det finns gott om plats med flera alternativa, lite längre varv på gång- och cykelvägarna där.

Eller så hade man kanske kunnat göra något i Gamla Uppsala (fast då hade man kanske behövt leda ut löparna på den lilla bilvägen där), eller i Röbo (fast då hade man väl behövt lägga till minst en brutal backe).

Vid slutet vid Dag Hammarsköljds väg tänkte jag inte på det, och minns inte på rak arm riktigt hur det ser ut där, men om det fanns utrymme och (dubbel) väg efter vändpunkten för förlängning på 250 meter så hade ju det kanske varit allra enklast, ja.

Eftersom det verkligen var en extrem force majure-grej så kände jag mig ändå inte direkt sur på arrangörerna. Tur åtminstone att inte hela loppet ställdes in, när bomblarmet kom med så kort varsel. Sen hade man väl, efter själva omledningsbeslutet, iofs en del tid över då man i teorin kunnat leta och ordna lösning för att säkra distansen i banans senare delar, innan några löpare skulle hinna dit. Kanske. Lättare sagt än gjort, antar jag, inte vet jag något om stora arrangemang egentligen.

För min del är det kanske också lite lättare att inte känna mig sur eftersom jag hade råkat surfa in på UNT och läsa om bomblarmet och omledningen precis innan jag begav mig iväg till min halvmarastart. Så jag var på det klara hela tiden med att det inte skulle bli en fullständig distans. På så vis blev det inte något extremt antiklimax i mål som det blev för er, jag förstår att det måste ha varit fruktansvärt irriterande. (Å andra sidan blev jag lite grann loj och omotiverad mentalt, och pallade inte ligga på och pressa mig som jag hade gjort om jag vetat att tävlingen/distansen varit på riktigt, vilket också kändes som en lite tråkig och mindre tillfredsställande tävlingsupplevelse än att i efterhand känna att man gett allt – men ja, i detta fall var det kanske ändå lika bra, för att slippa grövre besvikelse och irritation i efterhand).

Annars var detta ett väldigt fint lopp och en väldigt fin dag.

Mjo, lite märkligt att man än så länge bara delat den uppdaterade informationen på instagram och inte per e-post (man skickade ju i varje fall ut ett första e-post-meddelande om att banan var för kort i måndags, vilket inte heller var så snabbt, men ok), och att det fortfarande inte kommuniceras någonting alls på hemsidan.

Så alldeles oavsett vad arrangörerna möjligen kunde ha gjort eller ej under loppdagen, i den extremt olyckliga situationen då – det är fortfarande bra och skönt att de fina loppen trots allt kunde genomföras – så kan man ju i varje fall vara lite kritisk till hur kommunikationen fungerat i efterhand.

En mer öppen, lite intressant fråga är kommunikationen inför och under själva loppen. Där valde man alltså att inte gå ut med informationen om att banan dragits om och blivit för kort. Det kan väl ses som det rimliga valet utifrån att inte i onödan störa eller förbrylla löparna, utan i möjligaste mån ge dem ett friktionslös upplevelse av själva loppet. Och trådskaparen Andreas skrev tidigare att han nog tyckt det hade varit värre att få veta på förhand. Därefter har ett par andra kommenterat i tråden att det är fel att inte meddela löparna på förhand, att de hade rätt att veta förutsättningarna (ogiltig distans). Jag tycker det är en svår fråga.