Foruminlägg av Emma Bertilsson

#1
•
9 januari 2014 kl 17:03
Gilla
Hej!

Jag har nyligen köpt mig en Polar rcx5. Hittills är jag nöjd förutom en sak, när jag ska bygga egna intervallpass övergår mina egna inställda pulszoner (från laktattest) till "autopulszoner" som klockan räknat ut att jag ska ha. Detta gör i sin tur att min träning blir sabbad eftersom siffrorna inte stämmer de minsta.

Har någon samma problem och går det att lösa på något vis? Det är sjukt tråkigt att inte kunna använda intervallfunktionerna....

Tack på förhand!
#2
•
10 januari 2014 kl 21:43
2 Gilla
Jag är reumatiker och hade för ca 2,5 år sedan en övervikt med 65 kg (vägde då 130 kg till mina 173 cm). Jag började med att gå på spinningpass på friskis (som jag hatade till en början) för skonsam träning som samtidigt förbättrar flåset. Dessutom bidrar med viktminskning. Körde det 3 gånger i veckan i ca 3 månader sedan klarade jag av att jogga 2 km utan att stanna på första försöket utan några krämpor i knän eller dyligt. Dock gick det enormt sakta, tror nästan en PW:are hade kunnat gå ifatt mig. Men farten var inte det viktiga utan att jag faktiskt klarade av det. :) Jag fortsatte även med spinningen 1-3 dagar/veckan och la in 1-2 dagar med löpning. Hur veckan såg ut berodde på hur min kropp kändes. Jag har alltid gått på känsla. Jag utgick från de 2 km och idag springer jag maraton utan problem. :) Jag var en sådan som hatade intervaller mellan att gå och jogga, det tappade min motivation när jag inte orkade mer än 30 sek jogg om ens de. :P

Jag tror på mjuk träning ibörjan för överviktiga, löpning är ju ändå en sjukt stor påfrestning på kroppen. framförallt knän då man vanligtvis inte brukar ha något bra löpsteg (landar på hälen). Och jag har för mig att ens kroppstyngd fördubblas i fotnedsättningen när man springer, tror jag har läst det någonstans. Det säger ju sig självt att en överviktig har högre skaderisk vid löpning jämt mot en spinningcykel.

Framförallt, skynda långsamt!! Skador är aldrig kul.
#3
•
12 januari 2014 kl 23:01
Gilla
Kimberly: Tack ska du ha. :) Och roligt att du finner den intressant. Jag tror säkert att du/ni/hon hittar en lösning på det hela till slut. Bara man vågar prova lite olika saker så märks det ju rätt fort vad som funkar och vad som är skoj. Tror på er! Heja!
#4
•
19 januari 2014 kl 17:44
Gilla
Hej!

Jag ska delta i både Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon. Sthlm Marathon blir mitt första mara. Jag undrar nu hur ni andra som brukar vara med i båda brukar lägga upp träningen mellan loppen för återhämtning och vara i toppform till sthlm maran?

Jag undrar också om ni inbitna marathonlöpare har några tips till nybörjare som mig som ska springa mitt första? Speciellt under själva loppet, vad ska jag tänka på? Hur hårt ska jag gå ut? Osv. Alla tips är guld värda. :) Satsar på en tid runt 3:30.

Ha de gott!
#5
•
20 januari 2014 kl 22:57
1 Gilla
Jag glömde skriva ser jag att jag tänkt ta det lugnt på varvet som ni flesta förespråkar. Jag ser varvet mer som en skoj uppladdning/träningsrunda inför maran. Ett ypperligt tillfälle att testa tävlingsnerverna och första halvans planering typ. Alltså långt ifrån maxa på varvet.

Jag tackar er alla för värdefulla tips! Jag ska verkligen tänka på det. :)
#6
•
21 januari 2014 kl 07:20
Gilla
Mr.B: Går jag in med tillräckligt starkt mål/syfte så kan jag det. Förra året sprang jag t.ex. vårruset 2 dagar innan varvet utan att maxa. :) Så jag tror att jag kommer klara det. Varvet var så roligt förra året så jag vill inte missa det.
#7
•
9 februari 2014 kl 22:26
Gilla
jag hade det innan på mina långpass när jag var ovan löpare. sedan jag tränade upp bål och förbättrade hållning samt löpteknik så har de försvunnit. :)
#8
•
13 februari 2014 kl 06:34
Gilla
1. nedkylt regn/nederbörd (är reumatiker)
2. ta ett varmt bad efter löparrundan
#9
•
22 februari 2014 kl 18:12
Gilla
Hej!

Jag ska springa Stockholm Marathon 31 maj (ska under 4h, men hoppas/vill runt på runt 3:30). Gbg-varvet 17 maj tänkte jag köra i tilltänkt maratempo som "test" inför maran med tävlingstempo, uppladdning m.m.

Nu är det så också att jag har ett gäng kompisar som vill att jag ska vara med och springa vårruset (14 maj) för föreningen. Jag har tänkt att inte vara med för att spara på krafterna, men är det dumt att vara med och ta det lite lugnare? Som ett tröskelpass alt. lätt distans? Det är ju ändå "bara" 5 km. (Springer normalt mellan 5-8 mil/vecka.) Hur skulle ni gjort? Jag vill ju väldigt gärna vara med för kompisumgänget... Banan är väldigt flack och enkel.

Skulle vara väldigt tacksam för råd och erfarenheter från er. :) Tack.
#10
•
23 februari 2014 kl 16:29
Gilla
Tack för alla goda råd! Lutar åt att jag är med och kör efter känsla den dagen. :) Ser det som ett träningspass och övning till att inte köra på maxväxel under tävling. Kan ju vara till nytta på maran också.

Kenth: Jag har själv inte någon aning om vad min kapacitet till maran är då jag inte sprungit det på tävling innan. Mitt mål är att göra så bra i från mig på maran med kontroll. Jag vet därför inte vad som är realistiskt då jag är rätt ny som sagt. Men träningarna känns bra och min tröskelfart brukar ligga på snitt 4:30 just nu.
#11
•
23 februari 2014 kl 17:04
14 Gilla
För 3 år sedan hatade jag allt som hade med träning och göra, vägde dessutom 130 kg och min reumatism var som värst. Fick gå en akut behandling och rehabiliteringsträning efter avslutad behandling. Detta var mitt steg in i träningsvärlden. Jag blev mer eller mindre tvingad till att träna flera dagar i veckan (övervakad) för att få sjukpenning. Vi (jag och min pt som jag blev tilldelad) satte målet att jag skulle nå en funktionell vardag utan några större förhinder av min sjukdom.

När jag nått det målet och började arbeta igen så kände jag att jag inte kunde ge upp träningen, då skulle jag ju hamna tillbaka i samma onda cirkel väldigt snabbt igen. Dessutom hade jag ju börjat tycka det var kul att träna och hade börjat tycka om spinningpass. Jag vägde då ca 115 kg. En dag i februari 2012 envisades jag med att dra på mig mina 10 år gamla jympadojor och springa (läs jogga/lunka), sagt och gjort. Trots mina 115 kg så orkade jag jogga 2 km non stop. Jag blev så sjukt shockad och stolt över mig själv, aldrig hade jag orkat detta tidigare. Det öppnades en ny värld för mig och det kändes att jag träffat rätt, även om jag var helt död efter dessa 2 km.

Jag satte ett nytt mål, att ta mig runt vårruset vilket jag också gjorde på 33:15 min. DÄR föddes min riktiga passion till löpning, året efter sprang jag på 21:56 min (maxade ej pga gbg-varvet) och sen dess har jag utvecklats till där jag är idag. Milen på runt 40-45 min och ska springa mitt första maraton i maj, stockholm maraton.

Totalt har jag gått ned 65 kg och blivit både symtom- & medicinfri från min sjukdom tack vare träningen. Jag har byggt upp en stark kropp med muskler som bär mig för att underlätta för mina leder, vilket tycks funka utmärkt på mig. Jag har aldrig mått bättre. Löpning är livet! :)
#12
•
25 februari 2014 kl 23:45
Gilla
Vill bara tacka alla er för de fina ord ni gett mig. :) tack!

Och Magnus Segolsson (#46); yes, detta är jag. Kul att läsa lite om dig också, ingen dålig resa du gjort heller! Grymt! Är du medlem i i2 triathlon? :)
#13
•
26 februari 2014 kl 09:50
Gilla
Magnus: jag ska faktiskt bli medlemmar i2. :) stod mellan i i2 och Göta men i2 vinner just för att man är mer fri i den klubben och som du säger så kan man få träningskompisar i alla 3 grenar som jag faktiskt håller på med. :) för om jag fattat rätt så kan man köra individuellt i wåxnäshallen om man vill under utsatt träningstid?

har sett i2 i badhuset när jag simmat för KSS. Dock ät jag inte på långa vägar lika bra. Har bara crawlat i 6 veckor och har precis lärt mig en voltvändning. :P men jag hörde att söndagar är bättre att börja gå på för att "inte känna sig ivägen". Hehe.

Förhoppningsvis ses vi i klubben snart framöver. :) saknar ju lite galna träningskompisar som jag själv. ;P
#14
•
3 mars 2014 kl 21:52
Gilla
Jag instagrammar också, healthyhappyemma :) nästa stora träningsmål är Sthlm marathon.
#15
•
17 mars 2014 kl 07:29
Gilla
Ett annat tips är att träna upp rörligheten i höftböjaren och även lätt styrka när rörligheten är på plats. :)
#16
•
23 mars 2014 kl 20:03
1 Gilla
Jag cyklade med musik förra året och de va ingen som sa något. Kör på som du brukar du! :)
#17
•
8 april 2014 kl 22:55
Gilla
Hej,

Jag ska springa mitt första marathon 31 maj (Stockholm marathon) men vet inte vad som är en rimlig tid för mig att sikta på. Jag vill inte att det ska bli för lätt utan bli en utmaning. Idag gjorde jag en återkoppling med laktattest (blodprov) som visade att jag både höjt mjölksyratröskeln till 173 (maxpuls på 190) och utökat uthålligheten i tröskelfarten. Jag springer ca 6-9 mil/vecka och min tröskelfart ligger på ca 4:45-4:55 beroende på dagsform. Kolla gärna träningsdagboken.

Hoppas på att någon av er lite mer erfarna har tid och lust att ge några råd. :)

Tack på förhand!

#18
•
9 april 2014 kl 07:37
Gilla
Tusen tack för era svar, jag har varit inne liiiite som drömmål på 3:30. Men då verkar inte det helt omöjligt iaf? För att klargöra tröskeln så är det den aeroba tröskelfarten som ligger på 4:56-4:42 enligt testet jag gjorde igår. Säger det er något bättre?

Jag har väl inte tänkt springa så många fler långpass utanför istället lägga in fler varianter av tröskelpass för att minska skaderisken. Det kommer fortfarande bli längre sträckor över 2 mil men i olika tempon. Jag har haft lite problem med piriformis och vill därför inte få ett bakslag strax innan,

Mina 20 km pass hittills har inte varit så ansträngande, jag har känt att jag kan köra en lika lång sträcka till oftast.