Foruminlägg av Robin

Jag har trassel med min ena vad sedan en tid. Jag har läst så mycket jag kunnat på detta forum och andra sajter för att försöka klura ut vad jag har för problem och hur jag skall bli av med det, men har ännu inte någon vettig idé om det hela. Jag försöker beskriva det hela så noga som möjligt, kanske någon annan har nytta av det framöver och förstår samtidigt om ingen orkar igenom det hela.

Bakgrund: Är 43 år och drabbades av problem med en axel under januari 2015, var tvungen att ta paus från mina vanliga fritidsaktiviteter som inneburit en hel del benarbete. Började under vårvintern mycket försiktigt med löpning för att hålla igång kroppen i väntan på att axeln skulle bli bra och försöka komma till rätta med ett par års småstrul med knäna. Lite otippat blev jag väldigt förtjust i löpningen, men fick ganska givet än mer trassel med knäna. Fick i början av april order om löpvila av läkare och sattes på ett träningsprogram för att stabilisera knälederna. I början av augusti kändes knäna bra, röntgen var gjord, felet var funnet och jag hade ok från både sjukgymnast och ortoped att gå igång med löpningen igen. Knäproblem har sedan dess hållit sig borta.

Jag har alltid sprungit på framfötterna, men märkte redan under våren då plötsligt löpningen var det helt centrala, att jag glömt bort hur jag egentligen sprang till och med värnplikten och därefter har det inte löptränats för min del. Väl medveten om att jag har en smula olika fotisättningar för höger och vänster så har jag sedan i våras jobbat rätt hårt på form och hållning så att jag inte skulle arbeta in ett dåligt rörelsemönster. Det kommer inte naturligt till mig att sätta/trampa ned hälarna i marken under löpning, har dock hört från en framfotslöpare till sjukgymnast att hälarna skall tryckas ned, har försökt med detta till och från, men det fungerar inget vidare för min del och hälarna åker nog upp när jag blir lite trött i benen.
Jag tycker att löpningen tagit sig vart efter och under oktober och november började jag finna någon form av smidig balans mellan vilka muskler som jag använde; fotisättningarna för höger och vänster lätt allt mer likartade och löpningen gick allt lättare. Trots att mitt främsta fokus låg på att springa avslappnat och hålla formen så kunde jag konstatera att det på samma gång gick allt kvickare även om det inte kändes så medan jag sprang, jag tog det som ett gott tecken. Vid det här laget sprang jag cirka tre ggr per vecka och då typiskt 2 x 5 km och 1 x 7,5-10 km och slapp mestadels träningsvärk.


Veckan innan: När löpningen flyter på som bäst under november så får jag plötsligt en kväll känning av något som påminner om mycket lätt kramp i vänster vad efter ca 2 km. Jag springer på och efter ca 1 km så ger sig känningarna igen och de sista 2 km hem är helt problembefriade. Vid nästa löppass, två dagar senare, sker exakt det samma, på pricken.

Dag 1: Ett par dagar senare är jag på nytt ute, efter ca 2 km avspänd löpning dyker återigen de nu bekanta känningarna i vaden upp. Jag springer 1,5 km till och förväntar mig att obehaget skall ge sig närsom, men istället drabbas jag av snabbt tilltagande smärta och krampaktiga känningar i vaden och avbryter efter ett par hundra meter till, det går inte att springa vidare, provar att stretcha men det hjälper inte alls, vaden känns stenhård i områdena kring vad jag tror kallas gastrocenemius medial och lateral. Med ordentlig värk linkar jag hem och försöker att stretcha bort det hela men det hjälper inte just något. Det var inte tal om något ”hugg” eller dylikt, smärtan/obehaget tilltog vartefter under ca 1,8 km.

Dag 2: Mycket av värk i vaden kvarstår och efter en hel del googlande så är jag rätt övertygad om att jag fått en muskelbristning och bestämmer mig för att ringa en naprapat som föreslås på webben i samband med muskelbristning.

Dag 3: När jag är hos naprapaten så tror han inte att det är en muskelbristning, musklerna i vaden är ordentligt spända och är det tal om muskelbristning så är det tal om en mkt liten sådan enligt naprapaten. Om det inte bara är att musklerna i vaden som är lite överspända så kan det enligt honom kanske vara tal om ”kompartmentsyndrom” … Han förslår 10-14 dagars löpvila + stretching, promenader och möjligen lite massage (jag äter vid tillfället redan en hel del magnesium pga småproblem tidigare under hösten med kramp i nacke och axel, annars hade även det föreslagits). Vid det här laget känns det som jag fått en ordentlig ”lårkaka” i vaden (spelat rugby förr) och det visar sig sedan i samband med hundpromenader att värken tilltar vart efter promenaderna fortskrider.

Dag 5: Märker inget av vaden i allmänhet, men sätter jag mig på huk så smärtar det lite. Vid det här laget misstänker jag ”gubbvad” efter ytterligare googlande, då kompartmentsyndrom verkade rätt extremt vid jämförelse och jag har enligt typiskt förslag gällande gubbvad fortsatt med magnesium och lagt till multivitaminer ”sport” + ”kompressions sleeves” på vaderna vilket lindrat värken ordentligt i samband med hundpromenader.

Dag 7: Drar jag igång med excentriska tåhävningar, tycker det är hur lätt som helst – och blir väldigt förvånad när jag sedan drabbas av cirka 4 dagars, inledningsvis brutal, träningsvärk men bara i den dåliga vaden. Kör sedan på nytt tåhävningar och märker inget därefter.

Dag 14: Efter 14 dagars löpvila, testar jag försiktigt och så avspänt som möjligt ”jogga 4,5 km eller tills det känns minsta lilla i vaden”, rustande med mina åtsittande ”compressions sleeves” på vaderna. De första 2,2 km går hur bra som helst, det känns som jag utan ansträngning svävar fram och sedan är det utan förvarning tvärstopp längs bara ett par löpsteg, vaden blir hård inne i gastrocenemius-området och det känns mest som kramp. Utan smärta linkar jag direkt hem och försöker stretcha ut problemet och efter 6-8 h så känns det hyfsat ok, inte mycket värre än väldigt kraftig träningsvärk.

Dag 17: Efter ca 10 dagars tåhävningar + stretching morgon och kväll av inre och yttre vadmusklerna gick jag upp en våning där hemma och halvvägs upp för trappan bränner det till som ”tusen nålar” i den dåliga vaden, men det släpper direkt vid toppen av trappan när belastningen avtar.

Dag 19: Promenerar till jobbet, efter 700 m vart det på nytt ”tusen nålar” inne i vaden och sedan övergick det till stum känsla och ömmade en hel del när jag med lätt hälta fortsatte mot kontoret. Efter ytterligare 1,5 km så avtog ömmandet ganska snabbt, och med vaden spänd som ett vedträ kunde jag ganska obesvärat fortsätta promenaden de sista 600-700 meterna.

Dag 25, cirka: En sjukgymnast som har en del erfarenhet av kompartmentsyndrom och som är specialist på ben/fötter menar att jag inte har kompartmentsyndrom på framsidan av underbenet, vilket skulle vara det mest sannolika i samband med löpning. Men konstaterar att jag har väldigt spända vadmuskler samt muskler på utsida lår, borde bli vastus laterails och att jag sannolikt skulle ha stor glädje av en omgång idrotts-/djupverkademassage.

Dag 26, cirka: Min ”vanliga” sjukgymnast får höra om mitt uppkomna problem med vaden och utesluter snabbt kompartmentsyndrom, det finns inget i min beskrivning som tyder på det. Typisk ”gubbvad”, vilket på samma gång menas vara ngt vagt. Konstaterar att mina ”vadmuskler” i båda benen är väldigt spända och tycker att det är bra att jag akut bokat tid för ”idrottsmassage” samma dag. Det vart en smärtsam mangling av massören som även han konstaterar att mina vadmuskler var väldigt spända och föreslog lite varianter på stretching för att bättre komma åt olika vadmusklerna.

Dag 27, cirka: Föregående dags massage har rört upp ett getingbo av irriterade muskler. Men de ger sig delvis under de följande dagarna som en följd av flitig massage med foam-rollers, mini-kavel, taggiga massagebollar och dylikt.

Dag 32, cirka: Sjukgymnasten konstaterar en försiktig förbättring vad som gäller de spända musklerna, men går enligt planen intensivt loss på mina båda vader med ”dry needling”, det kändes något så in i … Förhoppningen är att behandlingen skall få mina spända och svårmasserade muskler/muskelknutor att slappna av. Sjukgymnasten föreslår att jag skall försöka springa en sväng när musklerna lugnat ned sig ngr dagar efter behandlingen. Under kvällen känner jag av en hel del aktivitet i de besvärade/nålade områdena.

Dag 33, cirka: Lägger till massageverktyget ”The Stick” i det s k Travel-utförandet till arsenalen av massage-hjälpmedel. Denna variant av The Stick är flexibel i motsats till min kavel och visar sig snabbt vara så bra som jag hoppats för de trilskade och scharlottenlöksliknande ”muskelknutor” som nästan hela tiden trycks undan av de andra massage-hjälpmedelen precis innan jag får någon hyfsad belastning på dem. Som en ren bisak så har jag nog inte lyckats att få bort en enda muskelknuta genom att applicera hårt tryck på den som ofta beskrivits i olika DIY-artiklar, men jag nog lyckats att men rätt mycket kraft att massera bort två lättåtkomliga som inte kunde smita åt sidan vid belastning.

Dag 36, cirka: Egenmassage har undan för undan minskat omfånget och hårdheten på de s k muskelknutorna. Nivåerna på det generella obehaget som dykt upp i samband med användningen av The Stick (lite som foam-rolling när det är som ömmast och nervigast) fortsätter att minska men fortsatt finns det gott om partier som jag helst skulle sluppit mangla med verktyget. Jag ställer in en intervall-app på 90 sek löpning och 90 sek gång och hoppas att jag efter grovt sett 3,5 veckors löpvila, strecthing och massage skall kunna ta mig cirka 5 km i mycket försiktigt tempo – det hela avlöper bra.

Dag 40, cirka: Förnyat försök med intervall-app på 105 sek löpning (försiktig) och 75 sek gång, målet är cirka 5 km. Jag når cirka 4 km och sedan skjuter det plötsligt, under tre steg upp ”tusen nålar” från i höjdled ungefär mitten av underbenet mot mitten av vadmuskelpartiet bakom eller i bakkanten av gastrocenemius-området. Avbryter direkt och får en vis anspänning i vaden men det känns inget speciellt. Får lite träningsvärk dagen efter, för övrigt OK.

Dag 44, cirka: Skall imorgon träffa sjukgymnasten (med nålarna och som fixade mina knäproblem) och kände att det för besökets del kunde vara idé att försöka se hur det gått med vaden de senaste dagarna som generellt sett känts bra. Backar tillbaka något och ställer åter igen intervall-app på 90 sek löpning och 90 sek gång. Tar mig cirka 3,5 km innan jag känner jämförelsevis lätta ”tusen nålar”-stickningar ”bubbla upp” från mitten av vaden mot området bakom gastrocenemius-området. Avbryter direkt och efter någon minut känns inte den dåliga vaden mer än den bättre. Nu ett par timmar senare så känns den dåliga vaden lite mer tilltufsad en den bättre vid promenad.

Jag får mer och mer en känsla av att det är soleus-muskeln som spökar även om de s k muskelknutorna sitter i gastrocenemius medial och lateral och då i synnerhet i lateral.

Första gången det slog till var det ett segdraget förlopp över 1,8 km som slutade med ett vedträ till vad och 2 dagars hälta och kraftig värk. Andra gången stumhet som kom snabbt och gick över ganska snabbt. Tredje gången som stumhet och stickningar vid vanlig promenad, sannolikt påeldat av tåhävningar. Fjärdegången som distinkta stickningar kom och försvann blixtsnabbt. Idag, femte gången som försiktiga stickningar som säkert snabbt tagit sig om jag inte avbrutit direkt.

Låter detta som ”gubbvad” och att jag föreslagits aktivitet i ett för tidigt stadie?

Det där med känslan av en skruvmejsel i vaden har jag inte varit i närheten av, men stundtals stenhårda vadmuskler absolut. Efter dagens genomgång hos sjukgymnasten vidhöll han att det mest är tal om gubbvad (och visst låter tennisleg bättre) och att det sannolikt är s k muskelspasm/spasmer i soleus som spökar och skapar problemen.

Egenmassagen hade gjort stor nytta, vaderna var generellt mycket mer avslappnade och det var mycket enklare att sätta ”nålarna” på rätt ställen. Förra gången hade det visst bitvis varit svårt att få in nålarna i musklerna. Visst gjorde det ont även idag, men smärtnivåerna måste nog åtminstone ha halverats sedan innan julhelgen.

Uppmaningen var att ca 48 h efter nålarna fortsätta med massage. Tåhävningar kunde jag avvakta med, skulle istället fortsätta att springa, men jag skulle inte springa till dess att jag fick några känningar i vaderna. Skulle börja med 2 km och istället för att öka på distansen vart efter öka tempot så att jag tilläts att springa så naturligt som möjligt. Mer nålar om 9 dagar ...

Lite googlande om muskelspasmer/skelettmuskelspasmer tyder på att det typiskt orsakas av överanvändning eller överbelastning av muskel och att den i vissa fall måste masseras för att den skall kunna slappna av igen. Så någon form av överansträngning lär vara grundorsaken. Sen har kanske anspända muskler ställt till det ytterligare. I min ”bättre vad” har jag en s k muskelknuta som i en eller annan omfattning åtminstone måste hängt med sedan i somras utan att vid ngt tillfälle slappnat av helt, få se om jag kan få bukt med den med The Stick, trycker jag på den med fingrarna eller foam-roller så trycks den bara undan.

Trots att jag inte fått ordinerat tåhävningar så funderar jag på att så småningom få fart på dem med hjälp av en hel del extra vikt och som föreslagits göra ganska få, de vanliga obelastade verkar inte riktigt göra någon nytta för min del.

Magnus: Jag har onekligen en del kvar att lära om egenmassage. Vid mitt senaste besök hos sjukgymnasten kommenterade han mina muskelknutor – med tonläge om underdrift – ”att vi nu hade del att jobba med …”. Motsvarande status hade nog den värsta muskelknutan när jag slutade att jobba på den i september med tron att det var ett normaltillstånd. En sak är säker, så här illa skall det inte bli igen.

Per: Jag har sedan strulet började till och från använt kompressions sleeves från tyska CEP, enligt deras storleksguide så skall min valda storlek ha tajt passform. En lite stund efter jag satt på dem får jag ofta en lätt bultade känsla i vaderna, men jag föreställde mig att nog att de skulle sitta tajtare. Jag tittade även på storlekstabell för dina Compressport calf och fann att min ena vad skulle ha en storlek och den andra än annan. Jag har sedan augusti ätit 2 x 750 mg Magnesium Citrat från TopFormula på inrådan från naprapat. Ca 3 dgr efter jag började äta Mg så försvann småkramper som jag hade haft kring axel och nacke sedan månader + småtrilskande muskler som går från knä till de fyra mindre tårna. Jag misstänker att jag petar i mig långt mer Mg än jag behöver och funderar på att nöja mig med 2 tabletter multivitamin MittVal Sport som enligt förpackning skall innehålla 80 % av dagligt behov av Mg och möjligen komplettera med 1 x 750 mg Magnesium Citrat eller annat som folk har goda erfarenheter av, det verkar vara många åsikter om vilken typ Mg som funkar eller är bäst.

Oldboy: Jag köper alla dina förslag och råd rakt av. Min sjukgymnast som mest arbetar med idrottare var inte alls förtjust i tanken på försiktig ”jogg” eller dylikt, precis som jag själv upplever att det är svårt för mig att springa långsamt och försiktigt då det lätt bli märkliga belastningar, var det också hans erfarenhet att sådant lätt kunde göra mer skada än nytta. Får klura på hur jag skall få tillräcklig vikt på mig så småningom vid tåhävningarna. Jag kan nog fylla en ryggsäck med 40-45 kilo men sedan blir det knepigare, kanske dags för ett gymkort mot slutet och ta till någon maskin.

Henrik: Tack för tipset om videon, jag använde delvis ungefär den tekniken för att få ordning på två tunnare muskler på utsidan av underbenen (jag tror de hade blivit irriterade under våren pga att jag skiftat till barfotaskor vid allt utom löpning och gick många kilometer per dag med hund), kompletterade även med minikavel vars kant nåde ned och kunde rullas i längdled längs musklerna, det var nervigt obehagligt i början och precis som de beskrev så vart det efter en stund en domnad känsla i musklerna. Det är inte lätta att hålla sig ifrån löpningen de första dagarna av vila, men skall jag välja någon tid på året för ordentlig löpvila så är det nu. ?

Generellt har jag i samband med starten av ett löppass (eller annan uppvärmning som inkl löpning) trots försiktig uppvärmning innan haft en känsla av att benen oftast känns väldigt stela och att lederna känns väldigt råa och knackiga, för min del brukar det nog hålla i sig i första stadiet cirka 600-1000 m. Sen tar det sig ganska snabbt och efter tot 2 km så är det inget jag tänker på. När jag googlande kring massageverktyg som t ex ”The Stick” så var det någon som föreslog att en skulle använda den i samband med uppvärmningen för att snabbt öka cirkulationen i musklerna, typ 30 sek per muskelgrupp. Då jag tydligt märkt vilken skillnad det blir med massage med The Stick på ett problemområde, t ex mellan hälsena och yttrevadmuskler, som på mig nu har varit stundtals väldigt nervigt och känsligt, typ så nackhåren ställer sig på ändan och huvudet frågar en om man verkligen vill detta, efter 10-30 sekunders allt mer belastat rullande på området så avtar ofta obehaget ordentligt eller helt. Inför de tre senaste rundor så har jag som föreslogs gått loss rätt friskt på bena och mjukat upp dem med massageverktyget under ett par minuter, gjort lite dynamiska rumpsparkar, trippat lite på framfötterna, lite höga knä, kanske ngt mer och sedan har jag börjat springa. Förvånade nog så har jag inte alls haft den första väldigt råa och knackiga känslan i bena, och då har jag inte ens sprungit den första biten på mjuk gräsmatt som jag gärna gör. Intressant att se om detta består eller om mitt fokus kanske mest har varit på att springa försiktigt. Såg här om dagen att Stadium i en butik sålde någon annan varit av en sådan där massagepinne/verktyg från Casall för ca 200 kr. Min fick jag via postorder från Finland för 400-500 kr.

Stort tack för råd och inputs!

Jag råkade här om året ganska plötsligt ut för yrsel, stundtals mycket kraftig, ibland t ex samma känsla som om en snurrar runt riktigt snabbt och sedan försöker hålla balansen eller som om en skulle vara lite berusad med tokig synkorrektion. Yrseln kom när jag riktade ansiktet ngt nedåt eller när jag lade mig ner och tilltog ofta om jag i samband med det gjorde någon snabb rörelse med huvudet. Min bättre hälft trodde att det handlade om s k kristallsjuka som en arbetskompis till henne ibland råkade ut för och det kunde typiskt en sjukgymnast fixa (kolla med vårdguiden på webben). Jag fick en akuttid och sjukgymnasten trodde spontant att det just handlade om kristallsjuka och gick igenom någon kontroll alt. gjorde någon ”tillrättaläggning”. Det blev inte bättre på studs, vilket det tydligen skulle ha blivit om det var kristallskjukan, varför det letades vidare. Allra längst upp i nacken fann sjukgymnasten snabbt en nackkota som satt fel och som tryckte på något, minns inte vad, som var huvudorsaken till yrseln. Sjukgymnasten fick rätt på kotan och undrade om jag hade fått en kraftig/distinkt smäll på ett eller annat sätt på sistone. Visst hade jag det, jag hade hoppat ned i en vattenfylld bassäng och helt missbedömt djupet och landade på hälarna med raka ben, det kändes rakt igenom hela kroppen. Jag uppmanades att inte ligga på säng/soffa med nacken kraftigt bokad då jag läste eller kollade på tv, det kunde provocera fram yrseln igen. Och så blev det nog, var tillbaka en sväng till efter någon vecka och så lossades nackkotan igen, sen försvann yrseln helt.

Som tillägg till #4: Hustruns kompis besvär av kristallsjukan brukar nog sträcka sig över någon till ett par dagar då hon illamående och har mer eller mindre yrsel och inte alls kan arbeta.

Det verkar finnas "crab walk" och "crab walk". Jag är rätt säker på att det är "crab walk" enligt Tage/#8 som jag gjort av och till senaste året, används för att stärka fötterna vid bl a problem med plattfothet. I början var det mycket jobbigt att ta sig 3 x 25 cm med kvalitet. Har sedan dess gjort det ett par ggr i veckan och gjorde så sent som igår 3 x 40 cm, även det var jobbigt mot slutet.

Min dotter fick förra vintern hastigt problem med fotvalven och plattfothet. En plattfotad läkaren (enligt egen utsago med en plattfotad släkt) skrev remiss på specialgjorda iläggssulor och menad bestämt att det var det enda som behövdes. Efter en hel del plöjande på webben kom jag fram till att boten på problemen nog förr var fotgympa + barfotaskor för att stärka upp fötterna. Jag testade förts själv att gå 3-4 veckor i ett par Vivobarefoot Trail Freak och hade en betydande träningsvärk under den tiden, så visst var det intensiv träning för mina fötterna.

Vi träffade sjukgymnast och fick ett enkelt träningsprogram för fötterna som skulle räcka väl och till dessa lade vi till två styrkeövningar som jag sett i samband med barfotalöpning. Totalt tar det väl 8-10 min att köra igenom våra övningarna.
Dottern växlade i början mellan ett par tunna Vivobarefoot Pure och ett par skor med gjutna iläggssulor, efter par veckor valde hon efter eget huvud att bara använda barfotaskorna. Efter ett par månader märkte hon inte just ngt av fotproblemen och så har det fortsatt.

Sjukgymnasten verkade rätt skeptisk till idén om barfotaskorna under våren då vi drog igång med fotgympan. Men vid återbesök mot slutet av sommaren, efter att dottern uteslutande hade gått i sina Pure under 4 månader (de är väldigt minimalistiska, som att gå barfota med punkteringsskydd), så vart hållningen minst sagt annorlunda – fötterna var ju i mycket bra skick trots att det slarvats en hel del med fotgympan under sommarlovet ... Numera, mindre än ett år efter det hela tog fart så är hon helt ok, men vi kör på med gympan och våra barfotadojor annars lär det nog gå utför igen.

Jag har utan framgång försökt att finna ett filmklipp som skulle visa "crab walken" som vi kört den.

Jag äter sedan mer än 2,5 år mestadels lågkolhydratskost 5 dgr/v, de övriga 2 dgr/v äter jag typiskt en del pasta, ris, choklad, bananer och dylikt. Vid distanser upp till ca 10-11 km märker jag ingen skillnad på min prestationsförmåga (springer inte längre än så) som jag kan koppla till vad jag ätit innan. Jag blev rätt nyfiken på detta under hösten då en kompis som håller på med swimrun och korta ultralopp testade att kapa kolhydraterna under hösten, under de första 10 dagarna förflyttade han sig i snitt 10 % långsammare, sedan gick tempot upp igen till det normala. Om han kunde tappa 10 % så tänkte jag att jag möjligen skulle kunna vinna säg 5 % med kolhydrater i kroppen. Jag provad olika former av kolhydratladdade raketbränsle (typ lite extra bananer + Snickers ett par h innan träning) men det gjorde varken till eller från på ett tydligt sätt, för min del verkade det ha större betydelse om jag ätit ordentligt kvällen (äter inte frukost, varför lunch och kvällsmaten är viktigt) innan träningspasset och än mer hur pass mycket jag tränat/vilat dagarna innan.
Min kompis dipp gällande prestationsförmåga verkar vara rätt typisk om en inte är van vid att stå sig utan hyfsade mängder kolhydrater. Att jag på min ”motionsnivå” (dock välklockad) inte kunde märka någon tydlig förbättring eller ens tendens vid preppade med kolhydrater menad en lchf-fantast till kompis, sannolikt berodde på att min kropp är van vid att växla mellan att bränna fett och kolhydrater. Jag antar att kroppen är bra på att anpassa sig och att lite socker eller kolhydrater mer eller mindre inte gör den stora skillnaden vid aktuella distanser om kroppen får en chans att vänja sig.

Det du beskriver låter precis som en mildare variant av en grej som jag råkat ut för några gånger, med skillnad att när mitt trassel väl dykt upp så har det nog gjort sig påmint i större utsträckning. Jag förstår att du gjort EKG för nog känns det allt som om det skulle kunna ha med hjärtat att göra. I samtliga fall som jag fått detta ordnat av sjukgymnast (som är duktig på ”tillrättaläggningar”) eller kiropraktor så har det varit ett revben som hamnat fel i sitt fäste mot ryggraden.

Jag har i brist på akuttid flera gånger mildrat känningarna och ibland t o m löst problemet och likande trassel i bröstryggen, genom att rulla runt på en hårt pumpad fot- eller handboll, lite som folk foam-roll:ar ryggen, med skillnad att jag inte har rumpan i golvet. Det gäller att verkligen försöka slappna av när en rullar runt med bröstryggen/ryggraden uppe på bollen, annars kommer musklerna hålla emot så källan till problemet inte kan tryckas rätt.

Drogs med detta senast i somras och fick så snällt vänta på att semestern för min kiropraktor skulle ta slut, lyckades inte fixa det själv den gången. Fick det inte avhjälpt av en naprapat som fick problemet beskrivet för sig, hen hade någon annan diffus förklaring efter ha kollat på ryggen. När kiropraktorn var tillbaka från semestern så bekräftade denna att det mycket riktigt var ett revben som satt fel och inget annat.

Jag är sedan länge mycket förtjust i Buff:ar och bättre kopior, s k ”multi headwear”, och idag fann jag till min glädje på TGR/Tiger deras bud på ”multi headwear”. Kvalitén var mycket behaglig, fanns i två enfärgade alternativ: Fluorescerande ljusgult el. svart, till det helt fenomenala priset 30 kr/st. Slog till på två fluo. gula, det kan vara att färgen tvättas ur på nolltid men det duger fint till träning då de känns behagligt inkörda från start.

Jag fick stötvågsbehandling för ett parveckor sedan och det var mindre dramatiskt än jag trodde efter läst om det lite vagt på webben. Det var en limpistolliknade manick som hade en luftdriven pistong som hamrande/slog och på så sätt skapade stötvågor. Tror att den i mitt fall var ställd på halva slagstyrkan (2,5 bar) och det var helt ok jämfört med en hel del annat som jag råkat ut för hos sjukgymnasten.

Det där med "sittknölen" låter bekant, jag hade lite allmänt strul med höftpartiet i somras och delvis kändes det som när jag satt i bilsätet hade en potatis under mitt vänstra hamstringfäste, är ganska säker på att det var samma parti som du beskriver. Även kändes det som att mitt högra ben vara lite längre än det andra. Det var stundtals riktigt jobbigt att sitta så kort som 10-15 min och 1 h i bilen kunde vara en plåga, lite som en malande krampkänsla vid hamstringfästet. Kiropraktorn var på höftpartiet i flera omgångar och "knäckte" det rätt, till sist gick det över. Hade ngt litet återfall i slutet av förra veckan och fick en kvick förklaring om varför det ena benet upplevdes som längre än det andra, tyvärr så lade jag inget av det mer precis på minnet, det var lite diffust. Har "de" någon idé om vad som skulle kunna ligga bakom ditt problem?

Jag använde Asicis Super j-33 (som jag tyckte var mycket bekväma vid framfotslöpning) under ett par månader i höstas. Det vart tyvärr inte många mil med dem innan det tunna yttermaterialet snyggt och likformigt brast på båda skorna på vardera sida i höjd med framkanten av främre trampdynorna. Det gick i princip inte att skönja något som som helst slitage på sulornas slitytor. Måste ha varit något fel i designen eller materialet eller en kombination av båda, kanske jag hade ett par måndagsex. Saknar dem men mycket.

Hej, har en Apple Watch 1 som jag provat med olika appar för att ha lite koll på hur det går på mina olika rundor. Använde först Runkeeper men insåg att den ofta mätte mina rundor helt fel i förhållande till Eniro Kartor m fl om jag mätte faktiskt rundor med deras mätverktyg. Provade istället med Strava som verkad mkt exakt första veckorna och funderade inte så mkt mer på det under ett par år. När jag börjar springa så sätter jag igång Strava på klockan. När jag sprungit klart stänger jag av den med ett getöga på ungefär vad det tog och springa en given sträcka, säg 10 km. Väl hemma så kollar jag i min Iphone hur det gick mera precis och då verkar det som att Stravas app i mobilen kapar någon minut eller två från vad klocka sade när jag stoppade mätningen. Säg att jag jag stannar klockan på 1 h 7 min blankt och sedan säger appen i mobilen att rundan tog 1h 5 min 35 sek. Och detta verkar ske systematiskt, tiden ändras från "stoppet" på klockan till vad app:en i mobilen säger att rundan tog. (Apple Watch 1 har ingen egen GPS, den använder mobilens) någon som vet vad som händer med de typiskt ngt snabbare tiderna som redovisas i mobilen?

Hmm, det lär nog fortsätta. Tack för svar!