9 maj 2019 kl 14:37
Hej hej allesammans ??
Börjar med lite bakgrund...
Jag är ny på det här med löpning (eller all sorts träning egentligen) och även här.
Började träna/jogga i påskas 2018, alltså för drygt ett år sen, 36 år ung?? Gruppass på Friskis blandat med löpning o har sen i november försökt vara i gymmet ibland oxå.
Jag har aldrig tidigare idrottat eller tränat, inte ens som barn/ungdom, men bestämde mig så i fjol för att prioritera mig o mitt välmående högre efter att i många år bara prioriterat barnen.
Jag har alltid hatat löpning o hade inte sprungit sen skolgympan. Och då hatade jag det, blodsmak, håll o mjölksyra var min bild av det. Men under en promenad i slutet på mars bestämde jag mig för att prova jogga några lyktstolpar bort för att se hur det kändes. När jag kom hem hade jag sprungit 5km utan stopp o det hade hela tiden känts lättsamt o lagom ansträngande, så där o då jag fick blodad tand.
Jag har sprungit regelbundet sen dess o har även i vinter försökt få mig ut en gång i veckan eller iaf var tionde dag??
Efter två månaders löpning, i början på juni, sprang jag min första halvmara. Det gick liksom så lätt o jag visste inte hur stor risken för skador var när kroppen inte är van löpning?? Men det gick bra o jag har fortsatt fått vara helt skade- o krämpfri o löpningen är nu mer min meditation. Jag springer enbart på känsla, väljer aldrig sträcka eller tempo före. Det blir vad kroppen känner för.
Jag har inget egentligt sug på att bli snabbare, kunna springa längre osv. Jag är livrädd för att min gamla skolgympa-erfarenheter med blodsmak, mjölksyra osv ska komma tillbaka o vill bara att löpningen ska få fortsätta kännas som den gjort det här året. Helande, energigivande o som min meditation??
Nu till min fundering.
Jag ligger väldigt högt i puls när jag springer. I torsdags sprang jag 17km med ett snittempo på 5.45 o hade en snittpuls på 200.
Jag pressar mig som sagt aldrig i löpningen, utan springer alltid i ett för mig behagligt tempo o känner mig aldrig helt slut när jag är hemma igen. Så även denna gång. Ändå har jag alltid snittpuls däromkring.
När man läser om löpning så läser man ju ofta om att man ska variera med att köra löppass med låg puls kring 130-140 o jag kan inte förstå hur det ens är möjligt för mig att göra.
Är det farligt att ligga så högt i puls när jag är ute o kan jag ens göra nått åt det?
