Foruminlägg av Christine Andersson

#1
•
13 november 2011 kl 13:29 Redigerad 13 november 2011 kl 13:31
Gilla
HEJ, HEJ!
Jag är anmäld till Stockholm Marathon 2012, min allra första.

SÅ HÄR ÄR DET!
Jag är helt nybörjare inom löpning så därför skulle jag vilja be er att dela med er av alla era erfarenheter om vad man bör tänka på när man ska genomföra ett Marathon.
Man kan tycka att det var ett stort steg från att inte ha lufsat någonting innan till att ta sig runt en Mara på 42 195 meter. Jag vet att det är stort men nu är det bara att gilla läget!! Går inte att tänka fel nu så jag lägger inte så stort fokus på det utan gillar helt enkelt läget!
SÅ HÄR SER DET UT IDAG!
Jag följer ett program idag som handlar om att ta sig runt Maran på 6 timmar. Alltså bara ta mig runt.. eftersom maxtiden är 6 timmar. Jag är nu inne på v.12 av 26 veckor och jag lufsar 3 gånger i veckan.
Igentligen så är denna grej ett sätt för mig att komma igång med träningen. Det är själva resan till Marathondagen som är en utmaning för mig just nu. Jag har en del onödiga kilon som skulle behöva släppa taget efter vägarna, men hungern visar sig mer påtaglig när man lufsar också, men jag fortsätter kämpa på. Förutom dessa tre löppass blir det 2-3 pass aerobic i veckan för att träna lite styrka...
IBLAND KAN JAG KÄNNA..
...känna mig sliten i kroppen..
.. känna av höfter och knän..
...MEN känner hur gott jag mår efter varje avklarat pass.
....att jag är stolt att kan lufsa en hel mil nu utan att stanna.

JAG VET att jag har lång väg framför mig.. men jag ska kämpa på..
Berätta för mig VAD jag ska tänka på.. HUR jag ska träna och allt annat som en nybörjare bör veta.. T.ex nu på vintern, är det något jag ska tänka på när jag tränar ute? Bra skor är ju Prio 1, använder nu Asics Nimbus 13, de passar mig bra..
Ha det!

Önskar TIPS! på bra och glad löpmusik..

#2
•
13 november 2011 kl 16:09
Gilla
Tack snällaste!

Senad jag har förstått att det är viktigt att lyssna på sin kropp när den börjar protestera, men det är så lätt att tänka fel och känna det som ett misslyckande när man får lov att hoppa över ett pass pga att kroppen inte vill.
Punkt 4. Njut! Jag känner att jag är på G..Det har vart många motsträviga tankar innan jag tagit mig ut, men jag har övertalat mig själv varje gång, vilket jag är sååå stolt över..
Punkt 7. Spontanspring! Jag längtar dit, jag vet att jag snart är där
Punkt 8. Menar du att jag borde köpa andra märken på löparskorna?
Punkt 9. Man vill ju ha någon som springer likvärdigt som mig själv..det kan vara svårt att hitta..På långpasset en gång i veckan har jag en snäll vän som ställer upp och gör mig sällskap, men hon är "så mycket bättre", men jag är glad så länge hon orkar med "mitt" tempo.
Punkt 10. Har ingen löparförening här, bara ett gäng brandkårskillar m.fl som är aktiva och löper 3 ggr/vecka..(en av dessa är min gubbe) men som sagt, bara killar.. som förutom är ljusår från där jag befinner mig. MEN Idag skulle jag nog klå dem alla för de var med på 8 h Ultra mellan i går lördag, så idag är det inte mycket med dem kan jag tro..
Tack snälla Senad för alla dina tips!
Vänligen Christine
#3
•
13 november 2011 kl 18:41 Redigerad 13 november 2011 kl 18:42
Gilla
TACK Tom-Ingar...
Du ska veta att man blir stärkt och glad över att höra att...jag citerar,,Du är redan en vinnare Christine, du har gjort en dramatisk ändring i ditt liv, och genom att du satt dig själv ett konkret mål, kommer du att klara det."

Det kommer ofta svackor då man inte tror ett dugg på sig själv och undrar vad man gett sig in i..Hur kan jag som aldrig hållit på med löpning börja med nåt så stort? Ja, den frågan ställer jag mig ofta.. Men då är det bara att bita i det sura äpplet och tänka på alla hejar rop och på de som tror på mig.. Jag ska tänka på det du skrev vad det gäller passet efter att jag är klar med mina 26 veckor...Åter igen Tack! Ha det och lycka till själv !!/Vänligen Christine
#4
•
13 november 2011 kl 22:47
Gilla
Andreas... visst är det så att hör man en bra låt så sjunger man gärna och högt..helt avstäng från omvärlden...men jag tycker bra pumparmusik gör att det går lättare att lufsa och sen slipper man höra sitt eget flås... lycka till!

Tack Martin för att du tror på mig, bra tips med vattenlufs och vattengympa... Sånt kan man aldrig få fööör mycket av..Min älskade lilla gubbe tror på mig mer än jag tror på mig själv...självförtroendet måste putsas till en hel del.. "Jag kan springa jag är inte rädd"

Ja visst är jag klok Mikael som inte lägger ribban högre än så.. den är högt redan NU! Än har jag svårt att se över, men jag har några veckor på mig..

Staffan kul att läsa att du tycker jag har kommit långt, verkligen! Jag minns när min sambo sa till mig att jag skulle lufsa det saktaste jag kunde i 5 km varav de sista 3 km på den turen bara är uppför... sen sa han åt mig att jag skulle vända.. han sa att sen kommer du bara ´kunna rulla hem och benen kommer gå av sig själv.. Jag gjorde som han sa...jag var såååå stolt när jag kom hem och hade lyckas utan att stanna en endaste gång... vilken känsla..Men som sagt...jag lufsade det saktaste jag kunde... ska titta på din blogg i morron, spännande..TACK!

Tom-Ingar... det ska jag verkligen göra..Jag ska ta mig en funderare under natten på -Varför jag löper??...Den frågan var intressant..Varför löper "alla" andra för som har löpt betydligt längre än mig??

#5
•
14 november 2011 kl 14:17
Gilla
Jasså Eva du tycker jag är modig... Ja man kan ju fundera ibland vad man har gett sig in på.. Men jag har vart på Marathon i Stockholm de senaste ..ja låt säga de senaste 5 åren, men då bara som stöd för min andra hälft och fotograferat en hel del... När jag farit fram UTANFÖR banan har jag då sett de kvinnor som är både äldre och kraftigare än mig... jag har verkligen beundrat dem..vilka kvinnor!! Men det är nog där jag har fått lite jävlar i namma och tänkt...varför ska inte jag kunna??
Visst! Du nämnde alla fördelar med átt lufsa, ska tänka på allt det när det går trögt...Jag har nog oxå fått magmuskler, men de är inte synbara (än) haha..
Tack Eva för ditt inlägg...ja håll koll på mig vettja..då vet jag att jag inte kan fuska nåt... Vi ses på HEL maran 2012!!
#6
•
14 november 2011 kl 14:45
Gilla
Tom-Ingar..
Allt du skriver håller jag helt med om... Det finns sååå mycket fint runt omkring i naturen att lägga tanken på när man är ute och lufsar...eftersom mitt stora intresse är att fotografera så ser jag så mycket fint som skulle passat bra på bild..
Du tar även upp att det är bra att träna under jobbiga förhållanden, det tror jag oxå..man ska inte välja de enklaste och plana vägarna...men nu ett tag har jag gjort det, endast för att jag ska känna att jag har orkat mig igenom passet för att ha med mig det till nästa gång..men jag vet att framöver får jag lov att lägga ribban lite högre så det blir lite tuffare.. Man ska ha känt på en del när man står på starlinjen,,
Min sambo tränar ofta så..han är otroligt stark i psyket och tillåter sig aldrig att tänka fel när det går motigt för han och just där skulle jag behöva bli bättre...att bli bra på att inte tänka ner mig på negativa saker när det går motigt, inte känna efter så mycket utan bara köra på.
Jag är där du beskriver att vertyget är löpning för att nå målet...där befinner nog jag mig NU..Jag som aldrig trott att jag skulle orka springa en mil..det var ju utopi för ett halv år sedan.. men jag känner mig fortfarande osäker varje gång jag ska ut på lördagen på ett något längre pass på 12-15 km.. men blir sååå glad varje gång jag fixar det..
Mmm där befinner jag mig...
MÅLET är ingenting, vägen är ALLT!
"Allt blir bar tillslut och blir det inte bra är det inte slut än!" Ha det/Christine
#7
•
14 november 2011 kl 22:20
Gilla
GRATTIS Mattias till ditt 100 mila kliv.. och alla tappade kilon...

Själv befinner jag mig där då jag börjat luffsa för att bli av med en del kilon...Målet jag satte upp var en anmälan till Marathon i Stockholm 2012.. Det är resan dit som är det som känns mest betydligt för mig. Jag vill också kopmma dit och känna hur lätt det kan gå att lufsa utan alla onödiga kilon..

Magnus o Mattias.. ni har bevisat att man INTE ska ge upp.. Härligt! Fortsätt som ni gör..det leder bara framåt..
// MVH Christine som hoppas på att själv ska kunna skriva att hon oxå har tappat en hel del kilon om några veckor ; )
#8
•
15 november 2011 kl 20:27 Redigerad 15 november 2011 kl 20:29
Gilla
Intressant läsning...
Det slår aldrig eller väldigt sällan fel att jag får stanna och gå ut till skogs för att uträtta mina behov. Jag har lufsat på tom mage, men likt förbenat har jag fått stannat till för att uträtta mina behov. Så länge jag håller mig i närheten av skogen går det ju bra, men jag funderar på hur det ska gå på Stockholm Marathon..där lär väl inte bajjamajjorna stå på rad i 42 km.Å man är ju inte själv heller...Det är ett av mina stora problem som jag INTE vet hur jag ska lösa...
Men jag hoppas att...som många skriver att kroppen ska vänja sig med löpningen eftersom jag är nybörjare som på när 6 månader,..

Lycka till och hoppas det går över..Vänligen/Christine