annons

Foruminlägg av Henrik Sidebäck

#1
1971 • Stockholm
3 juli 2008 kl 14:29
Hej Boel,

Jag har en Polar F4. Den klarar grunderna hyfsat.
- den har inget inbyggt minne, så jag noterar alltid sträcka, tid och snittpuls efter varje pass
- den har en konfigurerbar pulszon (min-max) så jag ställer om den innan passet beroende på vaqd jag tänker göra. Funkar tillräckligt bra för enkla pass, men ger noll stöd för sofistikerade intervallpass.
- kostar strax under en tusenlapp och kan dubblera som en ful men sportig platsklocka.
- jag använder den för att hålla mig på planerad ansträngningsnivå och för att kunna se om jag blir snabbare vid viss ansträgning.

OBS: skulle jag köpa en idag skulle jag skaffa en som kunde ta mellantider. Då är det lättare att skilja på uppvärmning, själva passet och nedjogg. Idag får jag en totaltid på rubbet, vilket gör det lite svårare att jämföra hastigheter.

Dock inget jag ligger sömnlös över.
Gilla
#2
1971 • Stockholm
17 juli 2008 kl 11:35 Redigerad 17 juli 2008 kl 11:38
Hmmm....jag tror det beror lite på hur man springer huruvida man behöver kolhydrater eller inte. Springer man i aerobt tempo så används ju (huvudsakligen) fett som bränsle, vilket minskar behovet av kolhydrater.

Springer man fortare så behöver man ju kolhydrater.

Jag vill minnas att en genomsnittlig kropp /vad det nu kan tänkas vara...) innehåller kolhydrat/socker reserver om c:a 3000 Kcal. Fettreserverna är dock mycket större, kanske 130.000 Kcal.

När jag kör långpass (c:a 18-25 km) kör jag helt aerobt och gör av med c:a 1500-2000 Kcal.

Det är inget som helst problem att springa innan frukost rent energimässigt om man håller sig till aerob zon. Springer man hårdare, så att man bränner detta i kolhydrater kommer kroppen att reagera starkt på tärandet av reserverna.
Gilla
#3
1971 • Stockholm
31 mars 2009 kl 15:11
Springer du lugnt är det nog ingen fara.
Att däremot köra två stenhårda intervallpass kan nog vara en väsentligt sämre idé.

Jag springer ofta till/från jobbet (c:a 15-20 km beroende på vägval) men nästan alltid bara en väg.

Det största problemet, enligt mig, med att springa båda vägarna är att kläderna, efter att ha legat svettiga i en ryggsäck hela dagen, är så outsägligt äckliga när man skall ta på dem på kvällen för att springa hem.

Huuu!
Gilla
#4
1971 • Stockholm
3 augusti 2009 kl 09:40
Om du är nybörjar så tycker jag att du skall hålla en konstant puls (egentligen ett puslområde).
Det innebär, precis som du skriver, att farten kommer agtt avta under passet.
Om man kör enligt MAFm så blir ditt puslintervall baserat på ålder c:a 126-136 bpm. Detta kommer med stor sannolikhet att kännas väldigt långsamt, men syftet är att bygga den aeroba kapaciteten, inte att maxa en miltid.

Efterhand kommer du dock att upptäcka att du vid en given puls kan springa fortare. Den förändringen tar dock några månader, så den är lätt att missa om man inte för träningsdagbok.

För att springa fort på en mil behöver man köra mer fartbaserad träning som komplement.

Jag kör både fart- och pulsbaserad träning. Mer puls på vintern (men alltid på långpassen), mer fartbaserat på sommaren.

vh
/Henrik
Gilla
#5
1971 • Stockholm
3 augusti 2009 kl 11:45 Redigerad 3 augusti 2009 kl 11:52
Nä, för ungefär så gör jag, fast mina MAF pass är ofta c:a 20-30 km och fartpassen 5-15 km.

...fast om man precis har börjat träna tycker jag att man skall undvika hög fart eftersom det sliter mycket mer på kroppen. Första året jag jooggade körde jag i princip bara lågpuls.

Men med bara två månader bakom dig tycker jag att det räcker gott med lågpuls. Strunta i tiden/farten och fokusera på att det skall kännas skönt att springa. När du untan problem springer kring 4 mil i veckan och har gjort detta under någras månader, kanske du kan fundera på att föra in högpuls pass.

Kanske tidigt nästa vår?
Gilla
annons
#6
1971 • Stockholm
5 augusti 2009 kl 10:25
Hade egentligen tänkt att springa denna, men planeringen havererade.
Nästa år....
Gilla
#7
1971 • Stockholm
16 augusti 2009 kl 11:42
Jag startade i startgrupp 5 i år och upplevde det som extremt trångt och svårsprunget. Fick stanna upp och trippa/gå vissa bitar pga av trängseln. Jag sprang dessutom i princip hela loppet i sick-sack genom fältet.

Gick i mål på c:a 43:30. Hade hoppats på ner mot 41 blankt, men det gick helt enkelt inte i trängseln.

Förra året sprang jag i startgrupp 1C och det var ett helt annat lopp. Då gick jag iofs i mål på ungefär samma tid, men jag var nog inte lika bra tränad.

Det är kul med den fina stämningen, men jag upplever att trängseln förtar mycket av stämningen. Tveksam till om jag springer igen om jag inte får plats i 1B eller 1C.
Gilla
#8
1971 • Stockholm
16 september 2009 kl 07:15
Jag äter och dricker ganska friskt under ett långt lopp (t.ex. marathon eller lidingöloppet). Under ett 10km lopp äter/dricker jag dock ingenting.

Det jag upplever som svårt att äta är torra saker. Dextrosolen på sthlm marathon var knepig.... Banan, saltgurka, etc är dock inga problem.

Brukar alltid se till att ha lite vätska kvar till efter maten.

Jag äter och dricker alltid medan jag springer, jag står alltså inte stilla eller småjoggar, utan försöker hålla farten uppe.

Trixet med västak i pappmuggar är att snabbt ta en klunk så att man kan klämma ihop toppen så att man får en pip att dricka ur. Sedan sätter jag pipen till mungipan så att jag kan titta framåt, med huvudet lite på sned medan jag dricker.
Gilla
#9
1971 • Stockholm
25 januari 2010 kl 08:33
Min gräns för när jag släpar med vätska går någon stans vid 18-25 km, lite beroende på hur varmt det är och hur hårt jag pölanerar att springa.

Ett långpass på c:a 20-22 kör jag utan vatten om det inte är jättevarmt. Börjar det bli längre än så tar jag med vatten.

Men det skiljer säkert för olika löpare. Man får väga in att man tappar en del fart mot slutet om man inte fyller på med vätska.

/Henrik
Gilla
annons