Foruminlägg av Fredrik Farhadian

< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >
#1
•
10 juni 2011 kl 08:47
Gilla
Det är överhuvudtaget väldigt få saker man bör köpa i Sverige.
Potatis, jordgubbar och lite annat.
#2
•
20 oktober 2011 kl 08:54
Gilla
Det bästa med höst/vinter är de mörka kvällarna. Mörker = goda löpningsförutsättningar.
#3
•
24 oktober 2011 kl 09:49
Gilla
Fredrik L. & Co: Nej, jag har ingen rationell förklaring till varför kvällslöpning skulle kännas lättare.
Under varma sommardagar är ju kvällarna svalare och känns därigenom behagligare...min faibless för kvällar gäller dock HELA året.
En teori jag har, låt vara en smula märklig, är att det i mörker känns lättare att springa då man inte ser de "milsvida vyerna framför sig" som kan te sig skrämmande och nedbrytande för psyket.
Att springa på skogsstigar (oavsett om det är mörkt eller ej) ger lite av samma positiva effekt som mörkerlöpning anser jag. Ser man bara löpvägen ett kortare stycke framför sig är det lättare att hålla uppe farten.
Summa sumarum: Att kunna se horisonten framför sig under löppass är inget att sträva efter.
#4
•
24 oktober 2011 kl 15:32
Gilla
Ja, det där med att vilja öka tempot när man blir sedd, eller vad det nu må vara för incitament, känner jag igen. I Lunds Stadspark kan det vara svårt att hålla sitt eget tempo, med tanke på antalet löpare.
Något jag gillar under längre löpturer är att lägga mig bakom en tjej som håller någorlunda lagom tempo...
...efter en stund lägger jag mig sida vid sida och erbjuder gentlemannamässigt samma draghjälp jag själv nyss åtnjutit.
#5
•
28 oktober 2011 kl 08:15
Gilla
På söndag d. 30 okt. är det dags för årets Yddingelopp.
Första gången för min del. Är nyfiken på hur pass tuff 12 km banan är. Är den mycket backig tro?
Lär för övrigt vara ett av de äldsta motionsloppen i landet. Jisses!
Nu laddar jag med kolhydrater. Måtte vi slippa regn på söndag!
#6
•
28 oktober 2011 kl 08:21
Gilla
Lisa, Du verkar fast besluten att springa marathon i Florida.
N.Y-, Boston- eller Chicagolöpare är nog lättare att få tag på...
Om du till slut står på startlinjen i Miami, Orlando eller Pensacola önskar jag dig lycka till. Se upp för alligatorer och gamla värkbrutna pensionärer!
#7
•
28 oktober 2011 kl 15:56
Gilla
Ingen dålig mor du har, Claes!

Min moder kan nog inte springa 100 m...är mer en kastartyp. Mycket stark m.a.o.

Jag sprang Köpenhamn Marathon i våras. Trevlig upplevelse, lagom startfält. Men det är klart, Berlin, Paris etc. är nog häftigare.

Då det inte verkar finnas några ekon. hinder bör du kanske även ta de amerikanska loppen under övervägande. Boston är en verklig klassiker!
#8
•
28 oktober 2011 kl 17:17
Gilla
Tack för infon, Eva och David!

Lycka till på söndag!
#9
•
25 november 2011 kl 16:28
Gilla
Träningsprogram? Icke. Jag springer hur som helst, huller om buller...kalla det vad ni vill.
Jag springer långt, jag springer kort...jag ränner fort, jag lunkar långsamt.
Ena veckan springer jag som en galning för att nästa vecka vara en kruka och finna en anledning att korta av passet efter ett par km.
MEN, JAG SPRINGER!!!
#10
•
25 november 2011 kl 16:31
Gilla
Jag är inne på samma linje som MAGNUS SVAN. Njutningen/passionen är det som driver mig. Blir träningen för strukturerad tror jag mycket av min löpglädje går om intet. För mig är hjärtat viktigare än hjärnan när det handlar om löpning.
#11
•
27 december 2011 kl 20:05
Gilla
Nämen Jens, inte är du värdelös inte!
För egen del kan jag säga att jag tycker det är svårt att springa under 5 min/km längre sträckor, däremot kan jag hålla 5 1/2 min. fart väldigt länge.
M.a.o. till synes små tempohöjningar påverkar ens ork väldigt mycket.
Till sist, du säger att du tidigare tränat ULTIMATE. Vad i hela friden är det för nåt? Ultimate...det låter ju tufft och jobbigt i alla fall. :-)
#12
•
27 december 2011 kl 20:15
Gilla
Är väldigt sugen på att springa HASPA Marathon i Tysklands andra stad.
Nån som sprungit denna mara? Tuff bana?
Nej, nej, detta lopp äger såklart inte Berlins speciella nimbus, men det är tydligen ändå ett stort, välorg. evenemang.
Vadå HASPA? Ja, det är naturligtvis HAmburger SPArkasse :-) Bara det, att en sån stor, aktad bank står bakom loppet tilltalar en man som mig.
Hamburg är en fin stad och torde kunna erbjuda en sevärd marathonslinga. Starten går på Reeperbahn i St. Pauli av alla ställen. Ack ja, jag säger då det...
#13
•
27 december 2011 kl 20:25
Gilla
Michael, du och jag har en del gemensamt! Jag kommer från Lund, är född tidigt 70-tal och stod för ett år sedan inför samma situation som du: ville springa ett marathon.
Valde Köpenhamn, som går i slutet av maj varje år. Ett trevligt lopp utan några nivåskillnader att tala om. Man springer i princip två varv (om än inte exakt identiska) som tar en upp till Idraetsparken och sedan ner till delarna söder om Tivoli. Man passerar många små gator under loppets gång. I princip hela banan är kantad av åskådare. Ibland kan det bli en smula trångt på de mindre gatorna, men inget som avskräcker en.
Det kanske inte är världens bästa eller roligaste marathonlopp, men med tanke på att du från det att du lämnar hemmet i Åkarp kan vara på plats vid starten på ca en timme måste väl ändå detta lopp ligga bra till :-)
#14
•
27 december 2011 kl 21:39
Gilla
ULTIMATE...jisses! Det var grejer det...
#15
•
27 december 2011 kl 23:28
Gilla
Tack, Pernilla! "Staden helt platt"...."massor av vatten"..."...gillat det skarpt". Inget snack, Hamburg, nun geht es los. :-)
#16
•
30 december 2011 kl 10:50
Gilla
Genomföra ett marathonlopp. Dvs samma som förra året...vilket ju gör det hela lite torftigt...får väl lägga till att jag ska slå förra årets tid också. Ja, det blir bra, Marathon på nytt PB, det är mitt nyårslöfte!
#17
•
5 januari 2012 kl 19:29
Gilla
Bäste Fredrik,
Du är sannerligen en imposant gestalt....200 cm, jisses!
Trots din relativt måttliga vikt torde du i löparkretsar räknas som klumpig (din väldiga längd går helt enkelt inte att bortse ifrån).
Tror dock att man även med dina fysiska förutsättningar kan nå en rätt hög nivå, om än inte absolut elit-.
En positiv detalj jag märkt när det gäller "löpande jättar" är att de ofta får ett fint, vägvinnande driv i sitt löpsteg. LYCKA TILL, FREDRIK!
#18
•
21 januari 2012 kl 18:46
Gilla
Du kan kalla mig "kompis" om du vill. Tycker inte man ska lägga för stor vikt i detta ganska fåniga ord. Är du sen riktigt snäll kanske jag skickar dig ett julkort.
#19
•
21 januari 2012 kl 19:02
Gilla
Vackert skrivet, Ola. Du hanterar det svenska språket fint, det är inte så vanligt i dessa tider då engelska ord/uttryck används allt oftare och "sms-svenskan" gör sig påmind även när folk lagt mobiltelefonen åt sidan.
#20
•
24 januari 2012 kl 21:13
Gilla
Ja, kring detta inlägg samlas de breda pojkarna, det är rätt tydligt.
Jag var själv en sådan för ett antal år sedan. Vägde 100+ och hade taskig kondition. Var dock igrunden en idrottslig, aktiv person vilket nog gjorde det lättare för mig när jag väl bestämde mig för att "bli en ny människa".
Mitt råd är att satsa väldigt mycket på promenader, vandringar, power-walk...kalla det vad du vill. Försök håll ett nåt så när raskt tempo samtidigt som du ändå går långa sträckor. Tänk på hållningen när du går! Håller du en fin upprätt ställning och tar jämna lagom långa steg känner du dig mer som att du IDROTTAR under dina pass - nog så viktigt då du förhoppningsvis senare börjar komplettera gångpassen med löpning.
Ja, så gjorde i alla fall jag, och idag står jag här, väsentligt bättre mående och med marathonlopp under bältet, än när jag som 30-åring vägde över hundra kilo. Lycka till!
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >