Robban: har inte råkat så illa ut som du men känner igen känslan av att vara helt "urlakad" efter ett annars normalt träningspass. Och du, psyket tar verkligen stryk! Trodde själv att jag höll på att bli tokig/deprimerad/utbränd vad som helst och ångesten lurade i vassen... Jag är inte helt färdiginställd ännu men sen jag började med Levaxinet har jag vissa perioder rent av känt mig lycklig på ett sätt som var väldigt länge sen! ;-) Så ge inte upp! Vi måste tro vad de flesta skriver här: vi kommer att må fantastiskt och kunna träna som sjutton så småningom!!!! :-)
Anna: Tack för dina bidrag med fakta till diskussionen!
Alla andra: Tack för alla inlägg som skapat perspektiv och hopp!
