Jag är lite som du, har också medvetet ändrat löpstil til något som väl kan kallas framfotslöpning, eller i alla fall mellanfotslöpning. Har också hört det där med att det inte finns några belägg för att barfotalöpning/framfotslöpning skulle vara bättre (eller för den delen sämre) än hällöpning. Blev tipsad om Fysiopodden, en podcast av ett gäng sjukgymnaststudenter på Karolinska. Avsnitt två och fyra behandlar barfotalöpningen. Har inte hunnit lyssna på dem ännu dock.
Själv har jag fått problem med nersjunkna främre fotvalv med mortons tå so resultat, men om det har med min löpstil att göra vet jag förstås inte. Det går ju inte att säga att jag aldrg skulle fått det om jag sprungit på hälen. Efter stötvågsbehandling och löpvila i höstas har jag inte längre några problem, och då springer jag ändå mer nu än jag gjorde innan skadan. Men jag ökade långsamt när jag vilat klart, plus att jag körde mkt styrka och alternativ träning i vintras.
Personligen tänker jag att det är för hög belastning innan kroppen hunnit bli tillräckligt stark som är problemet. Klart man kan få problem med vader etc när man lägger om löpstilen om man inte tar det försiktigt i början. Det handlar ju om att successivt vänja kroppen.
Men det är spännande att höra vad forskarna kommer fram till. Problemet är väl bara att de aldrig kan göra en jämförande studie som blir helt rättvisande, eftersom de hela tiden måste utgå från fötter som redan från början är försvagade av att ha gått i skor under uppväxten.
