Löpning Skador & Rehab 23 inlägg 10652 visningar

Olika långa ben ( trots att de växt upp tillsammans)

Calle Stigfinnare
1967 • Dalby
#1
9 maj 2008 - 17:44
Gilla
Hej! Jag var hos naprapaten i dag pga känningar av (långdistans)löparknä, alltså itb-senan är för kort/stram. Naprapaten konstaterade det jag misstänkt, nämligen att mitt högra ben är knappt 1 cm kortare än det vänstra. I förlängningen bör jag ta itu med problemet och skaffa ett ilägg i högerskon. Jag är dock inne på att vänta till efter Stockholm Marathon.

Anledningen till detta är att jag är lite rädd för att jag omedvetet kommer göra justeringar i löpstilen med en iläggsula och därmed få ont någon annanstans. Känns inte helt bra att ändra för mycket så här tätt inpå Maran. Mina problem med löparknät är inte jättestort. Jag känner bara av det på långpass, dessutom inte på alla. Men dyker det upp på maran kan jag säkert tappa 10 minuter per mil.

Är det någon med erfarenhet av löparknä, olika benlängd och iläggsula? Är det klokt att vänta eller gör en illäggsula underverk direkt ?

Eller är 1 cm skillnad något man inte behöver kompensera för?
< < < 1 2 > > >
1966 • Karlstad
#2
9 maj 2008 kl 21:06
Gilla
Jag tycker du ska vänta.
Fick också löparknäkänning, och konstaterade både själv och med ortoped att vänsterbenet är kortare. (5-8mm) Jag är också synligt sned i överkroppen pga det. Jag la i en extra vanlig sula i vänsterskon, varpå knäproblemen upphörde. Dock ska tilläggas att jag har stretchat rejält sedan dess.
Jag slutade också springa på samma sida av vägen jämt och tog mig ut i terrängen.
Efter några pass började jag istället få ont i vänster höftböjare. Plötsligt får ju den ta emot ett större tryck. Tog bort sulan och det onda försvann omgående.
Kan tänkas att vägen var problemet och att sulan akut avlastade knät?? Har jag varit sned i 40 år kanske jag ska vara det..
Hur som helst tänker jag avvakta nu, och om jag fortsätter med sula får det bli på nästa maffe-period så att kroppen får ställa om och bygga om.
Lycka till i Stockholm.
Calle Stigfinnare
1967 • Dalby
#3
9 maj 2008 kl 21:29
Gilla
Tack för svaret, Peter. Då väntar jag. Det som hände dig är precis vad jag misstänker att jag skulle råka ut för. För min del bör jag kanske lämna terrängen och ge mig ut och springa på vägen (vänster sida), med tanke på att jag är sned åt andra hållet.

Någon gång borde man som sagt lägga in en sula. Låter vettigt att testa i maffe-träning. Man skulle också kunna tänka sig att introducera den successivt. Eller vara sten-konsekvent och även ha den i vanliga skor och träna sparsamt i tre veckor. Tål att fundera på.
Både Varvet och S.M... Kul. Lycka till på båda!
1969 • Upplands Väsby
#4
9 maj 2008 kl 23:05 Redigerad 9 maj 2008 kl 23:10
Gilla
Bra tajming på tråden! Jag träffade ortoped för bara några dagar sedan och fick höra samma sak, fast i mitt fall är det vänstra benet som är lite kortare. Hade ingen aning om det, men hans tränade öga såg det snabbt.

Jag var där för att beställa nya sulor (skannade varianten) och han skulle se till att vänstra sulan kompenserar för längdskillnaden. Får nya sulorna 11 dagar före maran. Lite väl nära kanske, men känns de bra kanske jag springer i dem. Men ska tänka på det du skrev Peter. Den justerade sulan lär ju påverka hållningen en del...
1966 • Karlstad
#5
9 maj 2008 kl 23:24
Gilla
Janne:
Alla är olika och vi måste själva lära av våra erfarenheter, men jag skulle absolut inte göra det 11 dagar före. Det kan låta lite när vi pratar mm, men det blir en kollosal omställning för kroppen. Det kommer att kännas bra, helt plötsligt känner du att du är rak, men det kommer garanterat att ge reaktioner. Vi har trots allt gått så i några år - det vänjer man inte bort på ett par veckor.
Hoppas det går bra vilket du än väljer.

Och både Janne o Calle:
Det är uppföljningsplikt i den här tråden :-)

1966 • Karlstad
#6
10 maj 2008 kl 10:22
Gilla
För att göra det ännu krångligare:
Sprang 20 km igår, utan sulan förstås. Idag har jag kraftigt ont i korsryggen. Jag hoppas på att det beror på vattenryggan jag testade, men det jag är rädd för är att;
utan sula: ont i korsryggen, med sula: ont i höftböjaren. Ett moment 22 veckan före Göteborg.
Rygga eller sula, sula eller rygga????
Samuel H
1979 • Järfälla
#7
10 maj 2008 kl 10:39
Gilla
Hur mycket tid kan ni förlora genom att välja fel? Jag gissar på ganska mycket, kanske till och med brutet lopp om det vill sig riktigt illa.

Hur lång tid tar det att byta sula? Om det tar totalt en minut att göra det i båda skorna under loppet kanske det är värt det? :-)
Calle Stigfinnare
1967 • Dalby
#8
10 maj 2008 kl 11:20
Gilla
Samuel: Visst kan man ha med sig en extra-sula på maran och stoppa i den i skon när man börjar få ont. Det kanske funkar. Jag tror dock att problemet skulle vara kvar under resten av loppet. Skadan är ju redan skedd och skillnaden att springa med/utan sula är nog inte tillräckligt stor för att tillräckligt avlasta de områden som blivit problematiska oavsett om det gäller korsrygg, höftböjare eller löparknä. De två första milen är nog rätt avgörande. "Tyvärr" får jag aldrig känning av mitt löparknä förens jag sprungit 2 mil, typ. Men din tanke, om jag förstod den rätt, är förstås inte dum och är i alla fall något jag kommer att testa under ett långpass.

Peter: Tror du inte att din nya kamelpuckel har påverkat korsryggen mer än frånvaron av din innersula? Den förändringen borde vara större än utan/med sula. Det är alltid många parametrar som påverkar löpningen så det är svårt att veta vad som ska ändras. Jag antar att du inte ska springa varvet och maran med ryggsäcken? Då kanske det är bäst att vänta med den så att en parameter försvinner. Jag håller med om uppföljningsplikten. Själv har funderar jag på om jag ska springa Lundaloppet (10km) idag. Tyvärr är det vänstervarv, så jag med mitt korta högerben kommer ju att dra rätt ut i rapsfälten.
Samuel H
1979 • Järfälla
#9
10 maj 2008 kl 11:46
Gilla
Calle, du har förmodligen rätt i att man inte märker av effekten av ett byte så snart och dessutom under pågående lopp.

En annan, något galnare, variant kanske skulle vara att byta redan innan besvären uppkommer. Dock får du ju inte besvär varje pass, så innan maran går det nog inte få tillräcklig statistik om en sådan variant fungerar.
1966 • Karlstad
#10
10 maj 2008 kl 14:10
Gilla
Jo, jag kan bekräfta att höftböjarsmärtan upphörde direkt när jag tog bort sulan efter tre 1300-metersintervaller. Sista 4 kändes inget. Men det är en avvägning. Det allra bästa är nog att succesivt vänja kroppen efter tävlingar.
Calle:
Jag hoppas och tror att du har rätt om vattensäcken. Det var rent dumt att hänga på den och testa en vecka före Varvet. Det släpper när jag rör mig och snickrar idag, så jag räknar med en lugn jogg imorgon så är allt återställt.
Calle Stigfinnare
1967 • Dalby
#11
10 maj 2008 kl 16:14
Gilla
Klart man vill testa nya prylar, så särskilt dumt var det väl inte att dra på sig vattensäcken.

Jag är också inne på en successiv tillvänjning av inlägg efter maran. Det ultimata hade väl varit en successiv höjning av innersulan. Men tyvärr är man ju inte gjord av pengar.
1969 • Upplands Väsby
#12
11 maj 2008 kl 00:03
Gilla
Tänkvärt det ni skriver. Ska akta mig för experiment på maran, har full respekt för de där 42 kilometrarna.

Ska prova att höja nuvarande sulan lite (med hälkloss från skobutik, eller något annat sätt) och springa ett par träningspass och känna efter. Om det börjar kännas helt fel så väntar jag nog med nya inläggen till efter maran.

Klart det blir uppföljning... :)
Calle Stigfinnare
1967 • Dalby
#13
11 maj 2008 kl 10:50
Gilla
Det hände något märkligt på morgonens långpass. Det har varken med benlängd eller innersulor att göra, men eftersom jag drog igång tråden och syftade på mina ben så vill jag berätta följande:
Jag gick ut i 5:20 tempo, efter bara några kilometer började det kännas på höger utsida av knät. Efter en mil kändes det ordentligt så satte jag mig ner och begrundade situationen. Bussen hem eller? Bestämde mig för att göra en drastisk tempoökning istället. Gick ner till 4:30 tempo. Det kändes bättre. Efter några kilometer i sub 4:45 tempo kände jag ingenting av mitt löparknä. Jag kunde springa färdigt utan några känningar. Så här efteråt känns allt perfekt. Det är för tidigt att dra några säkra slutsatser men det verkar som mina ben tar mer stryk av lägre tempo. Kan bero på mera häl-isättning vid lägre tempo.

Problemet blir förstås på maran. Jag är inte god för att hålla 4:45 tempo i 42 kilometer. Jag får nog köra en Kamikaze-taktik, 4:50 tempo i 25 kilometer, 5:30 tempo i 10 km, hoppa på vänsterbenet in i mål. Grattis förresten till Janne W. Även om han inte var helt nöjd är det bra gjort i den värmen som var igår.
1966 • Karlstad
#14
11 maj 2008 kl 11:02
Gilla
Nu Calle börjar vi närma oss "Snillen spekulerar" :-)
Det behöver inte alls vara fel det du säger, jag har åtgärdat knäkänningen på samma vis med tempoökning, men jag analyserade läget helt tvärtom.

Jag kände efter hur jag sprang när det gick sakta; framfotslöpning vilket ger ett lätt böjt knä hela tiden. (nu är det min löpstil jag kan svara för) Det innebär att senan aldrig sträcker ut ordentligt, så jag dels ökade farten vilket för mig lite närmare hällöpning där jag sträcker ut benet, dels snärtade jag ut det lite extra då och då, som en sorts springande stretch :-)
Därför höjde jag farten lite på långpassen och la in mer gång i dricka pauserna.

Ägget eller hönan.. det spelar ju ingen roll. Det roliga är när man kan analysera sin situation och hitta en lösning som fungerar. Då är man på rätt väg och tar sig också lättare förbi problem.
1960 • MALMÖ
#15
11 maj 2008 kl 11:32
Gilla
Hej! Gjorde samma erfarenhet vid löpanalys pga löparknä hos IMC i Malmö. Då jag ökade farten hade jag ett mycket bättre löpsteg än i lägre farter (högre knälyft i stället för att "slänga fram" underbenet).
Fick specialgjorda inlägg för min pronering, var hos naprapat och knäckte loss en låsning i ländryggen, fick styrkeövningar för höft och framsida och har ökat farten med ca 30s/km under långpassen.
Tre månader senare har jag inte haft tillstymmelse till känning av mitt löparknä som förstört för mig sedan i höstas. :-)
Calle Stigfinnare
1967 • Dalby
#16
11 maj 2008 kl 13:52
Gilla
Visst blir det lite "Snillen spekulerar". Men det är ju rätt kul, ändå. Här kommer lite mer spekulationer:
Peter: Senan borde rimligtvis sträckas ut mer vid snabbare löpning, vilket säkert är bra. Din analys låter logisk. Dock undrar jag om du egentligen löper mer på hälen vid snabbare farter. Underbenet brukar ju göra en slags pendelrörelse och vara på väg tillbaka vid fotnedsättningen. Men det spelar ju ingen roll. Dessutom verkar du ju ha koll på din löpning. Så jag ska inte komma och påstå att du inte springer på hälen.

Karin: Skönt när flera har gjort samma upptäckt. Höga knälyft gör ju, som jag förstått det, att underbenet pendlar "av sig själv" utan att man behöver pressa fram det. Det kan förstås vara en anledning att det känns bättre. Plus mindre "skump", mera flyt och mera kraft horisontellt och mindre vertikalt.

Får jag ont i knät efter 30 km på maran så vet jag att allt jag behöver göra är att öka farten så känns det bättre. Yeah, right...
1977 • Umeå
#17
11 maj 2008 kl 14:26
Gilla
Verkar vara ett väldigt vanligt fenomen :)
Sista gången jag var hos naprapat skiljde det 3 cm...inte konstigt man får ont. För mig är problemet obalans i musklerna. Jag är väldigt stark framsida lår och höftböjare, speciellt höger sida. Detta göra att mage och rygg inte orkar stabilisera höften = bäckenet vrids snett och gör benen olika långa.
jag skulle inte rekomendera att springa om det gör ont - man kan nämligen dra på sig meniskskador. Belstningen på det kortare benet bli väldigt mycket högre. Inte så konstigt att man får ont vid en korrigering, kroppen har vant sig vid ett visst sätt och musklerna drar får att hålla på plats - ruckar man på detta så får man ofta ont. Men i ett längre perspektiv så tjänar man på det. Att man får ont från början är ju kroppens sätt att signalera att nått är fel. Oj vilket utlägg det här blev...inte meningen :)
Men för mig gäller förutom strech, att träna upp mage rygg för stabelisering och baksida lår för balans i kroppen.

Hoppas det löser sig för er andra!
Calle Stigfinnare
1967 • Dalby
#18
11 maj 2008 kl 15:50
Gilla
Tack! Lycka till med stabiliseringen och löpningen.
1969 • Upplands Väsby
#19
22 maj 2008 kl 10:17 Redigerad 22 maj 2008 kl 10:25
Gilla
Uppföljning för den som är intresserad. Fick nya inläggen för två dar sedan. Det är av typen skannade inlägg och fixar följande:

* kompenserar för längdskillnad; mitt vänstra ben är något kortare än högra.
* ganska rejäl pelott precis bakom trampdynorna; fick trampdynekollaps i december, pelotten ska se till att det aldrig händer igen.
* fixar steget; hade tidigare neutral vänster, pronerande höger. Med inläggen neutralt på båda.

Gamla inläggen: gipsgjutna, också med pelott fast något mindre och ingen längdkompensation. De har funkat halvbra... definitivt bättre än ingenting men långt ifrån perfekta.

Första passet igår kväll, var beredd på att avbryta för allt kan ju hända, muskler belastas olika osv. Kände inte av något sånt, tvärtom - det gick oväntat bra. Till och med så bra att jag mitt i passet bestämde mig för några extra km. Lite galet kanske men det blev totalt 23 km, första passet med nya inlägg. Hade gärna fortsatt men maran närmar sig och jag måste hålla igen.

Dagen efter: inga känningar någonstans och fötterna mår toppen! Om kommande passen går lika bra, ja då blir det helt klart nya inläggen på maran.
1966 • Karlstad
#20
22 maj 2008 kl 10:59
Gilla
Hoppas det går bra Janne, men var försiktig.
Jag fick inte känning av förändringen förrän efter fyra, fem pass. Nu har jag tagit bort sulan helt och har inga problem (peppar peppar) så jag tror att sulan hjälpte mig akut efter för mycket spring på vänster sida vägen??

Ladda för maran nu o lycka till!
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.