Löpning • Kost & Näring • 108 inlägg • 14401 visningar •

Flytande diet?

Sandra
1994 • Göteborg
#1
•
8 oktober 2012 - 18:41
Gilla
Jag har nu bestämt mig för att under 6 veckor ska jag gå på enbart flytande diet. Kommer ligga på ca 600-700 kcal per dag.

Är inte fet men jag vill gå några kilo. Är 175 cm, väger för tillfället 65. Målvikt 58. Alltså är målet att gå ner ca 7 kg på sex veckor, men gärna mer.

Samtidigt ska jag springa 15 km varannan dag och 5 km varannan. En vilodag. Det jag undrar är om jag kommer plåga kroppen under dessa sex veckor eller är det bara att köra?
(Jag vet att man går upp i vikt när man börjar äta igen och att det är bättre att äta normalt. Men jag vill gå på extremdiet, inget annat).

Vad är det mest negativa med detta?? Skulle vara bra att veta innan jag börjar. Tänkt att börja redan imorgon. Mvh
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Peter P
1965 • Kungsholmen
#2
•
8 oktober 2012 kl 18:46
Gilla
Du kommer förmodligen att ligga på ett stort underskott av kolhydrater vilket leder till att dina glykogendepåer kommer att vara dåligt fyllda och löppassen kommer att kännas tunga. Viss risk för stora blodsockerdippar under och efter passen också.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#3
•
8 oktober 2012 kl 18:58 Redigerad 8 oktober 2012 kl 18:59
Gilla
Om energin du intar via kosten, dvs 600-700 kcal är merparten kolhydrater tror jag att det rent fysiskt för löpningen inte behöver bli något problem eftersom det bör räcka för glykogen till lugn löpning snitt 1 mil om dagen som torde kräva (vid 30 % antaget fettförbränning) omkring 450 kcal per dag från kolhydrater. Sedan behöver iofs andra delar av kroppen lite oxå.

Däremot är det lite snålt om du skulle träna intensiv fartlöpning då och då eller tävla eftersom du skulle nätt o jämt klara det.

Rent allmänt skulle, vid resten av förbrukningen per dag om den kommer från fettreserver och övrig kost-energi kunna ge ett energiunderskott på gissningsvis 1400 kcal per dag.

Det är MYCKET och skulle kunna ge reell viktminskning hela 2 hg per dag.

Det största problemet jag själv skulle uppleva - om jag behövde gå ned så fort - är att inte få äta mer...
Men enda gången då jag gått ned fort var med typ 2.5-3 mil om dagen och ändå tillräckligt med glykogen i musklerna från kosten - även för tävling.
Då tog det flera månader från 53 till 48 kg och var därför skonsammare. Jag åt mycket ändå.

Magnus
Stockholm
#4
•
8 oktober 2012 kl 18:59
Gilla
Långvarig träning med kaloriunderskott och låga glykogendepåer kan bla leda till ökade nivåer av stresshormoner som verkar nedbrytande för kroppen och gör dig mer mottaglig för infektioner. Risken för utbrändhet ökar också.
Anonymiserad
2006 • Alingsås
#5
•
8 oktober 2012 kl 19:49
Gilla
Det låter direkt ohälsosamt och rejält osunt tycker jag.
Johanna
1975 • Hässelby
#6
•
8 oktober 2012 kl 20:02
Gilla
Jag tycker också att det låter osunt. Du är bara 18 år och det händer fortfarande en hel del saker i kroppen. Risken är att du bryter ner kroppen, t.ex. genom att bli övertränad eller att du drabbas av stressfrakturer.

Du skriver inget om hur du tränar och äter idag?
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#7
•
8 oktober 2012 kl 20:03 Redigerad 8 oktober 2012 kl 20:04
Gilla
Det tycker inte jag.

Det är väl inte osunt att fasta som en del gör, i motsvarande kortare tid eftersom nästan ingen energi då intas.

Däremot är det ett tufft program att äta så lite tycker jag. Men inte osunt för den som förstår varför det genomförs.
Går det tungt med löpningen kan man ju alltid öka kolhydratintaget en bit.
Kristofer Andersson
1978 • Jönköping
#8
•
8 oktober 2012 kl 20:07
Gilla
Bo, 48 kg. Hur lång är du? mvh
Pekka
1976 • Sundsvall
#9
•
8 oktober 2012 kl 20:09
Gilla
Imponerande målsättning. Det är riktigt slitigt att gå ner i vikt om man redan är lätt. Hoppas du inte studerar samtidigt. Man blir ganska ofokuserad med så lite energi.
sabine
1978 • stockholm
#10
•
8 oktober 2012 kl 20:16
Gilla
Varför vill du gå på extremdiet när du vet att du kommer att gå upp igen efteråt!?
Sandra
1994 • Göteborg
#11
•
8 oktober 2012 kl 20:30
Gilla
Jag kommer börja äta försiktigt sedan, bara sallad i små mängder till en början och sen göra portionerna större successivt. Tusen tack för alla svar!:-)
HR
1972 • Stockholm
#12
•
8 oktober 2012 kl 20:30 Redigerad 8 oktober 2012 kl 20:31
Gilla
Problemet med soppdiet som lösning är att magen får mindre att jobba med och efter soppdieten så lägger man snabbt på sig igen.

Om man inte tränar alltså.

OM man tränar så kan en fasta göra snabb "nytta" men det går sällan att träna hårt, iallafall inte mer än ett par pass. Sedan blir det segt och det känns inte som ett långsiktigt tänk. Man tappar sugen på mycket och det är inte motiverande för kroppen.

Sedan ska man ju orka hålla sin trimmade kropp i form igen och då MÅSTE man ju äta för att orka och må bra.

Som en dietperiod kan man kanske tänka sig en soppdiet ett par dagar för att känna sig "fräschare" men längre tids soppdiet tror jag man blir mest håglös av.

Långsiktigt mår man ju bättre av att träna det man tycker är kul, akta sig för att alltför ofta "unna sig" saker man inte borde och inte se en bra träningsvecka som en bra anledning att "unna sig en belöning".

Orkar man inte träna eller tänka långsiktigt (kroppen har du hela livet oavsett hur långt det blir) så får man finna sig i att bli slav under tveksamma dieter, trötthet i kroppen och en konstant jojo-effekt med liten viktnedgång och snabb viktuppgång.

Trist, men sant.

Själv tillhör jag "de lyckligt lottade" som har en i princip konstant vikt året om, oavsett träningsgrad. Att hårdare träning ger utslag även på mig är dock ofrånkomligt. Efter nästan tolv års statisk vikt med periodisk träning så har jag tappat snart 3 kilo bara på två tre månaders hårdare löpning än normalt med ett par fler långpass - trots att jag äter MER.
Då hade jag inte speciellt mycket att ta av innan.

Poängen med det är att om jag svälter mig istället för att träna mig ned i vikt så blir jag bara tunnare och mer apatisk och håglös. Och jag tappar nästan ingenting på väldigt lite förutom lite muskler och ork.

Tränar jag så blir jag piggare, starkare och kroppen formar sig själv på ett positivt sätt. Då är jag ändå rätt lat nuförtiden ska du veta.



HR
1972 • Stockholm
#13
•
8 oktober 2012 kl 20:36 Redigerad 8 oktober 2012 kl 20:36
Gilla
Sandra;

En f.d. sambo till mig lade jag upp ett kostprogram för och hon gick ner från 69 kilo till 53 kilo på promenader till jobbet varannan dag och med träning EN dag i veckan.
Hon fick aldrig gå hungrig och fick inte småäta och undvek vissa saker i kosten.

Så hon slog din målsättning med ett par kilo, visserligen på ca åtta nio månaders tid, men hon kom ner till sin gymnasievikt utan att träna hårt och genom att äta som vanligt. Hon är fortfarande smal, två barn senare dessutom.

Jag tror att du med din extremdiet antingen går in i väggen eller sliter onödigt på kroppen.

Kanske känns hårt att säga det, men ta det från en f.d. träningsnarkoman: ditt upplägg är direkt dumt.
Senad Suhonjic
1984 • Fagersta
#14
•
8 oktober 2012 kl 20:46
Gilla
Jag tänkte först låta bli men kan inte för när jag läser detta så blir jag bara förbannad, alla för självfallet tycka som de vill men min mening är: Att gå på nån pulverdiet/soppdiet och svälta sig själv och samtidigt planera att springa och upprätthålla god träning är ungefär lika logiskt som att knulla för att bli oskuld.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#15
•
8 oktober 2012 kl 20:49 Redigerad 8 oktober 2012 kl 20:54
Gilla
Re Kristofer

Jag vägde som bäst 48-49 kg på 165 cm dvs BMI 17.6-18.0

BMI är något "snällare" mot korta vilket innebär att jag var troligen lika tunn som en lång BMI 19-löpare och "knubbigare" än Kiprop med BMI under 18 på en lång kropp :-)

----------------------------------------------------

Naturligtvis är det mindre risk och "lidande" med att träna med mindre energiunderskott än 1400 kcal , t ex halva skulle ändå ge ett energiunderskott motsvarande 0.7 kg i veckan och ge större spelrum för rätt hård uthållighetsträning och tävling på t ex millopp.


Det är dock en principell skillnad på att som TRÄNANDE LÖPARE gå ned i vikt relativt snabbt än jo-jobantarregimen som en del har tillämpat.
Som löpare fortsätter man ju att förbränna bra och kan lättare hålla en viss vikt.

Annars går det alternativt att "träna ned" vikten ännu mer långsiktigt i en lugn fart och bli successivt bättre av ökad träning och medföljande viktnedgång mot ideal-BMI . Det är det jag brukar rekommendera för att inte fastna i anorexi-debatter.
HR
1972 • Stockholm
#16
•
8 oktober 2012 kl 20:58
Gilla
Bo, håller med om principen om tränande löpare.

Då har man ju en god vana i kroppen att springa, känner sin kropp väl och har en tydlig målsättning som är en del av en kontinuitet i löpträningen.

Det kräver ju sin man/kvinna att ORKA med det upplägget: snål diet, kontinuerlig träning och att inte springa sig in i väggen. Den nyttan som man kan ta med sig i löpningen och hålla i kräver just det, kontinuitet och fortfarande att äta så det gagnar både löpningen och kroppen. Direkt och indirekt.

Blotta tanken på att äta för lite i form av låg energimat (soppa) under längre period gör min kropp deprimerad och gör att jag tappar gnistan för att träna. Har jag inte ätit vettigt på ett par dagar så vill jag inte springa, kroppen säger ifrån. Då är jag ju en bitvis manisk person i övrigt. ;)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#17
•
8 oktober 2012 kl 21:08 Redigerad 8 oktober 2012 kl 21:08
Gilla
Re Henrik

Ja soppa skulle jag definitivt inte välja själv om jag mot förmodan skulle vilja gå ned mer ;-)

Men jag tror på att genom att ha extremt kolhydratorienterad kost där man i stort sett endast ersätter förbrukat muskelglykogen varje dag kan någorlunda smärtfritt gå på energiunderskott en längre tid om man är starkt motiverad pga BMI klart över ens optimum och samtidigt löptränar bra som vanligt.
Dvs som jag gjorde, samtidigt som jag blev 15:e tror jag på SM i marathon 1978 under min startade elitsatsning och medhörande mängdökning och viktnedgång.
HR
1972 • Stockholm
#18
•
8 oktober 2012 kl 21:16
Gilla
Det låter genomtänkt.

Då ersätter man ju åtminstone glykogenet och hämmer inte löpningen mer än nödvändigt.

Indirekt och mer ofrivilligt än frivilligt så har ju min löpning sett ut så sista månaden. Och det har ju faktiskt fungerat även om jag tangerat gränsen för att slå över och bli sliten.

Men, jag återhämtar mig snabbt och även de sega passen har faktiskt gått fortare eller lika fort, de har bara känts jävligare.
Och jag har petat ner en pinne på BMI-skalan. ;)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#19
•
8 oktober 2012 kl 21:28
Gilla
Bra du är åtminstone mindre löptjock än förr !
HR
1972 • Stockholm
#20
•
8 oktober 2012 kl 21:29
Gilla
Haha, det går sakteliga åt rätt håll...
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.