Löpning • Skador & Rehab • 12 inlägg • 5573 visningar •

Det här med att lyssna på sin kropp

Rebecca
1989 • Danderyd
#1
•
15 januari 2013 - 17:20
Gilla
... Såå, hur noga lyssnar ni på kroppen? Vilar ni vid minsta känning eller springer ni på?
Kalle Petersson
1980 • Mölndal
#2
•
15 januari 2013 kl 17:28
Gilla
He he, hade jag vilat vid minsta känning så hade jag aldrig kommit ut. Hypokondrisk latmask är nog diagnosen.
Annelie
1971 • Skövde
#3
•
15 januari 2013 kl 17:38
Gilla
Att lyssna på sin kropp handlar om att lära känna sin kropp och att tyda signalerna på rätt sätt. Jag känner när jag kan träna bort smärta, men jag vet också när kroppen talar om att det är något som är galet på riktigt.

Så att lyssna på kroppen handlar inte om att vila så fort det känns obehagligt eller konstigt. Men tyvärr är det också många som försöker lyssna på kroppen med "öronproppar i öronen", dvs de ignorerar alla signaler och bara kör på med ett hurtigt matryr-leende. Då kan det gå illa...
HR
1972 • Stockholm
#4
•
15 januari 2013 kl 20:56
Gilla
Muskelvärk brukar jag kunna ignorera. Tycker det är skönt med träningsvärk. Sprang sista nio km idag med öm skinka. Blev inte sämre av det. Insåg att det skulle kännas av oavsett om

När det dyker upp något som känns "annorlunda" och "pingar till" så brukar jag däremot lyssna på det. Avbryter inte gärna ett pågående pass men tycker det är bättre än skadeuppehåll/rehab.

Fredrik Jönsson
1979 • Åsbro
#5
•
15 januari 2013 kl 21:12
Gilla
Lyssnar och lyssnar men hör aldrig något innan det är för sent.
Har en på tok för hög skadefrekvens för att vara nöjd och försöker verkligen lyssna på minsta lilla signal.
Börjar misstänka att antingen är kroppen grymt klen eller så har jag dåliga signaler ;)
Så köra på känsla och stanna när något känns fel funkar inte på mig iaf.

Så mitt tips är att tror du något är fel så är det så!
Bättre att ta det lugnt än att vara skadad i 1månad eller mer..
Annelie
1971 • Skövde
#6
•
15 januari 2013 kl 21:16
Gilla
Fredrik, du får plocka ur öronpropparna ;-)
Micke
1981 • Göteborg
#7
•
15 januari 2013 kl 21:32
Gilla
Att lyssna på kroppen är det verktyget jag allt priot som nr 1.
Per Persson
1962 • Enköping
#8
•
16 januari 2013 kl 00:42
Gilla
Har inte lärt mig nått. Äntligen skadefri så då kör jag på och trotts att ALLT i kroppen säger stanna i soffan idag: det är dagen efter först långpass, sen fest och desutom förkyld och ont i ryggen - så drar jag på mig skorna och tänker "bara" en tia återhämntning. Kan va skönt. Och det blir inga pers hemma i soffan, och det gäller att passa på nu när man är hel, måste hämta in det jag förlorat. Och det känns bättre och bättre, riktigt bra t o m. Bara 1 km kvar, går lätt, farten ökar. Aj! Vaden..... Nu blir det vila. Och inget SUB 180 i Rom. Så här gör man alltså inte....
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#9
•
16 januari 2013 kl 07:27
Gilla
Bra skrivet Annelie! :-)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#10
•
16 januari 2013 kl 07:53 Redigerad 16 januari 2013 kl 07:53
Gilla
Jag snittade ca 14 mil i veckan över hela perioden 1978-1997 vilket var tillräckligt för mig för att under flera år vara på svensk elitnivå i marathon och övrig tid vara god för 32-33 på milen och 1.10-1.13 på halvmaran.
Men det var med vissa variationer i mängd främst pga skador. I flera fall kunde jag kanske minskat skadeeffekterna genom att tolka signalerna mindre optimistiskt men i många andra fall kunde jag hantera dem bättre och träna igenom incidenterna tämligen opåverkat. Det var inget fel på min hörsel när signalerna kom såldes men tolkningen av dem är ganska subjektivt :-)
Med den höga löpmängden är det nog ganska naturligt att skadesignaler uppkommer relativt ofta och ska man nå mycket bra resultat duger det inte med för små träningsmängder, och trots en del skadeperioder blev alltså träningsfacit väldigt bra.

Nu med löpträningsmängd kring eller knappt hälften så stor kommer skadesignalerna ytterst sällan (en plötslig och tydlig ljumskskadesignal för några månader sedan ignorerades nästan och utmynnade i ingenting) men med ynka 6-7 mil i veckan når man inte så långt även om man är skadefri (även om åldersfaktorbegränsningen pga kraftigt sänkt maxpuls i mitt fall ändå skulle förhindra bra resultat nu).
Henrik Eketjäll
1977 • Eskilstuna
#11
•
16 januari 2013 kl 09:34
Gilla
Jag antar att det finns både hypokondriker och de som dissimulerar skadesymptom precis som för sjukdomar.
Det som för någon är en skada som kräver total vila i flera veckor skulle för någon annan kunna vara en lite känning som inte påverkar nämnvärt.
Vem har rätt? Kanske ingen.
Ingen av extremerna kommer ju att någonsin nå sin fulla potential.
Att "lyssna till sin kropp" är ju ett bra råd, men det betyder inte samma sak för alla.
Marcus Nilsson
1967 • www.sapiens.se
#12
•
16 januari 2013 kl 09:47
Gilla
Det är ett bra råd att lyssna på sin kropp och ska man bli duktig på att springa får man nog försöka lära sig det, om man nu inte har det naturligt i sig.

Springer man mycket har man nästan alltid känningar någonstans och det gäller som andra säger att lära sig vad som är ofarliga och farliga signaler. Den senaste tioårsperioden har jag haft ett rejält långt löpuppehåll och det var en gång när jag feltolkade och där min dåvarande naprapat tyvärr också feltolkade. I övrigt har det räckt med en kortare vila eller minskad mängd/intensitet. Bättre en eller två dagars vila vid en signal än att behöva ställa skorna på hyllan i ett par veckor.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.